ETT SNURRIGT LEVERNE

Jag är en hamster.

2012-02-09T11:14:00.001+01:00

Av rang dessutom!

Var jag än tittar i huset tycks saker ligga på hög. Och det är nästan bara mina saker.
Jim fick frispel för några dagar sedan och städade ur bokhyllan. Alla mina saker fick fina platser i trappen. Sen tog jag och plockade bort en massa från den andra bokhyllan... Så nu kan man inte gå upp på ovanvåningen.

Det är konstigt att vissa ställen i huset liksom magnetiskt drar till sig skit... Ovanpå mikron, bakom kaffekokaren, tavellisten ovanför soffan, datorbordet.. Hur svårt kan det vara??

Jag bryr mig inte om vad Jim säger snart. Jag MÅSTE få ordning på mina grejer däruppe. Han sa att jag kunde få ett rum som mitt, till mina grejer. Snart har HAN bara ett rum till SINA grejer... Det är som om mina grejer förökar sig!!

Nej, det är dags för hårda tag. Sopsäckar fram, sortera och möblera. Alla mina böcker och filmer ska ordnas och ställas upp - kartongerna de ligger i just nu ska bort. Pysselgrejerna ska få en egen, fast hörna. En som kan få vara öppen och stökig - fast kontrollerad och instängd...
Tavlorna ska signeras, konstbladen ramas in, pärlplattorna monteras och alla Kaspers urvuxna kläder ska gås igenom och läggas ut på Tradera. Nu kluddas det inte med lagom paket, vi kör massa-mega.
Kanske ska kolla med Sulan först om hon vill ha något till Viggo, och Wanda har redan kikat förbi med Brage och det är ordning på grejerna som hon haft tag i!

Ja, varför inte. Man måste ju börja någonstans. En garageloppis kanske med start i förrådets alla skrymslen och sedan vidare upp på ovanvåningen blandkläder, skor böcker, filmer och lampor...

Först blir det hursomhelst en sväng till IKEA med Madde.. Och förhoppningsvis ingenting onödigt som följer med mig hem därifrån!

Det där naggande dåliga samvetet.

2012-02-05T16:09:00.001+01:00

Det är inte skitkul att ha dåligt samvete för att man inte pallar blogga. Samtidigt vet jag är när jag väl sätter mig och fokuserar en liten pyttestund så känns det mycket bättre. Konstigt det där.

De senaste nätterna har jag fått jobba med Robban och Jimmy. Det har resulterat i musikalisk allmänbildning – för mig.
Jag tycker nog att jag inte är på helt fel spår när det gäller band och musik och sådär, men uppenbarligen är jag ute på hal is när jag snackar med Grabbarna Grus. Får se vad som händer dessa resterande två nätter. Antingen går jag hem med panikångest efter en överdos av dansband/dansk musik eller så har jag lärt mig youtuba “rätt” låtar…

Hemmavid har det inte hänt mycket. Jag är ju som bekant uppsagd så tankarna och en del av samtalen gäller framtiden och funderingar kring hur jag ska göra.
Jag fick en bra deal av jobbet och förutsatt att jag uppfyller mitt åtagande har jag ju jobb och betalt året ut and then some. Men sen då?
Vad ska jag jobba med? Eller ska jag plugga? Jag har redan lyckats få lite tips och hjälp och det är både spännande och skrämmande. Jobbet har alltid varit min lilla bubbla – arbetskamraterna och uppgifterna där är liksom trygga och verkligheten suddas ut.
Nu ska jag “plötsligt” (nå, inte så plötsligt, jag har ju ett tag att vänja mig…) kastas ut i kylan och jobba på riktigt, på ett ställe där jag inte halkat in på ett bananskal. Gah! Prestationsångest!

Idag vaknade jag till liv betydligt tidigare än igår och har faktiskt fått gjort nåt. Mamma var här en sväng och snackade skit och Kasper busade på som bara den. Jag lyckades få till lite kvalitetstid med Jim medan Kasper sov och sedan stack herrarna iväg på bus – kvar blev jag med en påslagen dator, ledig tid och dåligt samvete.

Veckan som kommer ska jag engagera mig i lite allt möjligt. Det kräver att jag inte låter dagdrömmarna ta över utan fokuserar på min kalender och hemmet i stort. Facket ska få lite tid, det ska komma någon tjomme som ska byta en mackapär i huset och Kasper ska till BVC imorgon bitti. Eventuellt har jag lyckats planera in en (för Jim) hemlig dejt med Jims kompis Anna som sist vi sågs pratade om att hon eventuellt hade ett stort skrivbord till övers (tänk om jag kunde få undan lite på ovanvåningen och göra mig en pysselstation – yay!) och om det inte skulle vara fallet så vet hon ett BILLIGT ställe i stan där det kan tänkas finnas både det ena och det andra.

Nej, två nätter kvar innan det är fripass. Frågan är om jag ska följa min kollegas idé med en specifik hälsning på jobbet (förutsättningen var att jag fick vara först) eller om jag helst enkelt ska… säga hej/godkväll, som alla andra normala människor. Time will tell..

Prioritet 1.

2012-01-26T03:04:00.003+01:00

Man kan lugnt säga att jag inte prioriterat att uppdatera bloggen på ett tag.

Den senaste tiden har jag försökt organisera och strukturera för att få någon som helst ordning i mitt huvud.

Matsedel började jag med för några veckor sedan för att slippa stå i affären och fundera på vad jag ska handla hem till middag. Det har resulterat i att jag haft rester i kylen från typ fem middagar på samma gång, eftersom jag inte lärt mig att vi bara är 2,25 i hushållet.
Jag har väl tappat lite diciplin när det gäller att hålla mig till matsedeln nu så jag får kanske a) lära mig att laga mindre mat och/eller b) införa rester på menyn.

Sambon fick för sig att behålla ett nyskjutet vildsvin själv utan att först inventera frysen vilket innebar att vi fick tömma både boxen och innefrysen och möblera om samt slänga äldre grejer av bland annat vilt - låt säga att den slängda kassen INTE skulle varit billig om man köpt den på ICA...
Meeeen vi har åtminstone numera väldigt välorganiserat i frysboxen.

Jag satte lite ny fart i ungdomsrådet på den fackliga sidan när jag och Marcus (den andre stackaren som får slita eftersom vi hittills bara kunnat engagera oss två) efter två mail nu bestämde oss för att ringa runt och hugga folk på skolorna och försöka boka in informationstimmar. Det gick ett stort steg framåt så nu har jag lite skolbesök att se fram emot.

Jag har fått kontakt med en tjej som vill byta kläder med mig, och eftersom vi i princip bytt storlekar rakt över så passar det ju utmärkt. Jag har sorterat garderoben en del och rensat ut en IKEA-kasse full med byxor och tröjor och förhoppningsvis ska vi kunna hitta något som passar oss båda under vår klädbytarsession.
Till saken hör att hon äger en butik som säljer scrapbooking- och smycketillverkningsgrejer och jag får nog verkligen lämna plånboken hemma om jag kör och besöker butiken. Hon bjöd in mig till att komma och pyssla med henne i butiken och jag kunde dessutom ta med mig egna grejer - HALLELUJA vad kul det skulle kunna bli. Faktum är ju att jag inte gjort en enda scrapbookingsida sedan Kasper föddes...

På den tråkiga sidan har det också hänt en och annan grej.
Kasper har ätit dåligt ganska länge nu och ett tag var han ganska slö och alldeles för gosig för att vara riktigt kry. Han har dock bättrat på sig en del men det är fasen inte lätt att få i honom något käk överhuvudtaget. (Dock vet jag att han inte har några problem att käka kexchoklad..)

Den andra tråkiga grejen som hänt är att jag blev uppsagd från jobbet i måndags. Det kommer att kännas ordentligt när jag tvingas bort från mina arbetskamrater och ut i verkligheten, men som tur är dröjer det ännu elva månader innan jag lämnar.
Förelen är att jag har alla möjligheter att utvecklas och hitta ett nytt jobb, eller plugga och samtidigt få mer tid tillsammans med familjen. Det går ju inte att förneka att familjelivet slits itu av att behöva köra till jobbet när sambon kommer hem.
Det sved i ögonen när jag klädde på mig ikväll och Kasper följde efter med sin gosekanin och började försöka ta på sig skorna...

Nu står jag i valet och kvalet om hur jag ska göra när min tid på jobbet är ute. Ska jag satsa på att plugga eller ska jag söka ett nytt jobb direkt? Det går inte att förneka att jag gärna vill tjäna egna pengar konstant, och till min smala lycka hör att jag har tre månaders arbetsfri uppsägningstid efter årsskiftet.
Det innebär att nyårsfesten som jag redan nu planerat in för 2012/1013 verkligen kommer att bli startskottet för något alldeles nytt - och om jag får bestämma, helt underbart.

Drömmer om Trissvinsten..

2012-01-17T00:10:00.001+01:00

Så mycket det hade löst... Och jag hade kunnat gifta mig med Jim på lika villkor. Härligt..

I bilen på väg till jobbet skenade drömmarna verkligen iväg idag. Vad skulle jag göra med högvinsten?!

Det måste bero på att jag sovit som en kratta idag. Kasper har varit dålig i nästan en vecka och har varken ätit eller druckit med någon reda.
Idag ringde jag vårdcentralen prick klockan åtta och visst fick jag kopplingston - men ingen svarade. Alltså, gör om proceduren - telefonkö. Hell no! Ville bli uppringd och sova under tiden jag väntade istället..,

Ungefär tio minuter efter att jag fått en tid för läkarbesök vaknade Kasper och de följande tre minuterna gav mig tillräcklig försmak om dagen. Då pratade han nämligen mer än han gjort på hela helgen!

Jim avlöste mig strax efter lunch och jag fick någon extra timme även på eftermiddagen sen men det var LÅNGT ifrån tillräckligt för mig...

Därav dagdrömmarna, tror jag.
(Men föräldrahemmet och en ny bil hade varit rätt okej alltså...)

Jag har lagt upp en plan inför nyårsfirandet i slutet av 2012. Planen är nerskriven och halvt utarbetad och dessutom är mina föräldrar engagerade i själva idéerna. Jag längtar till jag kan komma loss och få hjälpa till med mina planer i huset!

Det är ju bara att inse - om evenemanget kommet att gästas av alla de som bjuds in KOMMER det att krävas sovplatser även om vi inte bygger om till ett renodlat hotell....

Ibland är livet bra härligt.

2012-01-14T23:37:00.001+01:00

Trots mensvärk från helvetet, osäker arbetssituation, avsaknaden av normala arbetstider och därmed tid för familjen - så känns det ibland jävligt okej ändå.

Det var bara det!

Strukturer och önskemål.

2012-01-08T17:10:00.001+01:00

Drygt en vecka har förflutit av det nya året. Jag tycker att veckan varit långsam, men berikande.

Jag började med en syndig kväll med Jossan då vi like old times köpte varsin påse godis på Filmkedjan och dessutom hyrde vi Bridesmaids.
När vi satt och svullade och jag började lägga upp en plan bad jag Jossan om tips och råd på mat som är bra ur ett LCHF-perspektiv.
Mitt önskemål är såklart att två kilo eller tre ska trilla av min otränade kropp och att jag ska kunna skärpa till mig med kosten även ur en diabetikers vinkel.
Jossan har framgångsrikt hållit sig till en bra diet och därför bad jag om hennes hjälp.

Jag har känt mig mycket vilsen och ostrukturerad den senaste tiden och i samband med min tanke att försöka sluta trycka huvudet fullt med dödligt farlig kost (för mig, förutsatt att jag slutar ta insulin) gjorde jag upp ett startschema över hushållsarbetet och dessutom en matsedel.
Jag har som sagt levt efter detta en vecka nu och känner mig otroligt tillfreds med min taktik.

Jag har gjort ett par nya maträtter under veckan och anser att jag har fått till käket väldigt bra. Det jag fortfarande inte lärt mig är att vi bara är 2,25 personer i hushållet och att jag därför inte behöver laga mat för sex.
Trots detta har jag hållit mig till matsedeln vilket gett mig underbara matlådor till jobbet.

En bonus som jag inte planerade in var att jag fått för mig att utnyttja gymmet på jobbet. Redan min första arbetsdag valde jag att nyttja friskvårdstimmen och sedan har jag fortsatt eftersom möjligheten har funnits även de andra dagarna jag jobbat.

Idag är min första fridag och jag började den tidigt eftersom Kasper tyckte att vi skulle gå upp. Jim har varit och jagat halva dagen så jag passade på att bädda, tvätta och plocka undan, och när jag fick besök av Björn drack vi kaffe och fick i oss "frukost" (vid lunch ungefär) innan vi gick på en rejäl promenad i det milda vädret.

VARFÖR GÖR JAG INTE ALLTID SÅHÄR? Det är ju superhärligt för både kropp och själ?!

Jag har fått besök av Maddi och hennes barnaskara och vi njöt av att se hur fint ungarna lekte tillsammans på Kaspers rum innan Maddi tog kassen med tidningspapper med sig hem. Mitt hjärta smälte litegrann när alla ungarna protesterade när det var dags att gå och jag längtade efter att träffa familjen igen så snart jag stängt dörren om dem.
Phini och Laaiti gav mig varsin en stor kram och det kändes underbart att ha dem på besök.

Lotta och Daniel har besökt oss både en och två gånger och igår följde Liam med till min stora förtjusning.
Igår blev även premiären på Lottas övningskörning under mitt (och Daniels) handledarskap.
Vi gav henne åtta månader till kortet skulle vara hennes. Känn pressen, liksom!

Nu är det dags för mig att ta tag i resten av denna dag.
Jag tänkte göra en enkel middag att njuta av framför tvn och eftersom Jim har jouren verkar det vara en bra ide.
Sista maskinen tvätt är igång och jag har sorterat lite i klädkammaren, men mitt önskemål är att hela garderoben ska rensas och sorteras från både mitt och Jims håll.

I fredags passade jag på att köra en massa skräp till Sysav och jag ångrade att jag inte nyttjade det krispigt ljuvliga vädret till en promenad - men man kan inte få allt!
Jag ska försöka engagera mig i att rensa ut både kläder och prylar att förpassa till evigheten, en liten stund i taget, en kvadratmeter åt gången.

Vi får se hur det går, men början det detta nya år känns lovande!

Att sammanfatta ett helt år.

2011-12-30T14:23:00.001+01:00

Hur gör man?
Vad ska man ta med, vad ska man utelämna?
Vad är viktigt, vad är värt att minnas? Hur vet man?

Jag har nog ett i särklass dåligt minne. Om jag jämför med min sambo som minns diskussioner, ordval, tidpunkter, händelser (som är viktiga för honom, förstås) med skrämmande exakthet så är jag ungefär tvärtom.
Har jag tur minns jag vad jag ska göra.

Vad jag åt igår, förra veckan – minns inte utan stor ansträngning.
Vem jag träffat, och när – minns med svårighet efter två veckor.
Vad jag skulle göra när jag gick in i ett rum – inte en susning, men jag minns det kanske om jag går tillbaka samma väg jag kom och början om från början.
Hur mitt förra nyår var, och det förrförra – inte utan hjälp av bilder.

Jag vet att man kan öva upp sitt minne och det är en sak jag verkligen vill anstränga mig för att göra under nästa år.

Så vad har hänt under året som gått?

Min son har hunnit fylla hela 17 månader. Han går, springer, pratar (inte så jag förstår, dock) demolerar, pekar och visar. Han har utvecklat en mycket stark vilja och han har humör. Jag undrar var det kommer ifrån.

Jag och Jim har med stor hjälp av Alexander målat om Kaspers rum och det är huvudsakligen iordningställt… men Kasper sover fortfarande i sin spjälsäng jämte mig.

I mars började jag jobba efter min mammaledighet. Jag var borta i elva månader och även efter att jag kommit tillbaka har jag haft ytterst oregelbundna pass då jag fått ta ledigt under Jims jour och utbildningar. Jag riktigt längtar till att jobba fulla pass även om det kan vara riktigt påfrestande.

Jag har engagerat mig mycket mer i skyttet än jag gjort på flera år och därigenom också funnit nya vänner. Tävlingarna gör mycket för sammanhållningen! Vår ordförande gick bort och lämnade ett stort tomrum efter sig.

Jag har försökt engagera mig och känt stor ångest över att mitt fackliga uppdrag fått stryka på foten. Jag gör vad jag ska i klubben och jobbar för att informationen ska nå ut – men i avdelningen har jag verkligen inte bidragit med mycket och det stressar mig. Att inte nå ut till ungdomarna när det är som viktigast är en ren katastrof. Jag önskar jag hade fler i ryggen som kunde hjälpa mig.

Jag har fyllt 27 år. Det är en icke-ålder. Jag tittar hellre på Kasper och hans framsteg än ser till mig själv och min utveckling.

Företaget jag jobbar på ska säga upp nära halva bemanningen. Jag ligger väldigt långt ner på listan och får förvisso först under nästa månad reda på om jag får gå men har det senaste kvartalet börjat tänka på vad jag ska göra framöver. Blir det plugget igen, eller ska jag söka mig ett nytt jobb och nya erfarenheter?

Jag har mist några vänner och bekantat mig med nya. Jag har fått bättre kontakt med några och vissa har jag tvärtom fått sämre kontakt med, i takt med att förtroenden bryts eller utnyttjas.

Jag har flugit luftballong. Det var en härlig upplevelse med massiva förberedelser och många fotografier. Ett av mina livsmål är uppfyllt och jag ser redan fram emot nästa.

Gotland förärades ett besök i år. Det var både bra och dåligt eftersom vädret var allt annat än stabilt, men sällskapet och vännerna på ön gjorde som vanligt allting värt det.

Det har möblerats om och rensats ut en del i hemmet – men ett nyårslöfte ska nog bli att jag ska rensa ut mer. Jag har för mycket skräp, och det tar för mycket plats.
Jag vill bli bättre på att organisera.

Men just idag – idag av alla dagar – ska jag strunta i nästa år och koncentrera mig på… MELLANDAGSREAN.
Jim tog sitt pick och pack och smet för hans mentala kapacitet pallar inte med en galen Emma som känner på ALLA tyger i affären eller går in överallt fastän jag inte behöver något i just den butiken. Så det blir jag och Kasper, och måhända någon söt väninna som vill möta upp mig.

Försummat bloggen, much?

2011-12-27T20:26:00.001+01:00

Jag vet att jag varit tyst länge.
Jag har rentav struntat i bloggen ett tag, och att få slicka såren efter Majjas avlivning har varit välbehövligt.

Jag har inte gjort mycket mer än det gamla vanliga under tiden som gått, ändå.
Det har varit sista-minutenshopping med Fredrik, Oliver och Jessica en kväll och Lotta en förmiddag, önskelisteskapande med Ammi i Cerverabutiken - paketinslagning när det funnits tid och så pepparkaksbak och julblomsleverans till pappas kära faster Berit.
Vi fick besök av Kaspers fina kusiner dan före dan före dopparedan och vi åt saffranskaka med grädde. Dagen efter dopparedan var vi hos Jims mamma för att just "doppa" - det är inte någonting jag anser vara tjänligt som föda så jag år vanliga mackor med lite skinka på istället medan Jim och Kerstin doppade brödet i spadet.

Nu är julen över och jag är tillbaka på ett kort pass på jobbet. Bara tre dagar blir det innan året hinner ta slut och mitt ödesår 2012 tar sin början. I januari får jag besked på huruvida jag får kicken eller ej men hursomhelst har jag jobb hela nästa år.

Jag fick två finfina muggar av Ammi och hennes familj på julafton och jag har invigt dem med kärlek. Visst är de fina?
Ammi hittade de två sista på Cervera.

Julbordet hemma hos mamma och pappa bestod av allsköns smaskigheter och även om vi var över 20 personer blev det över så att kusin Jenny kunde ta en rejäl doggybag med sig hem.
(OBS... Den varma maten stod i köket så den är ju inte med på bild och efterrätterna dukades ju inte fram förrän senare...)

Enzo som var den enda hunden i år är nog världens största och samtidigt snällaste rottweiler.
Kasper och Enzo hade väldigt mysigt tillsammans!

Busiga barnen Ebba, Rasmus och Zacharias fångades på bild. Mycket praktiskt med mobilen som vänder kameran.

Kasper fick 70% leksaker som låter. Jag köpte en verktygsbänk som kanske kan stimulera hans "söndra och härska"-driv till något konstruktivt.
Han fick också andra fina presenter av bland annat gudfar Robin och morbror Christer samt från Veronica och Leo..
(Jag försöker komma på om jag varit elak mot Veronica någon gång...)

På det hela taget har det varit en härlig jul. Jag har fått träffa släkt och vänner och ätit god mat. Jag fick "Jag är Zlatan Ibrahimovic" av Jim i julklapp och jag har börjat på den. Den är berättad i ett rappt tempo så man kan inte slöa till när man läser den!

Det är två antiklimax med denna julen. Det första är att Zandrah, Roger och ungarna åker hem till Stockholm igen.

Det andra är att 60% av mitt brödraskap var med om en bilolycka.
Jag och Jim åkte hem till mina föräldrar för att softa en stund och grabbarna Grus skulle ut och partaja lite.
På morgonen när de åkte hem med lillebror blev de rammade av en polisbil på utryckning.
Tack och lov fick bara bilen sig en smocka och killarna lite huvudvärk - poliserna hade varit suveräna och jag tackar högre makter för blandningen mellan körskills och tur.

Man måste veta att ta vara på varje dag för händelser som den här väcker en sannerligen ur slentrianen.

För alltid i våra hjärtan..

2011-12-12T23:20:00.001+01:00

En sommardag år 1998 skulle jag hämta min cykel som jag lånat ut till en bekant till Robin. Mamma körde mig dit och jag var lite nervös för Cissi var ju flera år äldre än mig.
När jag hittat rätt port och rätt dörr ringde jag på några gånger, men ingen öppnade dörren. Då blev jag lite irriterad och tänkte att jag skulle kika in genom brevinkastet och kanske ropa på Cissi, om hon inte hörde mig ringa på.

När jag öppnade brevinkastet såg jag en ivrig nos som mötte min blick och dess ägare försökte pressa sig ut genom brevinkastet för att hälsa mig välkommen.
Cissi öppnade dörren när jag ringde på nästa gång och när jag kom in genom dörren såg jag världens sötaste svarta hund.

(Eftersom alla djur per automatik vill följa med mig hem så var jag förlorad redan från början!)

Cissi och jag pratade lite om den vita schäfervalpen och sedan minns jag att den svarta tiken smet iväg nerför trappen och ut till min mamma som väntade vid bilen – och mamma var liksom jag inte svårsåld på denna halvårsgamla valp.

Det tog sedan inte lång tid efter vårt första möte innan Cissi berättade för mig att tikvalpen sökte ny ägare eftersom det inte riktigt fungerade mellan henne och den vita schäfern. Jag var inte sen att berätta för mamma som tyckte att vi skulle fråga pappa men mina rådjursögon bet först inte på pappa överhuvudtaget.
Vi skulle absolut INTE under några som helst omständigheter ha någon hund.
Men till en av mina större talanger hör att jag kan tjata hål i huvudet på folk om jag bara vill och efter någon dag veknade pappa och tyckte att vi kunde ta hem valpen på prov.

Cissi hade döpt tiken efter låten “Maya Piraya” och hon fick behålla sitt namn – Majja.

Under tiden som vi hade Majja på prov testade hon sannerligen vårt tålamod genom att hetsäta all mat hon fick för att sedan bajsa ner varenda matta vi hade, gärna vackert likt en bård runt hela så att man verkligen inte skulle missa var hon varit. Hon tuggade sönder allting hon kom åt vilket resulterade i att vi snabbt började använda munkorg på henne när vi var tvungna att lämna henne ensam. Hon var väldigt nervös och rädd i början men samtidigt ändå så glad och tillgiven.
Sista gången hon tuggade på någonting var i slutet på vår “testperiod” – det var en ödesdiger dag som jag glömt sätta på henne munkorgen innan jag gick och när jag kom tillbaka så var det munkorgen som fick kasseras.

Jag fick i vilket fall som helst förtvivlat inse att de två veckorna vi haft henne på prov gått käpprätt åt skogen. Hon var inte rumsren, hon tuggade på saker och hon var rädd. Pappa skulle aldrig gå med på att behålla henne!
När vi pratade om saken smög sig däremot sanningen på – hela familjen hade redan tagit henne till sina hjärtan och där skulle hon stanna. Det var väl klart att Majja skulle stanna hos oss!

Majja föddes i mars 1998. Vi vet egentligen inte vilket datum, men jag bestämde på egen hand att det var den 9 mars. Majja skulle väl också ha en födelsedag, som alla andra?

De första åren var Majja pigg och jättelätt att arbeta med.

Hon kom mycket bra överens med andra, både djur och människor.

Jag och min fina hund gick kurs och jag åkte mycket rullor med Majja som dragdjur – hon blev galen när hon hörde det första klicket på spännena! Hollie, som syns på bilden ovan, var vår grannes hund och jag hade superroligt när jag åkte inlines med ett koppel i varje hand. Några gånger utmanade jag ödet och tog även med mig Bamse – brorsans hund.

Här är Bamse och Majja på stranden i Lomma.

Majja fick följa med mig i stort sett överallt. Jag hade ett tag på gymnasiet en kille som bodde på Kronprinsen i Malmö och ibland när jag sov över där fick Majja följa med.
När jag en gång varit där i två nätter ringde pappa och undrade när jag skulle komma hem “med Majja”. Det var inte så att han saknade mig så värst, men det började bli väldigt tomt utan hunden..

När jag var med Ammi på en gård utanför Esarp fick Majja också följa med – det var mycket lägligt med bil och körkort redan då!
Ammi hade med sig sin hund Tequila. De två busade friskt och kom väl överens.

Tequila och Majja busade såklart även på hemmaplan.

Efter en ordentlig rastning i sanden på gården i Esarp får man väl flåsa en stund… Hennes kondis var inte att leka med efter alla turerna på inlines.

Hon lärde sig även öppna dörren och en gång blev hon uppvaktad av grannhunden men det slutade med att han låg och flåsade i skogsbrynet när hon jagade kaniner några kilometer hemifrån.

Fanny och jag försökte lära Majja att rulla runt, men det lyckades aldrig.

Vi lärde henne däremot en del tålamod när vi la popcorn på hennes nos och lät henne vänta på ett “varsågod”.

En dag när jag var i studion på fritidsgården i byn ringde mamma mig och var i upplösningstillstånd. Då hade Majja smitit ut, brutit sig in i grannens kaninbur och bitit kaninerna. Det var inte särskilt coolt gjort, och jag var rasande när jag körde och letade efter henne när hon fortsatt sin långrunda på fälten.
Jag fann hunden ungefär där jag förväntade mig eftersom hon brukade följa ett visst mönster och det tog ett tag innan hon vågade sig nära, men jag försökte dölja mitt raseri så gott det gick och lyckades locka in henne i bilen.
Jag fick släpa henne med mig när hon märkte att vi närmade oss grannens tomt och hon har nog aldrig skämts så svårt som hon gjorde då.
Jag visste att det var mycket jakt i min hund eftersom hon så ofta jagat kaniner på fälten och dessutom även fått tag i en och annan fasan. Jakten utvecklades dock aldrig eftersom hon dels var skotträdd, dels inte visste vad hon skulle göra med djuren när hon hade fångat in dem.
När vi kom hem och in i huset efter hennes räd hos grannen platsade jag henne med hård röst och där stannade hon i flera timmar till jag sa "varsågod” till henne. Vidare kan tilläggas att hon aldrig lytt så bra igen som då..

Min pärla.

Jag minns inte vilket år det var när jag fick ytterligare ett telefonsamtal av mamma. När jag kom hem fick jag reda på att Majja blivit påkörd på väg 11 när hon hade jagat en kanin “på fel håll”. Hon blev både blind och döv när hon jagade och reagerade inte på trafiken eller bilarna som tutade.
Att bli påkörd på en väg med en hastighetsbegränsning på 90 kilometer i timmen... Ångesten var total när vi tvingades inse att vi skulle förlora vår älskade hund alltför tidigt.
Allt talade för att hon inte skulle klara sig, och vi var inställda på utgången.

Döm vår förvåning när Majja klarade sig, mot alla odds och med alla sinnen och lemmar i behåll!
Hon blev förvisso “gammal” nästan över en natt och grå runt nosen, men för övrigt var hon fortfarande pigg och alldeles underbar.

Majja älskade vatten. Hon blev galen när hon såg havet och kunde lura runt i vattnet i timmar.

Att kasta ut ett föremål i vattnet till Majja var en höjdare.

Även på land kunde hon springa efter saker i timtal och vi blev trötta långt tidigare än hon.

Vi har alltid haft katt, och när jag hämtade hem denna katten (som jag trodde var en pojke) kom Majja och Anton snabbt överens.

Anton, som senare skulle visa sig vara en flicka och dessutom producera källingar, var en fin kisemis men hon blev lite knepig efter ett tag. Kvar i huset finns hennes son Findus och Majja och han har alltid kommit bra överens.

Majja fick följa med mig när Jim lurade ut mig på drevjakt. Vid de två tillfällen vi var ute tillsammans hittade vi vildsvin båda gångerna.

Majja var van att jaga men hon var ingen jakthund. Som jag nämnde tidigare var hon skotträdd, men inte heller särskilt tuff när det kom till att driva större djur än kaniner.
När Majja inte kände igen sig höll hon sig alltid nära och jag kunde oftast ha henne lös.
När vi så gick i drevkedjan blev vi en gång placerade i ett slags gammalt hägn där vi kunde gå och lulla lite hon och jag.
Jag var inte särskilt modig när jag såg hur Majja stannade upp och när hon osäkert tittade tillbaka på mig med en frågade min: “ska jag?” fick jag nervöst mana på henne för att gå vidare och när hon då tog ett skutt framåt reste sig fyra eller fem årsgrisar bara en och en halv meter framför oss. Jag måste ha låtit som en liten förskrämd flicka när jag pep efter Micke i jaktradion och bedyrade att jag sett vildsvin.

De senaste åren blev Majja tröttade och lugnare allt eftersom. Hon var väldigt aktiv som unghund och jag jobbade på att få en bra relation mellan henne och mig, men när jag flyttade hemifrån fick Majja stanna hos mina föräldrar där hon alltid trivts och kunnat springa. Om Majja hade fått följa med mig till Åkerhus dit jag flyttade tror jag dessutom att pappa hade flyttat efter, och då förlorar man lite poängen med att flytta hemifrån.
Pappa hade oftast Majja med sig i bilen när han körde och handlade. Hon var så nöjd med att bara få åka med och såg alltid ut som om världen rasade när man lämnade henne hemma.

Majja blev alltid glad när jag kom hem till henne och det har alltid stuckit i hjärtat när jag lämnat henne, även om jag visste att hon hade det bättre och friare hos mina föräldrar än hon skulle haft det hos mig i lägenheten eller som nu, tillsammans med barn och en väldigt dominant Flisan.

Även om Majja fick stanna i “huset på landet” har jag alltid sett henne som min hund, min egen älskade hund och det är inte så få gånger jag tagit med henne hem när Jim varit på jobbresa.

Det känns så tomt och det värker i hjärtat. Jag vet inte hur jag kommer reagera när jag kör ut till mina föräldrar nästa gång och Majja inte hälsar mig välkommen med sin mjuka blick och viftande svans.

It doesn't matter how much you knew this day was one day going to come. It doesn't matter how much you tell yourself that a faithful friend is now beyond pain. It doesn't matter that you know that even though you yourself had to carry her the last bit before her final rest.

This house feels empty. She will neither bark nor let you know no more. The car feels empty. She will not run out to greet ...you, nor happily get into the car just to be along when you drive. This heart feels empty. This heart feels so very empty.

Rest in peace, dear family member. Rest in peace, dear canine. If there is a better place after we join the final sleep, I hope to hear that greeting lifting the soul whenever there is a chance to meet in the halls of everafter.
- Robert Almgren

Jag visste att denna dagen skulle komma men det gör så vansinngt ont i mig, när jag nu tvingats säga farväl till min högt älskade vän. Hon har funnit hos mig så länge, i mer än halva mitt liv, och nu kommer jag aldrig mer få höra hennes skall eller hennes tassar mot parkettgolvet. I mitt hjärta kommer hon alltid att leva kvar som den busiga, härliga hund hon var.

And so, today at 09:24, our loyal companion for over 12 years has shed her mortal coil and joined the choir invisible. A part of me died today alongside you. You were there for me every day for the last 12 years. I wish I could do more for you. RIP Maja, we're already missing you Doggie.
- Rikard Almgren

Det är så många av mina vänner som träffat Majja och jag vet nog inte en enda som inte tagit henne till sitt hjärta. Hon har alltid varit så varm och snäll mot både barn och andra djur även om det ibland uppstått schismer med alltför dominanta kamrater. Hon tog ingen skit, min vackra flicka, även om hon var ödmjuk och (någorlunda) lydig.

R.I.P Maja. Won't forget all those days as a kid, chasing you together with Rik out in the fields, playing football in the garden, or when Rikard used to "ride" behind you with his rollerblades. And during these last years, when I hadn't seen you in a long long time, you still remembered; happy as always.
- Lennart Åkerlund

Jag har tagit mig friheten att låna ord från mina bröder som var med hos veterinären idag tillsammans med mig och mamma, och jag har även lånat texten som brorsans vän Lennart skrivit.

Nedan kommer så en text som jag fick skickad till mig av min väninna som även hon för inte längesedan miste sin hund.
Det gör så ont och tårarna rinner lätt – men mitt i allting finner jag lite tröst.

What do you do when a good friend dies?
Do you lash out in anger and curse at the sky.
Or grasp hard denial, the means of the weak,
In an effort to kindle the comfort you seek.

What do you do when a good friend dies?
Once life's breath, so precious, gives the chest final rise.
In haste you take blame, no other at fault,
You kneel upturned earth and deem all happiness to halt.

What do you do when a good friend dies?
When with him the times, both good and bad, lie.
Do you cast aside the past, for memories hurt much too much,
Or struggle and fight for that last lingering touch.

What do you do when a good friend dies?
When all of the tears have all but been cried.
No matter how much, no matter how hard you try,
The only thing to do is say farewell.
Goodbye.
- Marc-David Cohn

För alltid i våra hjärtan..
Jag älskar dig.

Borde kanske uppdatera men...

2011-12-05T22:54:00.001+01:00

Efter en rejält hektisk tid har jag nu fått sitta ner, betydligt friskare än i veckan som gått, glo på film på nian och spåna på julklappar till mina nära.

Det känns rätt okej. Jag har fortfarande svårt att hinna med allting som jag satt mig för och visst är det självförvållat men visst fan är det inte meningen att tiden ska gå så fort?

Jag har träffat vänner lite utspritt och jag har fått gjort lite smågrejer som jag skrivit på min att-göra-lista men ändå, jag känner mig så in i märgen stressad.

Kasper har varit sjuk i två omgångar och det har varit spridda skurar både på dagis och jobb och när Kasper nu smittade mig med kräksjuka från helvetet var jag inte tuff.

Det ska faktiskt bli riktigt skönt att lämna honom på dagis imorgon så han får rastas ordentligt medan jag kan få fortsätta julstöket här hemma.

Gardinerna i köket har jag fått upp och hela tre apelsiner med nejlikor ligger i fönsterkarmen, jag har gjort en himla massa pepparkakor och adventsljusstakarna är också på plats. Det ska donas lite till innan jag känner mig redo att hålla inför julen, men framförallt ska det ju handlas julklappar.

Och hittills har jag kommit på hela två idéer....

Och svaret på frågan är?

2011-11-25T15:17:00.001+01:00

Jag kanske ska ställa frågan först..

Here goes.
Har jag abnorm huvudvärk för att jag a) har sovit för lite, b) inte har ätit ännu eller c) inte har druckit något kaffe idag?

Uppe i varv..

2011-11-24T17:22:00.001+01:00

Jag borde ha fått slappna av nu. Det borde vara lugna puckar och jag borde inte känna mig stressad.
Men det gör jag.

Jag har varit föräldraledig en hel vecka nu när Jim haft jouren och passet innan det jobbade jag bara tre dagar eftersom jag var på mässa med facket och vi dessutom hade en tidningsfri dag - det borde ha gjort ganska mycket för kroppens välbefinnande att ha en sak mindre att stressa över.

I lördags firade vi Jessica inför hennes tjugoåttonde födelsedag. Det var jättemysigt att sitta och snacka skit och njuta av härligt sällskap.
Jag gjorde en korg med lite smått och gott jag trodde Jessica skulle uppskatta och hon verkade bli glad.
(Fick rensa kylen för att kunna förvara korgen med ostarna i när jag pysslat färdigt med den...)

Det blandades lite underliga drinkar kvällen till ära och Kasper hittade några nya kamrater.

Det bjöds också på smaskig tårta!

På söndagen jagade Jim och jag bakade muffins. Var lite osäker på om mitt sällskap skulle uppskatta mina bakverk, men Maddi, Phini och Laaiti som jag hade bokat dejt med på lekplatsen åt med god aptit och Phini bad också om receptet. Jag antar att det var ett bra omdöme!

Jag fick leka pirat en stund med barnen på lekplatsen och konstaterade att det var lättare att hålla värmen om jag sprang runt och stojade än om jag satt och drack hett kaffe på bänken med Maddi.

På tisdagen träffade jag Monika och Moa och Kasper busade som vanligt. Moa var väl inte helt nöjd när Kasper trängde sig framför henne i rutschkanan - tanken var att de skulle åka samtidigt, men när vi testat några gånger gick det riktigt bra.
Det var intressant att upptäcka att filten jag tagit med mig när jag träffade Maddi låg kvar två dagar senare när jag återkom till lekplatsen...

I tisdags kväll var vi på tävling med laget igen och även denna gång fick vi pisk men glappet minskar för varje gång så förhoppningsvis kommer vi vända trenden när vi även vänder schemat!

Jag har alltså haft lite att göra under de senaste veckorna men tycker ändå inte att jag borde känna mig så stressad. Jag har haft tid att titta på alla Twilight-filmer som släpps på dvd - inför film nummer fyra som jag ska se med Jossan på hennes födelsedag på tisdag.

Igår stal jag några timmar av Lottas tid så vi kunde fika och prata lite och då träffade jag även Camilla.
Efter det bestämde jag att jag skulle droppa av lite barnkläder hos Wanda där jag träffade Jossan, Alex, Sune och Anna och jag hann också med att vaccinera mig igår.

Jag har också haft möjlighet att hitta på lite bus inför Lottas födelsedag på måndag och jag hoppas att hon inte hänger mig.

Nu börjar fyra dagars jobb innan jag har en natt ledigt inför nästa kurs på tisdag - min gamla bekanta ska vara kursledare så det ska bli jättekul!

Buzzadorkampanj!!

2011-11-19T14:00:00.001+01:00

Jag har fått ynnesten att buzza Santa Maria Tex Mex Tapas!
Jag fick hem ett härligt paket för en tid sedan och fick igår äntligen tillfälle att buzza några vänner!

När jag först kläckte iden om en tapaskväll var det ingen som kunde, men en spontaninbjudan igår resulterade i sex charmiga provsmakare (inklusive mig själv).

Jag tog foton på förberedelserna. Detta moment var faktiskt inte jätteenkelt men det löste sig ändå.

När jag köpte hem de få tillbehören jag behövde hade jag såklart glömt mitt recepthäfte med 41 olika varianter så jag fick ändå "efterbeställa" några saker, men det basutbudet man har i kylen räcker ganska långt med Santa Marias olika tillbehör.

Innan gästerna kom förberedde jag gurka och ostkuber med Santa Marias Tapas Spice Mix.

Jessica, Kasper och Katarina gjorde Jalapeno med getostcreme och valnöt.

Katarina och Magnus gjorde sedan Tostaditos med brie och Escabeche.

Jessica förberedde Tostaditos med rostbiff och Magnus stod för det ansvarsfyllda uppdraget att klicka på Escabeche.

Katarina och Magnus hjälptes åt att göra Quadritos med rökt skinka och Mango Mojo.

Vi hjälptes åt att göra både Quesadillas med skinka och ost och en variant med kantareller.

När vi gjort i ordning alla vara små rätter satt alla ivrigt och väntade på att jag skulle fotografera färdigt.

"Men kom igen! Låt oss provsmaka Santa Marias Tex Mex Tapas nuuu!"

Alla tyckte att iden kändes väldigt trevlig men det var lite pilligt att få rätt på alla varianterna.
Jens skötte grillningen av Jalapenos med cheddar och bacon och det såg ljuvligt ut!

Inklusive efterrätterna med chokladtostaditos och nötter samt chokodillas med banan fick vi ihop 13 olika smårätter.

Jag ska försöka bena ut vilket som är vad på tallriken (där efterrätterna inte finns med).

Överst från vänster hade vi en kantarellquesadilla, en Quadrito med rökt skinka och Mango Mojo, en Jalapeno med getostcreme och valnöt samt en Tostadito med brie och escabeche.
I mitten finner vi en Quadrito med kyckling och Mango Mojo samt en gurktapas.
Sedan har vi en quesadilla med skinka och ost, marinerad ost, "ostflarn" (jag läste inte riktigt i beskrivningen så jag gjorde lite fel - men det smakade bra ändå), en Jalapeno med cheddar och bacon och sist men inte minst en Tostadito med rostbiff och escabeche.

Jag var väldigt nervös för Jalapeno-halvorna eftersom jag är ganska klen och inte mäktar med så stark mat, men smaken på dessa var helt underbar och absolut inte så stark som man kan förvänta sig. Toppbetyg!
Det var blandade favoriter för övrigt men alla uppskattade urvalet och det var nästintill barskrapade fat när vi var klara.
Jag trodde inte att vi skulle få ihop så många sorter eftersom paketet jag fick inte innehöll så mycket. Jag bad Jessica köpa med sig mer Quesadillas och Jalapenos samt en paket Quadritos eftersom de sistnämnda inte ingick.
Gästerna fick med sig varsin receptfolder med nio varianter av Tapas med sig hem, och de påpekade att de vid tillfälle skulle låna min stora guldfolder för att kopiera resten av recepten.

Sammanfattningsvis vill jag ge fyra av fem jalapenos till denna buzzning eftersom det var riktigt roligt att tillsammans göra Santa Maria Tex Mex Tapas, och resultatet blev riktigt smarrigt. Det enda minuset jag vill lämna är för att man inte hade en av varje sort i paketet att prova, och att det kanske inte skadat med extra jalapenos...

Vill DU bli buzzador?
Klicka på länken här!

Kaspers önskelista...

2011-11-19T09:45:00.001+01:00

Jag var på Coop häromdagen och passade på att kika lite på eventuella julklappar till vår lille son.
Det lättaste sättet att avgöra chansen till en hit var att visa honom leksaken och se om han var intresserad.
Så.. Här kommer en del av hans önskelista.

Okej, den här kassaapparaten ovanför VET jag att han kommer att gilla, för Waldemar och Loke har en liknande och den var flitigt använd sist jag hälsade på Ammi.

Och denna dammsugare är kanske mest en önskning om att han ska sluta vara rädd för dammsugaren så att jag inte behöver släpa på honom varje gång det är dags att svepa över golven..

Jag känner att det är billigt och bra att vara förälder nu för tiden.
Jag tänkte föreslå annars att den som handlar julklappar i kartonger, kan slå in kartongen till min son och den riktiga julklappen till den tänkta mottagaren.
Som den marodör Kasper ändå är uppskattar han säkert att slita av papperet lika mycket som en faktisk leksak. Win/Win!

Malmö Djursjukhus vs. Öresundskliniken

2011-11-18T12:10:00.001+01:00

Som ni tidigare läst har vår hund Flisan slagits med en grävling. Det är nu tre veckor sedan denna rejäla fajt och de som träffat Flisan vet att hon a) är sjuk i dermatomyocit (tror jag sjukdomen heter), b) aldrig ger sig och c) oftast läker väldigt snabbt och bra.

När Jim ringde mig och berättade vad som hänt försökte vi nå ett par andra veterinärer innan vi tvingades vända oss till Malmö Djursjukhus. En lördagseftermiddag med en svårt sargad hund är inte det optimala läget att vara kräsen så Jim tog Flisan till Malmö för vård.

Det Jim ville var att Flisan skulle sys ihop med ett par stygn där hon var biten så hon närmast fått harspalt och sedan ville han ha penicillinsalva, eftersom han var övertygad om att det skulle hjälpa.

Nu ska jag berätta vad som hände.
Veterinären som tog emot Jim och Flisan gav inte Jim någon större möjlighet att påverka behandlingen, utan sövde hunden för att sedan sy Flisan i läpparna, både invändigt och utvändigt. Det blev inga två stygn där inte - och inte heller fick Jim den efterfrågade salvan med sig hem.
Veterinären skrev ut ett smärtstillande som heter Norocarp och ett antibiotikum som heter Vetrimoxin och detta skulle sedan tas enligt ordination.

När Flisan kom hem var hon verkligen inte vacker. Jag tror att jag har publicerat denna bild tidigare och jag har inte fått någon bättre bild på hennes första behandlingsresultat.

Jim var tvungen att åka iväg över ett dygn och jag hade fått läsa skötselråden så jag följde den till punkt och pricka. Flisan fick ha tratten på i stort sett hela tiden för att inte få en chans att riva sig så att stygnen kunde lossna.
Flisan hade svårt att andas i två dagar innan svullnaden började lägga sig och äter gör hon delvis fortfarande med svårighet. Att hon har haft mycket ont är ganska uppenbart.

När Jim kom hem på onsdagskvällen upptäckte jag att hennes stygn vid "harspalten" hade lossnat och såret var vidöppet.
Jag är helt säker på att Flisan inte kommit åt såret själv och hon har bara fått färskfoder eftersom hon knappt kunnat tugga - så var ligger felet om inte i behandlingen från djursjukhuset?

Bilderna här visar hur läppen såg ut efter att Flisans stygn släppt. På bilden där hon sträcker ut tungan kan man ana att tungan går in i glipan och jag kan knappast påstå att det kändes optimalt att låta det vara ens över natten men vi hade inte mycket till val.

Jim och jag diskuterade fram och tillbaka och jag ville att hon skulle köras in till djursjukhuset igen, där de skulle få rätta till sina misstag.
Jim ville först att vi skulle leta upp någon annan veterinär och jag förstod hans resonemang men propsade på att veterinärerna på Malmö Djursjukhus skulle få stå för behandlingen eftersom de gjort fel.

Efter telefonkontakt med djursjukhuset hade jag fått uppfattningen att undersökningen skulle gå på 350 kronor och detta tänkte jag att jag kunde leva med - Flisan skulle få den behandlingen hon behövde, veterinären skulle inse sitt misstag och vi skulle få rätt hjälp.

Det som nu hände gör mig skogstokig bara jag tänker på det och att detta överhuvudtaget tillåts passera gör mig illamående.

När jag kommer in till behandlingsrummet tittar veterinären på Flisan och konstaterar en infektion av lukten att döma.
Jag förklarar att det är uppenbart att djursjukhuset gjort fel eftersom vi följt deras råd till punkt och pricka och stygnen ändå gått upp.
Jag sa också att det enda jag ville var att de skulle sy ihop läppen och skriva ut penicillinsalvan som vi bett om från början.

Veterinären sa att de skulle ge Flisan lugnande och sätta ett par stygn och förklarade sedan vad behandlingen skulle gå på.
Jag påpekade att detta inte var intressant utan att det var de som hade gjort fel och därför borde stå för dessa kostnader.
(Det var inga 350 kronor för undersökningen som telefonisten informerat mig om - de pengarna var bara ett akutpåslag på den ordinarie avgiften på 525 kronor!
Redan bara genom att ta in Flisan för undersökning kostade alltså 875 kronor.)

Veterinären sa då att de inte kunnat förutse att det skulle bli infekterat - de hade en del erfarenhet av grävlingbett och det brukade räcka med den behandlingen de satt in.
Jag kan i min vildaste fantasi inte tro att Jim inte varit väldigt utförlig och specifik och händelseförloppet och omfattningen av fajten mellan Flisan och grävlingen är allt annat än otydlig - så hur kan veterinären påstå att de inte kunnat förutse en komplikation av denna art??

Flisan fick lugnande och de tog in henne för operation varpå jag ringde Jim och förklarade läget. Han bad mig att stå på mig och propsa för penicillinsalvan vilket jag gjort ett flertal gånger men uppenbarligen talade både jag och Jim för döva öron.

Veterinären kom tillbaka efter en stund och uppdaterade mig om Flisans status. Det visade sig att infektionen var värre än befarat för anledningen till att stygnen släppt var för att vävnaden bakom jacket hade dött på grund av infektionen. De hade ingen möjlighet att sy ihop läppen utan hade istället öppnat upp ännu mer då den döda vävnaden släppt när de börjat rengöra och peta i det infekterade området.

Jag kände hur jag var på väg att få ett rejält pskybryt eftersom de var helt oförmögna att lyssna och i mitt försök att kyla ner en snarast överhettad hjärna frågade jag om de inte hade sagt att de hade erfarenhet av grävlingbett och de bakterier som med all sannolikhet har sitt tillhåll i både hundars och grävlingars munhålor?

Veterinären började prata om att man alternativt kunde titta på plastikoperationer för att försöka återställa Flisans nos och läppar.
Det verkade inte stå glasklart för veterinären att vår hund är av rasen tysk jaktterrier och knappast lär sluta jaga - vad hjälper då en rad plastikoperationer med påföljande konvalescenstid?

När Flisan vaknat upp och fick komma tillbaka till mig blev jag förkrossad.

Hur kan man överhuvudtaget få praktisera som veterinär om man inte kan behandla och skriva ut rätt medicin?
Jag är fast övertygad om att om Malmö Djursjukhus hade gjort det vi bett om från början hade detta aldrig hänt.

Jag fick med mig ett recept på Baytril som de förklarade var ett bredare men inte lika aggressivt preparat och som "nog" skulle ta hand om infektionerna som kvarstod.
De hade tagit en bakterieodling och ansåg det vara önskvärt att vi kom på ett återbesök på tisdagen för att se vad de kunde göra åt läppen på Flisan.

Inte nog med att Jim fick lägga över sex och ett halvt tusen på en behandling som inte åtgärdade det den skulle, mitt besök hos dem kostade ytterligare en tusenlapp - efter direktreglering hos försäkringsbolaget.
Detta fick vi alltså betala för två behandlingar som gjort vår hund sämre än hon var från början - och allt på grund av att veterinärerna på Malmö Djursjukhus ansåg sig vara tvungna att gå efter sina "förhållingsregler" och mot bättre vetande!

När vi sedan behandlat med Norocarp och Baytril ytterligare några dagar och det var dags att ta bort resterande stygn valde vi att vända oss till Öresundskliniken.
Jim hade hört mycket gott om veterinär Dragan Panic och vi tänkte att det kan åtminstone inte bli värre.
Innan vi kom in på kliniken tog jag kort på Flisan för att kunna jämföra resultaten.

Det ser inte sådär väldigt snyggt ut, tycker jag. Flisan kändes mycket besvärad när vi tittade på henne och var inte alls glad över att veterinären undersökte henne, men till skillnad från på Djursjukhuset så daltade Dragan inte med hunden utan visade ett så självklart och naturligt ledarskap att Flisan inte kom sig för att reagera.

Veterinären bekräftade våra klagomål när han påpekade att han själv hade satt in ett bredare preparat från början, men eftersom Flisan faktiskt fått antibiotika hade Djursjukhuset ryggen fri.
Han gav oss en plan för Flisans behandling och började med att ge henne lugnande.

Den största delen av den påsydda biten av nosen hade lossnat vilket delvis var anledningen till att vi åkte in med Flisan. Vi ville att hon skulle bli frisk.

Efter att Det lugnande medlet hade verkat förutsatte jag att veterinären skulle gå i väg med Flisan, men så blev det inte.
Istället fick jag och Jim bevittna varenda steg i processen med rengöring, borttagning av ytterligare lite död hud, borttagningen av stygnen och till sist sprutan för att Flisan skulle vakna upp igen.
Jag fick omedelbart förtroende för Dragan Panic med sin ödmjuka inställning och öppna dialog.
Det fanns ingenting som vi inte fick ta del av i Flisans process och han var rak och ärlig med Flisans framtidsutsikter.

Efter vårt besök, som för övrigt kostade mindre än mitt återbesök på Djursjukhuset, såg Flisan ut som på bilden ovan.
Det ser renare och snyggare ut om än fortfarande öppet.
Veterinären skrev ut mer av både Baytril och Norocarp och sa att vi skulle hålla lite koll på Flisan så hon inte kom åt det öppna området men försäkrade oss att det skulle bli bättre.

Så här ser Flisan ut idag. En del är fortfarande lite öppet men det stora hålet som Djursjukhuset grävde ut tycker jag har blivit mindre och det öppna området på Flisans högra sida har till stor del läkt ihop.

Man kan härmed lugnt säga att det är skillnad på klinik och klinik, både till pris och kvalitet.
Djursjukhuset tog ruskigt bra betalt för att paja vår hund, medan Öresundskliniken knappt tog betalt alls för att minimera skadorna Flisan och Djursjukhuset ådragit henne.

En oväntad upplevelse..

2011-11-17T15:54:00.001+01:00

Jag har haft fullt upp ett tag nu, men igår var delvis sista dagen på mitt späckade schema och framöver går det förhoppningsvis aningen lugnare till – och efter igår kväll känner jag att det verkligen kan behövas.

Det var flera månader sen som det aviserades att Terry Evans skulle gästa Staffanstorp och jag såg anslaget nere på Ica. Madde, jag och Lotta ville gärna gå så Madde ordnade biljetter till oss och några till.
När det blev känt att jag skulle gå och se Terry Evans hörde min faster av sig och vinkade om att hon ville ha en biljett om jag fick tag i någon extra – så när Kim inte längre ville gå fick jag hennes att ge till min faster. Härligt!

Jag hade inga direkta förväntningar mer än att jag skulle se “honom som jag sett på tv”. När jag mötte Terry Evans i egen hög person, däremot, upptäckte jag att jag haft helt fel för mig från början och blandat ihop honom med någon annan.
Det visade sig helt enkelt att jag hade noll koll överhuvudtaget – men en desto mer intressant upplevelse.
Terry Evans startade sittningen med att vänligt förmana oss att inte berätta någonting om oss själva, inte förklara eller utveckla det han sa utan helt enkelt bara svara ja eller nej om det han sa stämde in på någon av oss.

Klockan 19.00 började denna storseans i min gamla skolas aula. Det gick till ungefär som jag hade tänkt mig genom att Terry kände sig för, letade upp den han trodde sig veta att det gällde och prickade sedan in flera punkter som stämde väl överens av publikens reaktioner att döma och förmedlade sedan budskap från hädangångna släktingar och vänner.

Så långt var ju allt ganska intressant och jag följde hans ord och gester med stort intresse.
Efter att han förmedlat budskap till ett par personer började det brännas när han till punkt och pricka beskrev Lottas farmor och Lottas fasters föredetta. Lottas faster fick ta mikrofonen och man såg lättnaden, lyckan och chocken i hennes ansikte när det Terry sa så väl stämde in på hennes egen historia.
Lotta själv satt bredvid mig och hon såg rakt igenom lycklig ut där hon nickade och skrattade om vartannat när Terry påpekade detaljer som han inte rimligen borde ha känt till.

Efter en stund förmedlade Terry Evans bilden av en gammal tant, en dam med reumatism och hopkrupen gestalt. Jag kände igen farmor i hans beskrivning och kikade försiktigt åt Guns håll men hon gav ingen min av att känna sig träffad så Terry fortsatte med att han hörde damen kalla på “Lisbeth” eller “Elisabeth” – det heter min andra faster…
NU kände jag att det började hetta till lite och räckte försiktigt upp handen. Terry utvecklade sin förmedling med att fråga mig om jag kom ihåg Tommy – vilket Lisbeths man hette…
Det kändes ganska rätt och jag var chockad. Jag kunde inte riktigt ta emot allt Terry Evans sa eftersom jag faktiskt inte kunde minnas, men han gav en ganska korvspadsklar beskrivning av mig.

* Herr Evans sa att jag är en ödmjuk människa som oftast sätter andras välbefinnande för mitt eget och att jag är skapad för att vårda och ta hand om människor. (Lotta nickade tydligt vid sidan om mig.)
* Terry nämnde också att jag är intresserad av sinnet och psykologi. (Lotta nickade ivrigt. )
* Han sa även att när jag fått för mig en idé ska den inte utföras senast imorgon, utan helst igår. (Lotta nickade så hon nästan gled av stolen.)
* Han tittade på mig och sa att jag inte riktigt trodde på det här. Han sa att jag kommit dit med inställningen att det kunde vara intressant även om det var lite hokus pokus. (Lotta…ja, ni förstår poängen.)

Terry Evans pratade om att jag var farmors solsken och att vi hade en fin kontakt. Hon var glad.
Han frågade också om jag hade “fixat blixtlåset”, och på det svarade jag att jag hade köpt nya byxor istället. (Jag har haft problem med flera blixtlås på senaste tiden.. men de kan ju lika gärna syftat till att min käre sambo nästan aldrig knäpper gylfen när han en gång knäppt upp byxorna…)

Terry Evans avslutade förmedlingen med att påpeka att jobbet jag hade nu var “okej”, men farmor tyckte att jag skulle lägga ner det och börja plugga - till psykolog.

Nu ställer jag mig frågande till följande: hur kan Terry Evans känna till så mycket om mig? Hur kan han beskriva farmor så tydligt utan att veta någonting om mig i förväg? Hur kan han veta vad jag har för intressen och hur jag är som person?
Och finns det någonting som känns som ett kusligt sammanträffande när jag i detta nu står inför en nästan garanterad uppsägning och därför går och funderar på om jag ska börja jobba med något annat direkt eller om jag ska börja plugga igen?

När seansen och frågestunden var över gick jag med mina två rosor i handen och gav sedan den ena till min faster, då jag tyckte att hon borde känna sig lika delaktig i denna stund som jag var. När vi gick och jag frågade henne vad hon trodde sa hon att det absolut inte var möjligt att det var farmor som hälsat på oss eftersom Terry gav tre rätt av tre möjliga bara på personerna och namnen.

Jag går fortfarande och funderar på om jag ska tro på detta eller inte, men faktum är att jag träffade Aventus idag (omställningsföretaget som vi ska använda oss av på jobbet) och passade då på att fiska efter lite upplysningar om studier relaterade till psykologi.
Jag vågade faktiskt inte nämna anledningen till att jag plötsligt fastnat för psykologiprogram när jag sen innan aviserat att jag var intresserad av kurser i företagsekonomi eller yrkesförberedande program som till exempel elektriker, snickare eller något annat fysiskt rörligt arbete.

Vilken grej.. Det känns… Overkligt.

Jag vill passa på att tacka familjen Roslund, till vardags oftast sedda i vår lokala ICA-butik, som gjort denna seans och upplevelse möjlig i lilla Staffanstorp.
Och självklart ett stort tack till Terry Evans själv, till min förvåning numera bofast i Sverige och ganska duktig på svenska språket..

Jag vet att jag är tråkig men…

2011-11-15T09:28:00.001+01:00

jag har inte riktigt ork till att blogga just nu.

Jag har knåpat ihop en text om våra besök på Malmö Djursjukhus och det är ingen vidare positiv läsning, men jag får inte lägga ut texten för Jim.
Nu har vi besökt Öresunds Veterinärklinik och fått ett helt annat resultat så jag kanske borde redigera texten en aning för att visa på skillnaderna mellan de båda ställena. Sen kan jag alltid lägga upp den lite diskret sådär..

Nåväl.

Jag har fått gjort en hel del och jag är så glad och nöjd att jag fått hjälp – det är skönt att ha fått undan en del på min måstelista och jag har även bockat av en del som jag inte ens visste att jag borde ha gjort.

De senaste dagarna har jag bland annat tömt akvariet, adopterat bort de två malarna, rensat carporten, hämtat fotbadet hos mormor och gjort vid både mormors och morfars fötter, kört till tippen med de vita utemöblerna, bytt till vinterdäck på bilen, hjälpt pappa såga till ombyggnationen i huset och dessutom kört till tippen med skit från huset också, käkat pannkakstårta med Sussie, Fanny och barnen, varit på Roos leka med Fanny, Ammi, Loke, Melian, Neo och Kasper, pratat med Aventus på jobbet, fått till två tävlingsdagar och varit på skyttet, beställt ny mobiltelefon och kraschat min gamla, träffat Emelie, Marlene och Ebba och gått på Tekniska (Sjöfarts-) Museet, lekt med Lotta, rensat en aning på ovanvåningen, Traderat, köpt ny dammsugare, tvättat, stått på mässa, dammsugit, bäddat rent, sorterat ut Kaspers kläder och så vidare.

Ikväll ska jag träffa Tessie och vi ska sticka en sväng till IKEA. Innan dess ska jag hjälpa pappa bygga lite (hur det nu ska gå) samt försöka byta däck på hans bil också – bara för att ha lite framförhållning.
Imorgon har jag fackmöte och sedan har jag Terry Evans att se fram emot och efter det – då är min vecka plötsligt ganska tom.

Jag vill gärna få till en dejt med Jessica men det har krockat när vi nu har varit sjuka och stressade i omgångar men om vi inte får till någon dejt innan så är det åtminstone hejdundrande kalas på lördag!
(Och apropå kalas så fyller en viss fröken Nyfiken år snart så jag och mister D ska hitta på bus eftersom hon enligt egen utsago inte önskar sig någonting överhuvudtaget och jag vet att hon innerst inne ljuger…)

Det finns fler som jag vill träffa och mysa med, på tu man hand eller tillsammans – kom igen nu förresten, jag ska ju buzza Santa Marias tapas. Vem är på en tapas-kväll? Jag är inget proffs men kan pilla ihop lite munsbitar av det jag fått hem i paketet. Kom och smaka och utvärdera tillsammans med mig!

Just det… Jag orkade ju inte blogga.

Att göra-listan är så väldigt lång...

2011-11-08T23:20:00.001+01:00

Sitter med världens huvudvärk och glor på Svenskars Hemliga Liv.

Jag hämtade upp Jossan utanför Ica vid tvåtiden och vi har hängt till nu. Det har varit riktigt härligt!
Först stack vi och hämtade material inför morgondagens mässa. Sen hämtade vi upp Kasper och körde hem för att käka lite.

När Jossan stack för att uträtta ett ärende i byn satte jag ihop min nya dammsugare och premiärkörde den samtidigt som jag kunde bocka av en sak på min digra lista.

Förutom att jag behöver städa, tvätta och diska undan behöver jag också få undan de tre miljarder saker som finns på ovanvåningen.
Idag lyckades jag med Jossans hjälp tömma akvariet samt (inte så uppenbart mot Jims borträknade vilja eftersom han lagt lika mycket energi på akvariet som jag de senaste tre åren - typ noll procent) adoptera bort de två stackars malar som överlevt fiskvärldens undergång.

Jag behöver komma iväg till IKEA och införskaffa lite möbler till Kaspers rum, och jag behöver sätta mig ner och få ihop ett fungerande schema för alla tävlingsdagar på skyttet.
Det fackliga ska jag också dyka ner i när jag fått mer kött på benen för just nu ligger det nystartade ungdomsrådet i en väntefas.

Jag ska också komma till jobbet och prata med omställningsföretaget samtidigt som jag ska göra min plikt på skyttet plus att jag ska ha klubbmöte med facket samma kväll som jag ska se Terry Evans.

Känns det som att jag har lite att göra?

Förutom alla mina borden och måsten som jag inte lärt mig att hålla ifrån mig, ska jag och vill jag få tid för mina vänner utan att det ska bli stressigt för jag vill kunna njuta av deras sällskap på annat sätt än över en omgång på Wordfeud...
(Samtidigt är det väl ganska känt faktum att jag gärna förenar nytta med nöje - om jag kan umgås samtidigt som jag utför något vettigt tackar jag inte nej, även om jag sedan älskar en lång och långsam fika på Espresso House...)

Dagisfoton!

2011-11-06T11:43:00.001+01:00

Det hade jag glömt... Bara farfar och farfars syster har fått ett kort på vårt lilla troll...
Jag har glömt berätta för resten. Hoppsan!

Fotografen imponerade inte på Kasper...

Men pappa minsann!

Vilken vecka...

2011-11-02T15:18:00.001+01:00

Kasper har varit sjuk i helgen så jag har valt att ha honom hemma lite extra eftersom jag nu är ledig och har möjlighet. Han är så otroligt pigg och glad och han hittar verkligen på bus, så imorgon blir det dagis igen så han får stimuleras riktigt.

Jim var ute och jagade med Flisan i lördags och han skulle skynda sig eftersom jag skulle jobba, men efter några timmar ringde han och påtalade att Flisan hade slagits med en grävling och eftersom det är en tysk jaktterrier utan självbevarelsedrift vi har så var det djursjukhuset nästa som gällde. När hon kom hem var hon verkligen inte fager!

I söndags gick jag upp tidigt för att vi skulle tävla i Båstad. Även denna gång fick vi pisk men skyttarna fick lite erfarenhet av MegaLink som vi gärna vill ha i vår egen skjuthall.
Vi fick ett nummer till en klubb som eventuellt skulle dra ner på sina banor så förhoppningsvis finns det lite begagnade banor vi kan köpa upp.

Igår stack Jim till Stockholm en sväng och han ska komma hem ikväll. Dagen började bra eftersom Kasper var hemma och gosig och till lunch kom Jim hem om för att packa och käka lunch. Efter det stack jag till BVC med Kasper för vaccin och OK-stämpel och när vi var klara så bjöd Ammi på kaffe.
Jag tackade ja med noll sekunders betänketid eftersom jag hade en baktanke!
Ammi har haft en likadan vagn till Loke som jag har till Kasper och därför räknade jag iskallt med hennes hjälp att reda ut hur åkpåsen skulle sitta. Vi blev inte helt övertygade om resultatet men det är åtminstone mycket bättre än förut!

När jag nyss kommit hem med Kasper igen och Jim skulle med tåget ringde mormor.
Pärsen som följde var både oväntad och oroande.

Morfar hade gått till banken ett par timmar tidigare men sedan inte kommit tillbaka. Mormor tyckte att han inte borde gått själv men han var bestämd så hon gav sig och tänkte att det var ju fint väder så varför inte?
Jo, det ska jag berätta!
Morfar gick ut vid tvåtiden, han skulle ner till torget. Det han inte har klart för sig är att banken bytt namn så därför fortsatte han att leta och vid fem när mormor ringde mig var det redan så gott som mörkt.
Efter ytterligare en timme och en efterlysning på Facebook kopplade vi in polisen och strax innan åtta på kvällen återfanns morfar i industriområdet fyra kilometer hemifrån.
Med tanke på att morfar behöver hjälp för att ta sig till bilen i vanliga fall är en promenad på en halv mil mycket imponerande - men eftersom jag vet att banken inte har något kontor i krokarna där han återfanns är det precis därför han inte bör få gå någonstans på egen hand utan gps-sändare... (Jag tror vi har en över till Flisan.)

Hela halva veckan som gått har förutom kaffe, skallgång och BVC-besök fyllts av den sista renoveringen, lite gräsänketid, IKEA-funderingar och idag blev det en kombination av nytta och nöje när jag gjorde en kontroll på linserna för att sedan träffa Lotta och Liam för en lång fika - som kompletterades av Therese och Lukas som hittade oss nersjunkna i sofforna på Espresso House.

Efter fikan gick vi runt på Burlöv Center och kikade efter böcker, dammsugare och spel och lite blev inhandlat innan vi skildes åt.
Den dammsugaren jag fastnade för var givetvis dyrast - och slut - men jag skulle kika vidare på Coop i Stora Bernstorp om den fanns där. Det visade sig att det skilde 600 spänn mellan butikerna så... jag klarar mig men den halvtrasiga dammsugaren på ovanvåningen till jag bestämt mig ordentligt vilken jag vill ha.

Nu har jag hämtat ett paket från Buzzador på Ica och handlat lite kvällsmat och sen efter middagen ska jag minsann sortera all min rena tvätt...

Detta är vad jag ska få ynnesten att buzza denna gången, vilket innebär...

Någon som är intresserad av en ny tur till IKEA, när jag konsulterat mannen och fått klartecken gällande Kaspers rumsinredning, för att sedan belönas med en mysig tapasmiddag?

Vilken härlig helg!

2011-10-26T00:16:00.001+02:00

Som de flesta vet började jag veckan med en förkylning från Satan himself. Det var riktigt tungt på jobbet och på tisdagen gav jag mig och stannade hemma även vår sista natt.

Mot slutet på veckan kändes det aningen bättre även om jag fortfarande är snuvig.

Jag skulle träffat både Jeanette och Jenny i veckan men vi fick skjuta upp våra dejter eftersom jag först var sjuk och sedan lite stressad. Jag skulle även träffa Jessica och Robert i helgen men Jessica var än sjukare än mig, så det blev karantän på varsitt håll!

Denna fredag var det dags för begravning av vår högst saknade ordförande Ingvar. När jag gjorde mig iordning för denna dystra tillställning såg jag till att komma iväg med sorgbindningen och sedan lyssnade jag till prästen Hans Rochesters träffande ord om Ingvars engagemang och målmedvetenhet.
Jag träffade Ingvars släkt och många vänner och vid minnesstunden efteråt fick jag sitta tillsammans med några vänner som hade mycket att berätta om sin vän.

Efter denna tillställning bestämde jag i egenskap av hushållets diktator att jag skulle äta hjortstek och hasselbackspotatis och därmed tog jag upp den enda steken jag hittade av lämpligt viltslag - den var på nätta 1,5 kilo.
Jim, Kasper och jag skulle inte mäkta med denna bit själva så jag frågade om några av Jims vänner ville komma och försäkrade att jag kunde köra till McDonalds om det blev katastrof.
När det närmade sig kväll blev maten klar och Jim serverade alkohol till herrarna medan jag gjorde färdigt maten.

Det blev sjukt gott och jag var riktigt nöjd med kvällen när jag gick och la mig även om diskberget som mötte mig på lördagsmorgonen inte var särskilt lockande.

På lördagen tog jag itu med disken efter en seg morgon.
Jag tog mig an att förflytta en del av föreningens vapen så alla papper och uppehället är rätt och sedan gjorde jag tillsammans med en annan styrelsemedlem en inventering av allt jag plockat hem. Det blev en diger lista men mycket nyttig! En kopp kaffe och lite bus med Kasper gjorde besöket fulländat och när jag sedan stack hem var det bara ett kort ögonblick till min fina Lotta och hennes Daniel skulle komma på kaffe.

"Kaffet" resulterade i just kaffe, men även middag, film, popcorn och whisky.
Jag njöt så av sällskapet och det kändes som om tusen spänningar släppte från mina muskler när jag fick slappna av och fröjdas åt Lottas lycka och min "återupptagna" bekantskap med Daniel, medan Jim triggade Lotta att dricka whisky som hon.. inte riktigt njuter av, om man säger så!
Kasper var snäll och beskedlig och la sig i rimlig tid och när kärleksparet smög hemåt runt midnatt hade åtminstone vi tjejer fällt några tårar till filmen "Allt för min syster" som gick på tv. (Hata reklam, förresten...)

På söndagsmorgonen fick jag sova länge när Jim stuckit och jagat med Flisan och Kasper vaknade två timmar senare än vanligt. Det var mycket disk som väntade mig denna förmiddag också, men det var så mysigt att få sova ordentligt och minnas de senaste dagarnas mysiga sällskap.

När Jim kommit hem från morgonjakten och jag varit på skyttet och tagit emot ett gästande lag samt fått stryk och nyttiga erfarenheter åt mina skyttar fick jag för mig att sätta fart med den förbenade garderoben i Kaspers rum. Vi är fortfarande inte färdiga och det är ju så lite kvar - det retar mig som attan så nu tog jag tag i det. Vi slipade, dammsög och sedan målade jag första omgången. Ett gigantiskt steg för denna latmask!!

Under söndagen bestämde jag att det skulle avnjutas kräftor och Sex And The City-maraton och jag fick till min glädje napp på min förfrågan om någon ville göra mig sällskap. Jenny och Martin lovade att komma förbi och mysa med mig samtidigt som Felicia kunde busa med Kasper. Jim skulle jaga och tog med sig Flisan men det jag inte räknade med var att han skyndade sig hem för att han också var sugen på kräftor.
Snacka om missbedömning när jag avslöjade att maratonet var ett faktum som han helt enkelt fick finna sig i!!

Vilken helg, va!
Det var härligt att mysa till det med så många fina vänner och det fortsatte även på måndagen då Jeanette och jag tog en härlig promenad med Flisan när jag målat ytterligare en del i rummet. Vi skildes åt när jag skulle hämta en glad Kasper och sedan stack jag och handlade innan jag gick hem och målade en gång till, lagade middag och pratade med Jim - för att sedan sticka och jobba extra innan jag började mitt ordinarie pass idag.

(Döm min panik när telefonen ringde klockan 09.00 imorse och jag inser att jag missat skolan som skulle komma och skjuta idag på sin elevdag! Sömnen idag har alltså varit ganska obefintlig men trots det har jag varit full av energi ikväll och det tackar jag min lyckliga stjärna för...)

Ballongfärden från start till landning!

2011-10-17T17:06:00.001+02:00

Här är vår mästare – Kent såg till att vår färd högt ovan jord blev härlig. Säkerheten var rigorös då han inne i ballongen kontrollerade varenda pinal.

Sven och Robban som hade givna positioner fick det bokstavligt talat hett om öronen…

Robban och Kasper kom väl överens.

Kasper höll såklart ett vakande öga på processen.

Och jag fick hålla ett vakande öga på Kasper när Jim dokumenterade.

Mamma hade en äkta flygarmössa som matchade Kaspers skinnjacka.

Mamma visade såklart hur det skulle se ut!

Tror ni vi var taggade?

Och där var vi iväg!

Hej Staffanstorp!

Öresundsbron är rätt fräck så här på lite avstånd…

Här har vi en av fallskärmshopparna – han sitter på kanten av korgen – på ca 1500 meters höjd.

Sund snubbe…

Hopparna gör sig redo – Kents uppmaning till oss andra var att inte följa efter.

Efter klartecken kastade de sig utåt och min adrenalinnivå rusade i höjden. Undrar hur det kändes för dem!

Jag frågade den ena fallskärmshopparen hur det funkade med tandemhopp och hur fort det gick för fallskärmen att veckla ut sig och han svarade ganska utförligt. Gissa om jag var taggad och skräckslagen efter att jag sett dem hoppa!

Hitta fallskärmshopparen!

Utsikten var helt underbar. Jag njöt av vädret, solen, sällskapet.. Vilket minne för livet!

Ballongen speglades i en damm när vi kom närmare marken…

Kent började ta oss neråt genom att öppna spjället – det är inte någon långsam process neråt jämfört med hur det är att komma upp…

Jim följde efter oss i bilen och när jag gav honom en ungefärlig landningsposition var han på plats och dokumenterade även då.

Jag är genuint lycklig för denna upplevelse och jag kan inte nog tacka alla som gjorde det möjligt.

Min dröm blev sann!

2011-10-16T01:14:00.001+02:00

Så länge jag kan minnas har jag velat a) hoppa fallskärm, b) flyga luftballong och c) hoppa bungyjump.

Den 1 oktober fyllde min storebrorsa år och då var det på tapeten att det skulle flygas luftballong. Jag grämde mig så eftersom jag inte kunde följa med, men så blev det till min lycka uppskjutet - för att sedan bli inställt.

Så fick jag ett meddelande från min morbror i torsdags, som jag nämnt, att det skulle bli av den 15 oktober.
Ni kan tro att jag peppat och längtat och laddat för denna dag - det skulle bli av! Mamma, Robban, jag, morbror, Jims pappa (som till och med fyllde år) och en hel drös andra samlades för att ta oss en tur denna underbara dag.

Men först: förberedelserna...

1. Hitta en lämplig startplats.

2. Veckla ut ballongen som var 35 meter lång. Vi tyckte väl att den såg bekant ut... Någon frågade varför jag och Robban så menande skämtade om loggan till vi förklarade att vi jobbade med nämnda tidnings tryckning.

3. Blås upp ballongen medelst två bensindrivna jättefläktar.
Robban och Sven fick stå och hålla i öppningen... Gissa om de tyckte det var lika kul när brännaren slogs på...

4. Kontrollera att allting är som det ska..

5. Up, up and away!!

6. Njut av utsikten och det plötsliga utrymmet när fyra av passagerarna hoppade ur och landade på fälten 1600 meter längre ner.

7. Leta efter en lämplig landningsplats efter en dryg timme i luften (som kändes som fem minuter) där ballongen helt inte blev fuktig eller smutsig (läs: ingen nyplogad åker).

Vi såg en drös bilar som såg ut som små leksaksbilar, Staffanstorp, Lund, Öresund, rådjur som sprang över fälten, kolleger i två andra luftballonger samt Jim som parkerat ruskigt vältajmat och nära vår landningsplats.

Det finns massor av foton från starten, flygningen och landningen på systemkamerorna som Jim och jag flitigt använde. Hoppas jag fick till några bra kort, jag hann inte kolla eftersom jag körde direkt från nerpackningen av en jättestor luftballong till jobbet via snälla pappa som gjort baguetter till oss så vi inte behövde svälta.

Jag är evigt tacksam mot morbror som såg till att jag fick denna chansen och även mot Dennis som tog min tidiga timme på jobbet så jag hade lite marginal (vilket var en himla tur eftersom jag annars haft en kvart tillgodo istället för en timme och en kvart).

Vilken fantastisk, underbar dag det blev!!
En stor dröm uppfylld, två kvar...

Skoja min doja…

2011-10-13T21:22:00.001+02:00

Denna veckan har varit helt sinnessjuk.
Tisdag, onsdag och torsdag har innehållit fackligt arbete av olika slag. Idag har jag varit i Kristianstad på mässa några timmar innan jag körde hem, hämtade Kasper fixade käk och körde iväg på repskapsmöte för LO.

Jag har ärligt talat visat mycket lite intresse för det senaste mötet men jag var slut. Det roligaste var att jag träffade Ewa som jag åkte till Istanbul med 2009 – hon är numera ordförande i LO Malmö och kom fram och kramade om mig innan mötet startade. Lite chockartat, men mycket roligt!

På lördag börjar jag jobba en timme tidigare än vanligt eftersom det är tidigare tryckstart. Det jobbiga är att jag ska vara på arbetsdag på dagis mellan 9.30-15 och att Kasper ska fotograferas för sina enskilda foton halv elva.
Det är förvisso okej, men sen hörde min morbror av sig medan jag var på mötet och berättade att ballongflygningen ska bli av på lördag mellan 14-16.

Gissa om jag tänker vara hela tiden ut på dagis? Gissa om jag redan fixat barnvakt?

Hell yes! Luftballongfärden, here I come!!

Buzzador-kampanj!

2011-10-03T17:49:00.001+02:00

Jag har fått möjligheten att buzza en produkt som heter AntiLice. Den är synnerligen aktuell nu när det går löss på dagis och i skola – man ser ju reklam för andra avlusningsmedel på tv!

AntiLice är produkten som fungerar efter första behandlingen. Den som någon gång blivit luskammad måste uppfatta det som tidernas vinst!

AntiLice behandlar mot både huvudlössen och deras ägg, och i varje förpackning finns en flaska med applikator, bruksanvisning och luskam.

Medlet fungerar genom att täppa till andningsvägarna vilket gör att lössen och deras ägg dör genom kvävning. AntiLice får äggen att lättare släppa från håret.

Enligt doseringsanvisningarna räcker en flaska AntiLice till 2-3 korthåriga personer eller en långhårig.

AntiLice innehåller inga giftiga insektsmedel och den är både lukt- och parfymfri. Det är väldigt liten risk för allergiska besvär av medlet, det är inte brandfarligt och det finns ingen risk för resistensutveckling.
AntiLice kan användas från sex månaders ålder.

Visst låter AntiLice bra? Om du känner att detta kan vara något att prova när det är dags för grovjobbet så leta upp närmaste Apotek och fråga efter AntiLice! Rekommenderat cirkapris är 239 kr.

Vill du också bli buzzador och få hem gratis produkter att buzza till släkt och vänner? Klicka här!

Dagens tips!!

2011-09-30T02:54:00.001+02:00

Kolla in www.busmejl.se.

Tokroligt!!

Tillbaka till jobbet!!

2011-09-26T01:31:00.001+02:00

Jobba. Tjäna pengar. Träffa arbetskamraterna. Bli skitig. Känna värk i musklerna efter en hård natt. Lösa problem. Skrubba bort färg från kroppen. Plocka metervis med papper. Platta i. Platta ur. Platta fel. Ställa färg. Skratta åt arbetskamraternas skämt. Förbereda tryckning. Avsluta tryckning. Tvätta valsar. Dra papper. Riva vändbanor. Byta dukar. Tvätta mottryck. Gå hem.

Jag älskar att jobba. Allting kanske inte är så himla roligt eller stimulerande, men mina jobbarkompisar gör att jag stortrivs. Så länge vi kan jobba tillsammans kommer jag att trivas med mitt arbete.

Nej, men om man skulle summera veckan..

2011-09-23T12:38:00.001+02:00

Måndag: Ögonbottenfotografering på sjukhuset och därmed ganska blind hela dagen och “inkapabel” (läs: lat) att ta mig någonstans överhuvudtaget. Skytte på kvällen, mycket trevligt. Vi hade ett snabbt briefingmöte. Och - vi har officiellt ett lag! Jossan hjälpte mig och vi hade slappkväll efteråt.
Tisdag: Städade på förmiddagen för min dejt med Sofie blev avbokad. Tog det sedan ganska cosy innan jag stack på fackmöte på jobbet.
Onsdag: Hade en heldag på jobbet med information från VD om organisationsförändringar (läs: kommande uppsägningar). Jag missade sista timmen när omställningsföretaget vi ska använda oss av skulle berätta eftersom jag var tvungen att hämta Kasper.
Torsdag: Den enda “lediga” dagen jag hade så jag slappade mest hela dagen efter att jag plockat undan och sedan hämtade jag Kasper tidigt från dagis. Skytte på kvällen. Jossan hjälpte mig och lagade dessutom mat till mig senare och det var snuskigt gott.
Fredag: Har ägnat förmiddagen åt fackligt arbete inne på avdelningen och har fått med en taggad kille i ungdomsrådet. Härligt att någon kan vara med förutom mig och den drivande killen som kallade oss till mötet.

Nu är jag söndrig av saknad efter min karl som ännu inte kommit hem från Polen. Jag har inte hört något från honom på ett par dagar och det känns lite olustigt.
Jag ska försöka hitta någon form av foder innan jag hämtar hem Kasper och träffar Katarina som kommer med Tupperwarebeställningen från förra tisdagen.

På söndag börjar jag jobba och har alltså bara imorgon att njuta av min sambo hela dagen – förutsatt att han inte ska jaga..

Hoppas att Jim kommer hem snart!!

Och så går det runt igen…

2011-09-15T14:34:00.001+02:00

Har inte bloggat på några dagar. Tanken på att jag inte håller bloggen vid liv kväver mig. Det känns ganska töntigt eftersom jag inte känner till hur många som läser här. Ge er gärna till känna!

Jag har blivit översköljd av kallelser till möten och utbildningar och eftersom jag inte längre sitter vid datorn så ofta utan kollar allt via mobilen blir mycket liggande – så jag erkänner, det är väl mitt eget fel att det är kaos i huvudet.

Denna veckan skolas Kasper fortfarande in men nästa vecka är det tanken att det ska vara fullt race. Då kommer det såklart väldigt lägligt att jag ska vara på sjukhuset 7.45 för en ögonbottenfotografering (dagis öppnar 7.30) och dessutom inte bör köra själv.
Min tanke var såklart att pappsen Jim skulle ta hand om lämningen på måndag vilket jag informerade honom om lite gulligt sådär – varpå han frågade mig var han skulle befinna sig på måndag.

… Det är sedan länge planerad jaktresa på gång, från söndag till fredag nästa vecka – det är ju därför jag fortfarande är föräldraledig.
Kasper kommer således att bli ganska försenad till dagis på måndag! Mamma tyckte att han kunde få följa med till sjukhuset och leka på hennes kontor eftersom hon egentligen är ledig men ändå kör för mig och därför lika gärna kan gå inom sitt arbete.

Ovanpå denna smidiga planering har jag ett klubbmöte på tisdag och ett ungdomsrådsmöte på fredag. lite förberedelser har jag lyckats få till eftersom min skrivare helt plötsligt kom på att vi kunde vara kompisar igen. Hurra!

Hela denna veckan har annars gått i härdsmältans tecken. I måndags träffade jag Maddi för en förmiddagsfika innan jag gick hem, lekte jägarhustru och väntade in min kollega Jimmy som fick första tjing på bocken som Jim fällde i söndags kväll.
I tisdags hade jag Tupperwareparty samt stopp i vasken där Ammi under gårdagen blev vår räddande ängel när hon kom förbi med en högtryckstvätt och extra slang - efter att jag varit hos Fanny och firat födelsedag med massor av våfflor och härliga nostalgitrippar (medelst fotoalbum) - så under onsdagskvällen jobbade Jim häcken av sig med avloppsrensningen medan Annie och jag spelade Wordfeud och underhöll barnen i vardagsrummet.

Både måndag och ikväll präglas av skytteträning. Under min föräldraledighet har jag valt att vara på plats så mycket jag kan eftersom vi är ännu färre i styrelsen nu.
För snart två veckor sen miste vi nämligen vår högt respekterade och ytterst saknade ordföranden och den som tar över efter honom kommer att få fylla ett par stora skor.
Min plan är att försöka engagera några föräldrar i verksamheten för att klubben inte ska gå under men jag vet hur svårt det är att övertyga människor att involvera sig.
Hur ska vi klara oss utan vår ordföranden?

Nu ska jag ta mig an resten av dagen och avbryta den här bloggen, men jag återkommer. Hoppas jag!

___________________________________________________

Jag är ensam hemma med Kasper ikväll.

Jag borde äta. Jag borde duscha. Jag borde frysa in en enorm mängd köttfärs som jag handlade på väg hem från skyttet för en stund sedan.
Ändå hamnar jag här.

Idag har jag träffat min väninna Marie och njutit av en härlig stunds sällskap och återblick. Vad hände med våra vänner och kamrater från skolan? Hur många har barn? Hur många har gift sig? Hur många har flyttat? Vart? Marie hade koll på en hel del av våra gemensamma vänner medan jag tydligen levt under en sten de senaste åren.
Eftersom jag hade lovat att hjälpa Jim under en långlunch blev det ingen lång fikadejt denna gången men snacka om att jag vill sitta ner längre nästa gång! Det finns hur mycket som helst att ta igen och tusen minnen som begravts i skuggan av nutiden.

Efter att jag och Jim varit på skjutbanan och hittat några förrymda kor samt konstaterat att utomhussäsongen verkligen är slut för i år eftersom det i princip knappt fanns en torr tuva på hela området stack jag hemåt igen och tog itu med lite pappersarbete.

När jag som bäst satt och pillade vid datorn plingade Andreas på MSN och frågade vad som pysslades med och strax därpå hade jag sällskap till dagis när jag skulle hämta Kasper.
Innan Lukas och Andreas ringde på dörren passade jag på att bocka av en trängande sak på min att-göra-lista och det kändes bra.

Kasper och jag gick sedan tillsammans med herrskapet Lundgren ner till Bengts Konditori för en kopp kaffe. Kasper tröttnade på att sitta i stolen när han fått käk och tyckte att det var en bra idé att leka med svängdörren som går in bakom disken.
När vi var färdiga tog vi en sväng hemåt och hämtade Flisan och sedan gick vi ner mot CityGross innan vi vände hemåt igen – en härlig runda och alldeles lagom inför kvällens skyttepass.

Väl i lokalen blev det lite trött i mitt huvud. Datorn ville inte komma igång och jag skrev ner medlemmarna för hand och sedan lyckades jag fånga intresset hos mina tilltänkta blivande styrelsemedlemmar. Det kändes härligt och jag har redan gett den ena föräldern ett epitet som teknikansvarig.

Nu tänker jag nyttja lite Wordfeud och lämpligt foder innan det blir en dusch och sedan (eventuellt) en kort blick på MFF-matchen.

Jag borde, jag skulle, jag måste...

2011-09-08T13:06:00.001+02:00

Hemmet mitt förfaller i samma stund som jag ställer undan dammsugaren. Jag fattar det inte!
Jag har ett par saker jag känner mig tvingad att ta tag i, men som tur är känner jag att vännerna är viktigare.

Jag borde tvätta, jag måste tömma diskmaskinen, jag skulle lagt ut några auktioner på Tradera redan denna veckan (det är inte omöjligt att jag hinner - men orkar jag?)...

Istället har jag käkat middag med finaste Jossan, jag har hämtat beställda Tupperwareartiklar, bokat en ny demo (till den 13 september klockan 19.00 - välkomna!), Wordfeudat mig med flera vänner och bekanta, käkat frukost med Ammi och lunch med Jim.

Jag har också ordnat barnvakt till på lördag då det är barnfritt partaj och dessutom har jag bokat en träff imorgon med söta Theresia som jag träffade på festen hos Malin och Henke för drygt två månader sen.

I söndags hade jag Annie med familj på besök och de stannade på middag (hämtpizza) och mitt kladdkaksbak blev också av även om det inte var mer än en kaka som blev uppäten.
Pontus och Jonathan hälsade på innan de åkte hem och mamma stannade också en stund.

Sån här lyxig mat blev jag bjuden på igår! Jossan är grym på LCHF-käk!

Och såhär gott sover Kasper när han varit på dagis två timmar på morgonen...

Han ser lite slirig ut men fröken Ewa och Kasper kommer riktigt bra överens.

Hurra för fönsterskrapan!

Gissa hur lätt det är att göra någonting alls när Flisan plötsligt inser att hon måste bli kelad meddetsamma?!
Krypa under skinnet är en egenskap Flisan gärna lärt sig men i brist på den kunskapen nöjer hon sig med att ligga mellan mig och telefonen/Kasper/fjärrkontrollen/ boken/fyll-i-lämplig-attiralj...

Denna bloggen blev kanske inte så sammanhängande men poängen är väl att jag njuter av livet medan hemmet får sig en liten skrapa mellan varven.
Jag är verkligen inte strukturerad...

Och så var det söndag morgon.

2011-09-04T09:33:00.001+02:00

Jag sitter vid köksbordet och glor på min telefon. Det händer ingenting med den. Den plingar inte. Inga pip eller vibrationer.
När man känner sig uttråkad för att telefonen är tyst, är det inte lite sorgligt då?

Kasper sitter och trilskas med gröten men ännu är det jag som är starkast och tack och lov har han inte kommit på det där med att spotta ut mat riktigt. Jag är förskonad från annat än tekniken att pilla ut små små bitar ur munnen och kleta fast dem på bordet.

Jim körde iväg tidigt för att jaga. Eftersom han skulle upp blev det en lugn kväll för oss igår med Pirates of the Carribean och ett kilo kräftor. Det var härligt att njuta lite av kapten Jack Sparrow, men Jim undrade om jag inte slagit huvudet när jag valde en fantasifigur som mitt frikort.

Jag och mamma var på Hornbach och handlade lister till Kaspers rum igår eftermiddag. Det känns som att det närmar sig ett färdigställande och det känns underbart.

Jag fick besök av Robin och senare även Pontus och Jonathan. Den senaste hjälpte mig att klippa gräsmattan medan de andra två lekte med Kasper och Flisan.

Idag har jag som sagt inte mycket på schemat. Telefonen är fortfarande knäpptyst och jag känner att dagens största motivation ligger i att städa undan och sedan baka och njuta av någons fina sällskap.
Jag har dock inte listat ut vem denna "någon" är ännu.

Dag ett: ångesten är verklighet.

2011-09-02T23:56:00.001+02:00

Kaspers första inskolningsdag gick av stapeln idag.
Jag var inte det minsta pigg när jag gick upp imorse och kände inte alls för något dagisbesök eftersom lilla grodan sovit oroligt flera nätter på raken.
Låt gå för att han fått tre nya tänder på samma bräde - man är ändå inte så tuff klockan fyra på morgonen, även om man ursprungligen är nattsuddare.

Kasper var nog inte helt övertygad om morgonens övningar, han heller.
Dock skulle det visa sig bli mycket intressantare.

Kasper utforskade och visade stort förtroende för pedagogen som sköter hans inskolning. Jag följde order och höll mig passiv och först när första dagen ledde mot sitt slut visade han något större intresse för mig igen.

När jag kommit hem med Kasper pratade jag en stund med Ammi och begav mig sedan mot Burlöv Center. Mitt uppdrag var att hitta en fodrad jacka och en familjekalender.
Jag har tre kalendrar och skriver in allting i dem, men tyvärr är de inte synkade med varandra och därför har jag oftast ingen aning om mina planer för dagen iallafall.

Jag lurade ut Robin till centrat och Kasper blev glad att se sin gudfar. Tillsammans hade de en rolig stund som bland annat resulterade i Kaspers första skinnpaj.
När vi tog en lunchpaus på Espresso House kom Patricia förbi med lille Philip. Det var en supertrevlig överraskning och jag bad snällt om en liten mysstund med sötnosen.
Vi gick vidare och kikade på lite allt möjligt och pratade typiskt mammaprat - och jag uttryckte min milda avundsjuka över att det tagit mig över ett år att återgå till normala proportioner medan det inte syns på fröken Patricia att hon fick barn i april i år...

När jag kom hem från Burlöv la jag Kasper för att vila och kände att det var läge för en powernap för egen del också. Det blev dock inte så mycket med det för Christer kom förbi med en blomma för att jag bakat till hans praktikavslutning. Med Christers hjälp flyttade jag ut den lilla kylen från Kaspers rum, flyttade på det nylagda golvet och sedan kunde jag lägga de avslutande golvbrädorna - lite lister och småpill så är nog rummet färdigt att möblera sedan. Härligt!

Jag fick mer besök innan Christer kört hem. Johan kom förbi på kaffe och Jims pappa kom med äpplen. Jim själv serverade bullar och gav Kasper ostbitar att pilla med under tiden.

Ikväll blev det också bestämt att Pontus och Jonathan skulle komma på besök. Jag körde hem till mamma för att snacka lite skit när hon hade hämtat grabbarna på stationen och sedan var det fullt ös på Kasper när han återsåg sina släktingar.

När jag satt och funderade i soffan lite senare fick jag sedan en ingivelse och jag tänkte att det fick bära eller brista. Jag har tänkt och funderat och framförallt känt så mycket de senaste veckorna, men när jag nu fullföljde min tanke släppte en sten från hjärtat.

Det känns riktigt lovande, för första gången på länge.

Imorgon ska jag kika igenom alla kalendrar ordentligt och sedan ska jag försöka komma iväg och handla - men jag vet också att jag borde ta itu med klädberget där uppe och det är inte så lite att sortera...

Den uppenbara orsaken och dess verkan.

2011-08-31T22:38:00.003+02:00

En glasklar orsak till att jag ska avsluta en vänskap eller ett förhållande är att mitt förtroende för någon bryts.
Jag gör själv mitt bästa för att hålla saker för mig själv och är förhållandevis försiktig med vad jag säger.
Alla har inte samma respekt för den tilliten och det förtroendet som jag kan ge andra eller som blir tilldelat mig.

När jag känner mig förrådd, förkastad eller utnyttjad omvärderar jag i stort sett alltid mitt förhållande till omvärlden. Dessvärre är det inte alltid mina känslor grundar sig på ett uttalat faktum, utan kan lika gärna vara en rad tankekedjor och slutsatser som till sist gett mig en för mig logisk slutsats i min komplicerade relation.

Jag har sett mig som en mer logisk och tänkande person än en emotionell skapelse. Jag tycker att jag ofta är ganska klartänkt och praktisk. På senare tid har jag däremot kikat lite närmare på hur jag varit, hur jag agerat och hur jag påverkats av saker och ting runt omkring mig och jag har nog delvis insett att jag kanske agerar på känslor mer än jag trott.

Jag ser inte det som ett problem att lägga ner tid på att formulera sig, tänka igenom beslut eller tänka efter före man gör något. Det kan vara ett oåterkalleligt beslut, ett steg i en riktning man sedan inte kan backa ifrån eller ett val som påverkar flera i ens omgivning också.

Det är inte många gånger jag avslutat en vänskap utan att diskutera saken först - isåfall har pojkvännerna rykt betydligt fortare om än inte på stående fot.
Jag anser att den mängd kärlek, tillit och engagemang man lägger ner i en vänskap på många sätt ger en mycket mer tillbaka än en kärleksrelation. Jag är därför sällan beredd att ge upp en vän lättvindigt.

Ett par gånger har jag blivit ordentligt osams med vänner, men för det mesta har det lugnat och löst sig efter en kortare eller längre tid. Det finns vänner som jag inte fått chansen att prata igenom funderingarna med i lugn och ro utan som helt sonika gjort valet åt mig.
Jag har sedan jag motvilligt skaffade Facebook inte avslutat en enda vänskap där.
Jag har däremot lagt märke till att jag blivit borttagen och för mig är det en tydlig signal.

Det finns hundra sätt att göra slut med en kärlek på. Några reko, några mindre snygga och några rent råjävluga. Om man ska göra slut med en vän tycker jag ändå att man ska överväga saken noga och verkligen fundera om beslutet kan vara rätt väg att gå. Det är ganska uppenbart att jag hade gått om någon behandlat mig mycket illa, ljugit för mig eller brutit mitt förtroende.
(Det är kanske lätt att säga fram till man befinner sig där.)

Jag känner att jag inte fått sagt allt jag vill, jag har inte fått svar på alla mina frågor och jag har inte rett ut alla trådar. Det känns som det kan ligga några besvärande missförstånd i luften och innan jag vill göra något definitivt behöver jag ställa mig frågan: tänkte jag verkligen rätt? Tolkade jag signalerna på ett rättvist sätt? Gick det som det gick på grund av ett flertal osannolika händelser eller bidrog jag till en annalkande schism?
Helt enkelt: kan det vara så att jag har haft fel?

Gnäll-blogg idag.

2011-08-30T17:06:00.001+02:00

Jag tar tillfället i akt och härmar Mirijam och bjuder härmed in till en gnällblogg. Jag vet förvisso inte hur många som läser eller om någon ens bryr sig – men jag visar lite god vilja och lämnar sedan fältet öppet.

Varsågod och gnäll. Inget problem är för litet eller för stort för att komma med här.
Ska jag också gnälla lite? För att någon måste börja?

Oookej.

*Jag har huvudvärk,
*ska ha besök från dagis på torsdag och huset ser ut som kriget (nej, det går inte ens att gömma lite).
*Vännen jag trodde mig kunna lita på visade sig ha lekt med mig till hon inte tyckte det var roligt längre och
*själv känner jag mig grundlurad.
*Jag har x antal månader kvar på jobbet och jag vet inte vad/om jag ska för nytt jobb/plugg.
*jag har aldrig nog med pengar och
*är inte tillräckligt ekonomisk och organiserad för att reda ut saken.
*Jag har ett rum i huset som ser ut som Hiroshima och
*jag har världens ångest för att jag inte tar tag i det
*och jag borde verkligen skicka ut en himla massa på Tradera
*men jag får aldrig de FAKKING TUMMARNA LOSS!

Jag hade en gång en vän..

2011-08-30T13:09:00.001+02:00

Jag hade en gång en vän
Fylld av kärlek, ärlighet och stöd
Men det var för länge sen, så länge sen
Svara mig du
Var är vänskapen nu?
Jag bara undrar... Var är den nu?

Jag hade en gång en vän
Jag trodde att hon var sann
Så väcktes jag ur min trans, illusionen försvann
Svara mig du
Var är sanningen nu?
Jag bara undrar... Var är den nu?

Det fanns en gång en vänskap
Byggd med kärlek, glädje och tillit
Jag sa till min klippa; du, jag litar på dig
Svara mig du
Var är förtroendet nu?
Jag bara undrar... Var är det nu?

Hon var så ödmjuk en gång
Principfast, hederlig och stolt
Så rämnade fasaden, hon ljög sig blå
Svara mig du
Var är ärligheten nu?
Jag bara undrar... Var är den nu?

Jag hade en gång en vän
En frändskap jag trodde var på riktigt
Men det var för länge sen, så länge sen
Svara mig du
Var är den nu?
Jag bara undrar... Var är den nu?
Jag bara undrar... Var är den nu?
Jag bara undrar... Var är den nu?

En försummad blogg.

2011-08-28T18:18:00.001+02:00

Jag har haft en del för mig sedan sist. Det har hänt ett och annat i mitt liv och även om jag haft stundtals dåligt samvete för att jag inte uppdaterat bloggen har jag ju faktiskt en giltig förklaring. Jag har haft fullt upp med att leva!

I onsdags hade jag ett ganska tajt schema. Efter frukost stack jag och handlade ingredienser till kvällens bakning tillsammans med lite annat smått och gott.
Sedan hade jag möte med facket och Robin var supersnäll som passade Kasper under tiden.
På väg hem från Malmö fixade jag lite mackapärer som behövdes till min och Lottas kommande dejt.

På kvällen hade jag sedan Tupperwareparty tillsammans med Katarina och vi bjöd på en mustig chokladkaka.
(Jag har syndat så mycket den senaste tiden att man kan säga att jag lagt ner LCHF-dieten - men jag kommer igen, och jag ska verkligen skärpa mig.)
Katarina demonstrerade en hel del nyheter från Tupperware och jag hittade finfina saker som nog kommer hitta sin plats i mitt hem.

Det var supermysigt att ha lite kamrater hemma och snacka lite skit över en kanna kaffe eller två.

Efter att jag lagt Kasper och Jim kommit hem körde jag Katarina hem och då preliminärbestämde vi middag och bio till nästa vecka. Härligt!

I torsdags stack jag hem till Lotta strax efter att jag ordnat lite frukost till oss.
Jag hade med mig sand, uv-lampa och sockel och Lotta bidrog med en manlig kamrat som hjälpte till att bära upp terrariet från källaren samt borra och montera ihop lampsockeln så vi hade ett perfekt terrarie till en dvärgskäggagam.
Efter att vi satt terrariet på plats och gjort i ordning inredning och vattenskål stack jag, Kasper och Lotta till Landskrona för att hämta hem Hugo, ödlan som numera även har titeln "Lottas husdjur".

Strax innan Liam kom hem lyckades vi visa Hugo sitt nya bo och Liams min var obetalbar när han fick se sin nya ödla.

Det tog en bra stund innan Sander kom hem men jag tyckte det var tvunget att se även hans min och väntan visade sig vara väl värd. Sander och jag gick ut för att fånga lite gratis mat innan jag fick skynda mig hem och börja med middagen.

Kaspers kusin Alexander och jag hade snackat ihop oss om en middag sådär mitt i veckan och när han väl kom hem till oss visade han sig även vara beredd att lägga ner en hel massa tid på Kaspers rum.

Jag bjöd på rotfrukter och baconlindad fläskytterfilé denna torsdagskväll och även om det blev en del över åt vi alla med god aptit.

Jim och jag hade nästan precis bestämt oss för hur det ska se ut när Acke snabbt som ögat bredspacklade så mycket han kunde innan hans finspackel tog slut. (Han ratade det spackel som vi hade hemma.)
Han bestämde sig sedan för att återkomma på fredagen och vi satte oss ner med kaffe och lite kaka när kvällningen kommit.

Under fredagen dubbelkollade jag mina färgkoder och lämnade tillbaka den renoveringsväv som jag införskaffade tidigare i veckan. Jag gav sedan koderna till Alexander och avkrävde honom ett middagsönskemål men jag fick klart för mig att Kaspers namne föredrar överraskningar.

Denna kväll bestämde jag mig för att grilla vildsvin och rådjur och till detta serverade jag en fräsch sallad och vitlöksbröd. Acke visade sig vara lite känslig för blodigt kött så jag kan anta att han föredrog vildsvinsköttet som till skillnad från rådjur bör vara helt genomstekt.

Alexander och Jim jobbade i rummet med spackling och målning av fönster medan jag fick hålla rätt på kaffepauserna och bärpajen som jag gjorde till kvällsfika.

Redan nu kände jag mig överväldigad av Ackes tjänstvillighet och det visade sig att han skulle komma att göra ännu mer för oss!

På lördagen var tanken att jag och Jim skulle få jobba själva eftersom Alexander skulle ut på uppdrag och sedan återkomma på kvällen. Jag drog mig lite längre i sängen men ni kan tro att jag fick fart in i duschen och vidare in i klädkammaren när Jim upplyste mig om att Acke ändå redan var på väg.
Jag frågade honom om han ville ha ägg och bacon när han dök upp och vi satte oss ner allihop tillsammans för en stadig frukost.

Alexander slipade alla väggarna och målade sedan i raketfart. Jag har inte varit delaktig i någonting mer än färg och form, känns det som.
Acke stack iväg och jag började med kvällens middag - denna gången något så osexigt som lasagne men den blev faktiskt fastare än vanligt och den smakade riktigt bra - även Jim som inte gillar geggrätter så värst gav middagen godkänt.
Alexander hann med att måla väggarna ännu en gång innan han hoppade in i duschen för att senare sticka på bus. Själv stannade jag hemma med Jim och snaskade till det denna kväll med paprika och brie.

När det nu är söndag och Alexander inte är här har vi alltså fått klara oss själv. Jag försökte övertala vår lätt bakfulle övernattningsgäst att stanna på frukost (= först följa med och handla frukosten) men när Jim stack iväg för att jaga smet Acke hemåt och jag fick sticka och handla med Kasper ensam.

Jag handlade allt som stod på min lapp plus en del som kanske inte var så nödvändigt och sedan bestämde jag mig för att hälsa på ute hos mormor.
En liten fågel hade nämligen kvittrat i mitt öra att mina brorsdöttrar som jag inte träffat på löjligt länge skulle komma dit så jag tog mig en rövare och mötte samtidigt upp mamma.
Tillsammans hjälptes mamma och jag åt att räfsa upp gräsklippet som Natalie lämnade efter sig och gräsklipparen och sedan satt vi ner och drack en kopp kaffe tillsammans med Hanna och barnens mamma.
Det var kul att se mina brorsdöttrar såklart men det är också skrämmande att inse hur tiden flyger iväg. Natalie är redan gymnasieelev och Hanna går i högstadiet!

När jag kom hem från mormor sov Kasper gott i vilstolen så jag bestämde mig för att fortsätta lite med målningen. Vi har kommit en bra bit på väg nu och medan Jim sedan tog Kasper och pratade med sin pappa hann jag också med att rolla en stor del av den sista väggen. Nu är det detaljer kvar samt en rollning till innan väggarna är klara. Jag hoppas att Alexander som ska komma imorgon igen godkänner vårt arbete i hans frånvaro och ni kan tro att jag njuter av resultatet redan nu innan det är helt klart.

Under dagarna Alexander varit här har det varit härligt och kul eftersom vi fått lite extra sällskap av en toksnäll och glad grabb och dessutom har jag fått engagera mig lite extra i maten.

Det gör mycket på sig bara med en extra gäst vid bordet och även om jag inte fått några direkta middagsförslag av Acke har jag åtminstone inte fått Jims sedvanliga önskemål (korv och makaroner) - även om just det var Ackes humoristiska förslag till middag imorgon!

Ni kanske kan ana er till färgtemat? Jodåmensåattee... Det kommer bli riktigt snyggt när det är klart men mer detaljer än så här får ni inte riktigt ännu!

Lite trött.

2011-08-25T22:12:00.001+02:00

Jag vet att jag har en hel del att blogga om och det har hänt en jefla massa de senaste dagarna med party och tankar och middagar och renovering och allt möjligt.. men jag orkar inte riktigt blogga mer idag.

Jag har haft en fantastisk dag med Lotta och Hugo och ikväll har jag käkat middag med Kaspers kusin och min familj innan Alexander hjälpte Jim att spackla i det som ska bli Kaspers rum.

Det är härligt att återfå kontakten med gamla vänner även om den tidigare kontakten inte varit så tajt. Imorgon kommer Alexander förmodligen hit igen och jag har bett honom fundera ut vad han vill ha till middag. Det var ju inte för att han skulle jobba som jag bjöd hem honom utan för att ta det lite cosy och snacka skit - men det kliade i fingrarna på honom när han såg rummet och "han ändå hade grejer med sig".

Vi får se hur det fortlöper och jag får väl se till att dokumentera Alexanders välvillighet medan Jim och han sliter i rummet.

Jag har mer att göra, såklart. Det tar lite tid men det ordnar sig alltid.

Avancemang.

2011-08-20T22:59:00.001+02:00

Nu är det mer eller mindre beslutat vilken kyl och frys det ska bli härhemma. Jag och Jim åkte ut till MediaMarkt igår och tittade och pillade på utställningsexemplaren. Det tar ett tag innan vi får hem några åbäken men om det blir de skåp jag tror så blir det nog jäkligt bra. Säljaren var fantastiskt duktig och seriös och hade svar eller tog reda på svaren till alla våra frågor.

Vi är också överens om hur Kaspers rum ska målas och vilken färg det ska bli. Rivningen av tapet pågår för fullt och Kasper är ganska hjälpsam även om han helst klättrar på stegen och håller en i benet.

Min önskan om att det ska bli MFF-tema i rummet föll väl ut och jag har fått färgkoderna till emblemet även om det var något lurt med koden till den himmelsblå färgen.

Jag har även fått tummarna loss och mailat på min knaggliga engelska till en kontaktperson i England. Förhoppningsvis gör han det möjligt för mig att använda stipendiet och besöka tryckerierna i Broxbourne, Liverpool och Glasgow så att jag därmed kan studera hur de arbetar i både packsal och tryckeri.

Idag har det dammats och dammsugits härhemma. Jag lagade middag till mig och Jim bestående av blomkåls- och broccoligratäng samt vildsvinsskivor. Jag har också plockat ihop torr tvätt och gått en 7,5 km lång runda med Jeanette och hennes syster. Det var härligt att få gå en stund och rensa tankarna på allting som kryper under mitt skinn och får mig att må dåligt.

Nu ska jag ta hand om mig själv en stund och nanna kudden. Jag mår knappast prima just nu men det rättar väl till sig så småningom.

Imorgon blir det Veronica Maggio på Malmöfestivalen, tänkte jag. Så har man besökt festivalen åtminstone en gång i år.

Skamligt, MFF (och mig själv)

2011-08-18T10:39:00.001+02:00

Herregud, jag trodde nästan att de kunde klara det trots halvtaskigt spel. Sen bara föll de ihop och blev mosade av motståndarna. Sista målet, vad fan var det? Någon sa att MFF var som en hoper koner och nog fasen var det så.
Nåja.

Jag stack hem till pappa efter att jag fått elva myggbett och Kasper spillt ut ett helt glas läsk över golv, bord och vägg hemma hos Tommy. Det var nog tur att vi stack eftersom Jim skrämde Kasper efter MFF:s enda mål och jag kan tänka mig hur det lät i andra halvlek.

Hemma hos pappa hämtade jag tapetborttagaren så jag kan försöka få ner resten av tapeten i Kaspers rum.
Jag plockade hem ett stort antal tapetprover och -bårder när jag var ute igår, någonstans i pausen mellan kyl- och frysinventering och korvätning.

Idag ska vi visst hem och fika hos Jims pappa och det öppnar upp för ett besök på Bauhaus tapetavdelning och kanske också ett litet besök på IKEA (som om jag får med Jim in där).

Såhär fin var kylen efter min provisoriska visning av självklistrande bårder. Jag har nog tio till men det är som riktiga klistermärken och det kanske jag inte ska sätta upp på kylen.

Denna tapet hade eventuellt gjort mig sinnessjuk efter ett tag men den hade matchat mitt önskemål om MFF-emblemet på väggen (man ska ju hålla på sitt hjärtas lag i med- som motgång).

Jag hittade också några tapeter med djur på och det passar ju intresset i huset ganska bra. Jag vill gärna ha ett färgglatt rum till Kasper förvisso men vi får se. Jag kanske slår till med den brutalt petrolfärgade tapeten eller kanske den med Spiderman - som dessutom hade en matchande bård. Om man nu vill ha bård, alltså.

Bortsett från funderingar på huset och det fackliga arbetet som jag har drunknat i så har jag slarvat brutalt med LCHF-kosten. Tack och lov har det inte påverkat min vikt nämnvärt men jag måste skärpa mig! Jag hade förhoppningen att det skulle bli lättare när jag kom hem, men nu har jag bara en halv kyl att roa mig med och jag har därför inte handlat hem så mycket smart mat som jag brukar och set innebär att till frukost finns det kaffe och mackor eller kaffe och flingor eller bara kaffe.
Jag har fram till imorse kört bara kaffe men min diabetessköterska är nog inte skitnöjd över det beslutet.
Skärpning, annars blir det aldrig någon målvikt!

Effektiv semester.

2011-08-17T09:52:00.001+02:00

Nu är jag alltså hemkommen från Gotland och trots fortsatt semester tänkte jag sätta igång med min to do-lista.

Jag har i flera veckor haft som ambition att hämta hem ett tjugotal kataloger från ABF och GS. först var studiekatalogerna inte färdigtryckta från ABF, sedan hade personalen semester. Sen var jag på Gotland. I måndags dock, fick jag äntligen tillfälle att hämta katalogerna och snacka om att det känns skönt att göra min uppgift som studieansvarig i klubbstyrelsen. Jag stack nämligen till jobbet redan igårkväll och la fram katalogerna på alla avdelningar och de exemplar som blev över la jag till ordföranden i internposten.
Jag känner mig mycket stolt.

Annat som jag fick gjort igår: klippt gräset, mutat min lillebror att installera Office och FrontPage samt göra en ny användare på datorn (mycket bra att ha ett datorgeni i släkten som kan lösa alla mina fjuttiga datorbekymmer).
Jag började också på det arbete som jag är två år efter med som ungdomsansvarig i avdelningen. I grund och botten är det ett Excelblad fyllt med Skånes 147 gymnasieskolor, där alla GS-relaterade program (media eller trä) är markerade. Några skolor är besökta men eftersom målet är att alla årskurser ska informeras är det fortfarande monstermycket kvar att göra, för att inte tala om skandalen i alla de elever som inte får någon facklig information med sig ut i arbetslivet. Skandal, som sagt, men det är svårt att dra hela lasset som ensam skolinformatör.
När jag är klar med del ett ska jag sedan ringa runt till alla program och be att få komma och prata om facket och vad det är det står för. Det kommer att ta sin tid och det är bråttom!

Eftersom lillebror installerade FrontPage till mig har jag nu också möjlighet att uppdatera skyttets hemsida som har stått still i ett par år. Jag hoppas bara att jag har lösenordet kvar, annars får det bli att göra en helt ny hemsida som sista utväg. Jag har inte kunnat få någon att hjälpa mig med sidan tidigare trots smunkiga försök..

Igår fick jag även fixat en märkpenna och satte mig därför att märka alla Kaspers kläder inför inskolningen om två veckor. Jag busade också till mig en våldgästning hos Lotta efter att jag ändå varit i Arlöv och försökt göra min uppgift som reseledare i klubbstyrelsen. Det blev mys och lite mat hos Lotta eftersom jag plockat med mig lunch från Espresso House och när jag körde hem var det dags för söta fröken att sova inför sitt nattpass.

Förutom detta måste jag se till att vara ur vägen för världens bästa jägare som går upp halv fyra om morgnarna just nu, och sedan borde jag fortsätta där Jim pausat arbetet med att riva tapet. Jag ska också leta rätt på fina tapeter till Kaspers rum för att inte tala om ett nytt kyl- och fryspaket.

Hej semester!

Omständigt väder!

2011-08-11T10:36:00.001+02:00

Det är inte världens bästa väder, här på Gotland!
Vi bor i Fröjel, en bit nedanför Visby och Tofta strand. Stugan är inte jättestor men har ändå gott om plats. Robin fick ta "sovrummet" eftersom Kaspers säng inte fick plats där, och jag bor i köket tillsammans med Kasper och Jim. Eller ja, i teorin iallafall. I praktiken sover Jim på soffan i vardagsrummet eftersom jag snarkar så förbaskat.

Kasper har fått inviga sina regnbyxor när vi var ute i det daggvåta gräset härom morgonen. Vädret skiftar mycket men man vill ju så gärna göra saker så jag försöker inte låta det påverka mig.
Igår badade jag till exempel i havet och dök i vågorna. Det var inte skitvarmt men ganska roligt ändå.

När vi kommer ur bilen lite varstans så märker vi ofta av fripassagerare. Jag skulle haft en burk med mig att samla krypen i så hade ju ödlorna haft mat när jag kommer hem.

Håll med om att utsikten är härlig. Precis intill stugan ligger en stor kohage och när djuren lunkar förbi tittar jag gärna på. De har en avslappnad stil...

Vi har besökt medeltidsmarknaden en dag, i tisdags. På lördag hade vi tänkt spana in tornerspelen, så vi har införskaffat ett par hörselskydd till Kasper samtidigt som Robin shoppade en datorväska och jag en billaddare till telefonen - detta fann vi då inte på marknaden utan på Clas Ohlson.

Igår var vi på Tofta strand för att njuta av det härliga vädret. Det blåste och gick ganska höga vågor men det var inte superkallt i luften. Jag tog mig ett dopp men kycklingarna stannade på land.

Vi var också på middag hos familjen vi känner igår. Det var härligt att snacka igenom tiden som gått sedan sist. Det har tillkommit två barn sedan vi senast hälsade på - tre om man räknar Kasper. Mamma Ulrika tyckte att det inte kändes som att tiden gått fast den uppenbarligen gjort det. Om hon bara visste hur mycket jag tänkt på Gotland och längtat tillbaka!

Idag har jag hittills käkat frukost och matat Kasper, klätt oss båda, städat undan och möblerat i resväskan. Jim ligger fortfarande efter whiskyintaget med Jimmy igårkväll och Robin tar det cosy på sitt rum.

Om inte alltför länge tänkte jag hoppa i bilen och köra någonstans. Att vädret är mulet tänker jag inte låta hindra mig från att njuta av Gotland.

Svindyr diesel och äggamacka...

2011-08-08T12:58:00.001+02:00

Vi tankade för en stund sen i Jämjö. Där kostade en liter diesel 2613.890 kr.
Jim påpekade att det var typiskt Autotank.

Nu serverar jag färdkost från min plats bak i bilen. Jag har kört fram till vårt tankstopp. 9 äggamackor och 6 saltrullemackor borde väl ta oss till Oskarshamn?
Jim satt och tjuvdrack kaffe den första biten så han fick nästan hut när han bad om påfyllning. Robin håller sig snäll och beskedlig fast han tyckte det var lite trångt att sitta mellan Flisan och Kasper här bak.

Gotland väntar…

2011-08-07T21:38:00.001+02:00

Det har varit fullt av packning, städning och planering i min skalle de senaste dagarna. Kaspers tusen saker ska packas och strykas från listan, det ska bytas bil och den sämre hälften ska förmås packa sina grejer.
Ärligt talat är jag så trött på vissa detaljer i mitt förhållande att jag inte orkar bry mig om vi bara kommer halvvägs. Det finns ingen struktur och jag får bära hela lasset själv – precis så känner jag det!
(Och nej, allt är säkert inte Jims fel… Jag har hundra dåliga sidor och flera av dem krockar säkert med den attityden som han just nu uppvisar och sammanlagt innebär det något liknande Tjernobyl för mitt humör..)

Jag har bytt bil med pappa så jag måste komma ihåg att tanka diesel innan jag tar oss på vidare äventyr. Robin har inte pckat in en enda pryl än så länge och Jim bara hälften av det han ska ha med sig, men bilen är snudd på full redan. Att en unge kan kräva så mycket prylar!?

Lotta var här idag med en kraschad iPhone och trots önskningar till högre makter och all vilja som fanns att uppbring kom vi inte längre än hon gjort på egen hand. Att fråga mister K om hjälp gav inte heller någon vidare vägledning och att ge sig på plan “ladda ner underliga saker till någon annans dator och leka med saker man inte helt förstår sig på” kändes i nuläget inte helt lockande. Alltså kommer Lotta att få leka själv med sin telefon när hon kommit hem ikväll!

Jag var borta hos Ammi igår eftersom hon letat fram några bajssäkra badbyxor som inte längre passar hennes kids och en annan tackar och tar emot. Det passar väl nu när det förhoppningsvis ska vara badväder! När hon bjöd på en smarrig kaffe fick jag för mig att klippa familjens gräsmatta med handjagaren som stod framme. Lite träning sådär i lördagssolen!

En oväntad (och kanske inte helt lämpad för allmän publicering men jag känner att det egentligen är skitsamma) företeelse var det som hände mig efter träffen med Ammi igår.

Jag och min väninna Ljiljana kom ihop oss eftersom jag tydligen är så jädrans snål som inte ville köra "inom" Jägersro och hämta upp henne innan jag körde till Ribban. För mig är den en omväg tvärsigenom hela stan, men uppenbarligen har vi olika syn på saken.

Låt oss avsluta ämnet med att jag och Ljiljana inte träffades i lördags – och det lär nog dröja innan vi gör det igen. Enough is enough.

(Jag har ingenting emot att hämta upp folk på vägen eller att vänta in folk som är försenade överhuvudtaget. Jag har full förståelse för att saker och ting kan hända eller att det kan vara jobbigt att ta sig till ställen… inom rimliga gränser. I detta fallet är uppfattningen om tid och avstånd helt förlorad och det blir inte till en önskan om skjuts eller omedelbar uppställning, utan ett outtalat eller försiktigt formulerat krav. DET är jag helt emot.)

Det ska bli riktigt skönt med semester någon annanstans än hemma. Jag känner att spänningarna som gör sig påminda gör mig tröttare än jag behöver vara och en vecka på Gotland med min familj plus Kaspers gudfar/självanmälde barnvakt kan göra under för mitt humör och förhållande… förutsatt att den andra hälften också kan tänka sig att överväga en ändring av sitt beteende.

Morgonpigg!

2011-08-04T07:05:00.001+02:00

Who am I kidding...
Det är inte jag som är morgonpigg, inte särskilt.
Jag antar att det är ett bra tecken att Kasper vill gå upp tidigare förstås, med tanke på att dagis börjar om mindre än en månad och de inte serverar frukost på Montesorri som andra förskolor. Den här tiden kommer bli praxis för oss, vare sig Jim kommer lämna eller ej.

Fördelen med att gå upp tidigt är att dagen blir väldigt mycket längre än normalt. Jag har satt mig med en kopp kaffe och Kaspers frukost, jag har satt igång en maskin tvätt och jag har bytt batteri i brandvarnaren. Jag måste komma ihåg att testa den sen när Kasper och Flisan inte är i min absoluta närhet..

Hur många av er är duktiga på att byta batteri i brandvarnarna? Inte bara plocka ut när det börjar slut-på-batteripipa, utan BYTA? En varnare på varje våningsplan, minst, och så en i trappan...

Har ni någon brandsläckare i bilen? En brandfilt åtminstone? Nu är det så lättillgängligt med dessa billiga livförsäkringar att man kan införskaffa dem på IKEA och den som ifrågasätter funktionaliteten kan ju ha i åtanke att vi lever i paragrafryttarlandet Sverige och här uppfyller varenda liten pinal gällande säkerhetsnormer...

Har ni brandsläckare hemma då? Det har jag. Man måste inte ha en sån där röd släckare. Kolla in min!

Den pryder sin plats, den är inte gömd eller otillgänglig, den är fullt fungerande (nåväl, hoppas jag iallafall).
Den får dock inte kallas brandsläckare eftersom den inte är just röd...

Ulrika Hydman-Vallien har designat detta brandsläckande konstverk och jag vet om att jag bloggade om min fina gåva när jag fick den av min sambo i födelsedagspresent, men det är ju faktiskt värt att påminna om dess högst livsavgörande bonus, inte sant?

Min väninna Lotta har viss utbildning inom brandskydd delvis genom sitt engagemang på banan liksom jag fått genomgå obligatorisk utbildning på mitt jobb.
Min utbildning är knappast lika omfattande som hennes men allt man får lära sig är ju bra.
När Lotta fick se min brandsläckare påpekade hon att det var toppen - jag skulle bara se till att komma ihåg att vända på släckaren minst en gång om året.

Så, kära vänner. Gå nu igenom era hem och kolla vilket brandskydd ni ligger inne med. Varnare, släckare, filtar, sprinklers?
Om ni inte har något, se till att skaffa det. Det räddar liv.

Skärpning...

2011-08-02T11:14:00.001+02:00

Igår var första dagen på min semester.
Jag började dagen okristligt tidigt med ett barn som tyckte halv sju var en bra tid att väcka mamma på - speciellt eftersom hon jobbat.
(Tur det är semester nu alltså...)
Vi tog en extra sovstund senare och vid tolv startade därför dagen på allvar.
På tre timmar tankade jag bilen, hälsade på mina föräldrar, bokade eftermiddagsdejt och gick med Kasper till BVC. Där fick han ok stämplat i rumpan plus vaccin.

Klockan tre hade jag hämtat mina kusinbarn hos mamma och kört in till Entré där vi mötte upp Lotta och Sander.
Tillsammans gick vi och snackade skit och kollade i affärer och efter att jag träffat Veronica en kort stund gick vi vidare. Sander och killarna kom bra överens och startade en mobbingskampanj mot mig och Lotta.

Jag höll mig i skinnet hela dagen igår. Av dekadensen den senaste tiden att döma är det ett under att jag inte ligger på min startvikt nu, men jag skärpte mig åtminstone och käkade både mindre och bättre än jag gjort i huvudsak de senaste veckorna.

Idag har jag ett par små planer som tagit form. Den ena går ut på att byta några plagg jag köpte igår, den andra på att fika med Fanny när jag är klar. Den tredje poppade precis upp och går ut på att äta lunch med min älskling.

Vilken härlig tisdag!

Ett superkalas!

2011-07-31T23:00:00.001+02:00

När klockan ringde var den här svenskan INTE redo att möta dagen..
Det var förstås inte mycket att be för eftersom jag bjudit in släkten till ettårskalas utan att först konsultera min sambo, så han var knappast med på noterna även om han visste om spektaklet.
När klockan slagit halv två var jag knappt halvfärdig med tårtorna och dukningen men lika bra var det för jag fick gullig hjälp av de först anlända gästerna!

Jag valde att göra en väldigt chokladig tårta dagen till ära. En vanlig tårtbotten med ett lager vanilj- och chokladsmaksatt kräm och ett lager med vaniljkräm, var planen.. Till jag upptäckte att vaniljkrämen var slut.
En snabb improvisation resulterade i att andra lagret fick en fyllning av grädde blandat med krossade kladdkaksballerinor.

Kasper vaknade strax efter att de första gästerna anlänt men en lång stund var han gravt skeptisk mot sällskapet. Hans fina kusin ville gärna avlasta mig men han fick lämna vidare till Kasper till slut landade i Jims famn.
Efter ett tag tinade han dock upp och busade med både barn och vuxna!

Akki, kusin Alexanders hund, fann sig väl i sällskapet och Kasper grävde ner sig i hennes mjuka päls när han matat henne med några pinnar. (Akki var förmodligen mutad av grisörat hon fick av mig strax innan)

Av släktingarna fick Kasper superfina presenter. Han fick en grod-sparbössa som jag genast fyllde med körkortspengar, ett set med badgrejer och simglasögon och flera böcker. Han fick även solglasögon i bästa John Lennon-stil och ett färgglatt klädpaket. Fanny kom förbi med några bilar och han fick även ett sandlådeset av Roger och Zazza som också kom förbi på tårta.

Till min förtjusning fick även jag ett paket. Sofie och Alexander hade köpt mig en supersöt gåva eftersom jag också fyllt år: två egna troféer att hänga på väggen och en anteckningsbok. Underbara söta människor!

Dagen har varit helt fantastisk! Jag hade inte tänkt på att släkten var så stor som den var trots att det ändå inte var samtliga som närvarade. Jag är mycket tacksam för att jag fått bonussläktingar i form av Nodbringarna - ett härligare och varmare gäng människor får man leta länge efter!

En härligt halvpigg eftermiddag!

2011-07-30T22:22:00.001+02:00

Jag sov ganska risigt och vaknade flera gånger, bara delvis på grund av Kasper. Jag fick ingen riktig ro i kroppen!

Klockan åtta satte jag mig upp i sängen och studerade den sovande konstellationen. Jag borde tagit ett kort.
Tänk er en 180 cm bred säng. Tänk er sedan Jim, på sidan längst ut till vänster. Ta sedan ca 40 cm längst ut på den högra sidan - det var min sovplats. Däremellan låg Kasper på tvären i sängen och snusade hur gott som helst.
Låt mig anta att det blir en av de sista gångerna han får förflyttas till vår säng, han tar ju plats som en fullvuxen karl..

När jag stigit upp och fått mig en behövlig dusch tog jag Kasper med mig och stack till CityGross. Det var dags att handla inför morgondagens släktkalas och att fylla på chokladlådan på jobbet inför min semester.
Under tiden jag handlade hörde Lotta av sig och frågade om jag ville ha pizza. (LCHF ÅT SKOGEN, jag vet...) Det blev bestämt att jag skulle handla klart och möta upp Lotta och Sander på busstationen för att införskaffa pizzor till oss alla.
Mitt i allting ville Jim få tag i vår kompis box inför matchen och det föll på min lott att hämta upp den.

Hemma njöt vi av pizza och kall cola, sedan bänkade vi oss framför tvn för att få rätt på boxen. Jim höll på att få bryt och när jag sen skulle våldföra mig på den gamla boxen igen så funkade det plötsligt och Jim gav order om att ingen ens fick andas på kontrollen.
Det blev en underbar match... Så länge den varade. Eftersom en efterbliven "supporter" med onämnbar iq fick för sig att kasta bangers blev matchen avbruten när MFF ledde med 1-0. Låt oss säga att samtalstonen blir lite irriterad när den här smartskallen kommer på tal...

Efter att ilskan lagt sig pratade jag och Sander om mina ödlor och han frågade om de bits. Det gör de inte och till slut plockade jag ut en så han kunde få se. Flisan visade lite väl mycket intresse så jag fick mota bort henne, och även Kasper fick stora ögon när han såg vad vi pysslade med. Sander fick hålla i Polly medan jag tog ut Popcorn och så berättade jag lite om ödlorna, deras matvanor och skötsel.
När jag tittade lite närmare på Popcorn märkte jag att han nog inte skulle ta skada av en syrsa eller två och med det sagt gick jag och Sander på insektsjakt. Sander visade på stort mod när han fångade in tre spindlar, en långben och två malar till ödlorna och speciellt Polly var glad för maten.
Jag måste komma ihåg att tacka Sander ordentligt för hjälpen. Jag är inte tuff när det kommer till djur som har fler än fyra ben!

En stund senare var det dags att bege sig till jobb och med mindre än två dygn till semestern är det nästan outhärdligt vad tiden går sakta.

Imorgon är det dags för kalas med tårta och jag har en tydlig plan för hur den ska se ut. Jag hoppas att den blir lika god som jag tänker mig att den ska bli!
Några släktingar kommer förbi och firar Kasper och själv firar jag nog mer att jag bara jobbar en natt till innan jag går på SEMESTER!!

Hipp hipp hurra!

2011-07-29T20:42:00.001+02:00

Idag fyller min lille kille ett helt år! Tiden går minsann fort, klyscha eller ej...

Jag och Jim tog Kasper till BVC idag för att få lite hjälp med hans hosta, förkylning och ögoninflammation. Kasper charmade flickorna i väntrummet och sköterskan som tog hand om oss.
Låt vara för att han inte är frisk, men hon var inte orolig för honom för han var pigg som bara den!

Väl hemma gjorde jag en liten tårta till Kasper som han skulle få äta alldeles själv.

När Kasper fått ta hand om den en liten stund såg den lite annorlunda ut.

Vi fick såklart inviga det fina tåget som Kasper fick av Katarina med flera på dopdagen! Som jag har längtat, kan ni tro..

Jag fick för andra gången skriva i boken "Liten blir stor" som vi också fick på dopdagen - en bok att fylla i från födelsen och varje år till myndighetsdagen.
(Jag är lite stolt att jag faktiskt kom ihåg den idag, men det är ju sjutton år till innan den är färdig)

Dagen till ära kom både farmor och hennes karl med en fin bok samt farfar med ett vackert kuvert, mormor och morfar hade med sig lite fina kläder i present och gudfar Robin skämde bort Kasper ordentligt.
En arg fågel, ett lejon och... En GUNGA!

Gungan var så rolig att vi var tvungna att sätta upp den och sedan blev Kasper sittande i den till...

Jag tyckte att Kaspers födelsedag blev riktigt härlig även om vi inte är riktigt krya och jag är så glad och tacksam för alla gratulationer som har kommit med post, via sms och Facebook. På söndag ska vi fira Kasper ytterligare lite så imorgon blir det till att handla...

Tack alla!

Jobb, sjuka, långväga besök och filmkvällar…

2011-07-25T12:54:00.001+02:00

Jag vet, jag VET hur längesen det var som jag uppdaterade. Jag har inte skänkt det någon vettigare tanke förrän idag.. Förlåt.
Men jag har faktiskt ett liv (tydligen).

Jag jobbade och det gick superbra med Micke och Johan hela passet vågar jag påstå. Inget oväntat klydd och inget tjafs – vi jobbar som ett riktigt team och det gör mig trygg och självsäker.
Jag gick av i fredags morse och tänkte inte sova så himla länge eftersom det var sista natten.
Det sket sig. Jim väckte mig halv två genom att fråga om jag skulle sova länge till och när jag nyss masat mig ur sängen satte han mig att leta upp en förbannad AVBITARTÅNG som han var tvungen att ha just då.
Godmorgon, liksom.
Vädret har inte varit särskilt spännande på hela helgen och därför har det inte varit något vidare bus utomhus heller, men jag känner att jag har fått gjort en del hemma och dessutom har vädret inte hindrat oss från att grilla.

I fredags kväll kom nämligen Lotta efter inbjudan och kanske lite tjat (Jim har nämligen sagt att hon inte får komma förrän hon fixat honom en jaktmark) och Micke kom också. Vi grillade och gjorde en smaskig sallad och njöt av den härliga svenska sommaren.
Senare på kvällen kom Håkan och Johan och lite pilsner framför tv:n gjorde kvällen. Vi såg nämligen först Gladiator (Russel Crowe, halleluja) och efter den kom The Island.
Lotta tog sig hemåt runt tolv och de andra stannade ytterligare en stund.
Den sista delen av sista filmen såg jag och Jim i sängen när vi slängt ut grabbarna grus – minns inte vad klockan var men vi kan ju säga att jag inte precis vänt på dygnet. Mitt i natten, sådär halv ett eller något, valde jag att börja städa lite och möblerade om i stökrummet på ovanvåningen. Då passade jag på att fylla en av de överdimensionerade backarna från IKEA med allt mitt pyssel – den är bräddfull och jag lovar att ta kort på den senare…

I lördags var det dags för Jims långväga gäster (från Vänersborg) att komma på besök. Jag har mått ganska dåligt med ont i halsen och konstant huvudvärk men hoppades att det skulle ge med sig till kvällen.
Vi fixade ny sallad, flankstek efter Johans inrådan och jag klippte gräset i ösregn.
Mitt kusinbarn Pontus hörde av sig och frågade om han fick komma ner och det var ju självklart. Lotta hade lovat att komma och hon fick agera barnvakt medan Jim hoppade i badet och jag hämtade Pontus i Lund. Jag hämtade honom vid fyratiden och kom hem nästan samtidigt som våra gäster anlände.

Det blev himla härlig stämning med gästerna och barnen fick pyssla med pärlor när jag nu hade koll på var allting fanns.
Till efterrätt blev det glass med allehanda tillbehör och jag lyckades få till marängsviss. Härligt äkta LCHF-mat….
(Den delen har jag slarvat med å det värsta. Jag lovar att skärpa mig snarast, innan jag går upp mer.)

Robin kom förbi senare på kvällen och det gjorde även Bosse och Marie. Gabriella busade med Pontus och gästernas tjejer och det blev en mycket lyckad kväll i mitt tycke.
Lotta fick både whisky och Ratzeputz men verkade inte gilla någotdera, och till slut frågade hon mycket snällt om jag kunde köra henne in till Malmö där hon skulle träffa några kompisar.

Igår hade Kasper en lekdejt med Ebba, mitt kusinbarnbarn och Marlene och Roger som hade henne med sig var goa och glada när jag bjöd på kaffe och (världens mest döbakade) kaka.
Marlene och Roger han knappt köra hem innan Robin kom med Roger och Zazza och deras barn – det andra långväga besöket denna helg. De bor för närvarande i Stockholm med förhoppningen att flytta ner till Skåne igen.
Vi fikade mackor och resterna av kakan samt hittade på bus med barnen och förhörde oss om ditten och datten.

Igår var det sedan även dags för mitt andra kusinbarn Jonathan att komma på besök. Hans mamma kom och lämnade honom vid fyra tiden, mitt när vi satt och fikade med Roger och Zazza. Jag hälsade som hastigast även på Oskar (som jag glömde gratta – han fyller år på samma dag som jag så hur kunde jag glömma det?!) som satt i bilen med de andra.
Hela eftermiddagen och kvällen gick i ett nafs och när Jim plötsligt stack för att han höll på att dö av tristess blev jag förbannad och undrade vad han höll på med. Då visade det sig att klockan var sju och jag inte varit ute på hela dagen, utan läst, slappat och haft huvudvärk den lilla stunden vi inte haft huset fullt.
Det blev så smidigt att Jonathan, jag och Pontus hjälptes åt att göra en supergod lasagne och till det hade vi den överblivna salladen.
Det blev helt sjukt bra! (Pontus ska gå kocklinjen, gissa om han ska få öva härhemma när han kommer på besök!)

När klockan var nio stack jag och Jonathan och handlade för att frukosten skulle vara komplett idag och sedan kollade vi allihop på X-men – first class.
Kasper som varit dålig ett tag med ögoninflammation och snorig som bara den har ätit och sovit dåligt, gav jag en drickpuré som jag sett att min väninna Monika hade till Moa en gång (från fyra månader..) och Kasper bara slukade i sig den. Jag undrar om han inte har ont i halsen också eftersom han inte vill äta något med bitar i…

Nåväl, nu ska jag ta hand om en skitunge innan jag tvingar de stora kidsen att göra något annat än spela Xbox.

Så är min födelsedag nästan över...

2011-07-18T23:35:00.001+02:00

Och så mycket uppvaktning jag fått!

Det har varit jättemånga som gratulerat mig på Facebook och ytterligare några som skickat sms och ringt. Jag har till och med fått post och så förstås - de som kom och hälsade på med fina presenter!

Jag fick en söt överraskning av mina väninnor när den ena kom på oväntat men ack så välkommet besök. Jag har hört att hon ännu håller min sambo och våra andra gäster sällskap..

Av mamma och pappa fick jag mina efterlängtade verktyg - tjejiga måhända men jag kommer ha stenkoll på mina färgade nycklar. Jim har inte lov att låna dem!

Av fina Sussie och Fanny med familjer fick jag en härlig parfym och av svärmor fick jag en vacker blomma och ett kuvert där jag själv fick bestämma innehållet. Härligt!

Av min älskling fick jag en hel massa presenter. Ett par Reebok Easytone som satt som en smäck, t-shirts som jag kan ha på jobbet och ett presentkort på Gina Tricot på en rolig summa!
Tänka sig att han lyckades fixa allt det medan jag sov och Kasper försökte välta köpcentret de var på, och hans jobb dessutom ringde ner honom...
Jag har hittat mig den perfekta mannen!
Synd bara att frieriet uteblev...

Hurra hurra hurra...

2011-07-18T02:07:00.001+02:00

... för idag är det min födelsedag.

På önskelistan (utan inbördes rangordning)

• frieri (företrädesvis från min sambo)
• smycken/berlocker från Thomas Sabo
• foton på mina nära och kära
• -5 kg (reviderat från tidigare -10 kg)
• MBT-skor eller Reebok Easytone i strl 39
• presentkort
• nytt kamerahus till min Nikon D60
• tallrikar, assietter och skålar från Mine
• ett årskort på Bråhögsbadet
• Disneyfilmer
• en ny Toyota Avensis kombi
• mina föräldrars hus
• en för evigt frisk familj och umgängeskrets
• nya glasögon
• innetofflor
• torktumlare
• tyg (till exempel bomullsjersey)

Allt kan jag såklart inte få och vissa saker är knappt rimliga att önska mig - men det är ju faktiskt just min önskelista, och på den får jag skriva precis vad jag vill..

Födelsedagar, middagar och promenader..

2011-07-17T00:47:00.001+02:00

På måndag fyller jag år. Imorgon börjar jag jobba. Det betyder att jag kommer att fira min födelsedag väldigt lite i år.
Jim är av uppfattningen att man ska fira sin födelsedag när den infinner sig – alltså i mitt fall på måndag.
Om jag vill fira min födelsedag får det bli när jag är ledig, anser jag. Det tar tid att fylla år, nämligen. Alla som stått och förberett kalas vet precis vad jag menar.
En annan som snart fyller år är Kasper. Närmare bestämt den 29 juli. Gissa vad? Jag jobbar då också.
Det känns lite drygt.
Jag vill ju gärna hålla kalas för min lille kille även om han kanske inte begriper att allt ståhej är till hans ära.

… Det återstår att se hur det blir med alla födelsedagar som infaller nu under juli. Dte är ju mer än vi som fyller år.

De senaste dagarna har jag träffat en himla massa människor och det har varit vansinnigt trevligt.

I onsdags hade jag en heldag med Lotta och det har ni ju läst om, men jag kan likväl understryka hur underbart mysigt det var med så mycket bus och lek. Jag kommer att leva på det länge!

I torsdags förmiddag träffade jag Therese och Lukas. Det var förvisso bara en timme eller så men jag tyckte det var jättemysigt att prata lite förtroligt och se killarna busa tillsammans.

I torsdags kväll bjöd Annie mig och min familj på middag. Det var supermysigt att leka ambulans med Mio som aldrig ville sluta leka och Loa kom titt som tätt för att mysa och kramas.

Vid middagsbordet fick Kasper äta lite själv, men han missuppfattade själva idén med tallrik och gaffel. Hade Flisan varit med hade hon varit i himmelriket!

När det närmare sig läggdags fick killarna bada och det var inte för inte som Kasper fick vara med. Kasper tyckte det var intressant med andra badkamrater än mamma eller pappa!

Kasper gillar gåbilen som han fick av sina kusiner i doppresent. Han är fortfarande inte helt såld på det där med att gå själv eller stå men att stå på någonting som rör sig – det är jätteroligt.

I fredags förmiddag kom Ammi och hennes familj på besök efter att jag mutat med kaffe. Förslaget var från början en frukost på Burlöv men den här svenskan hade knappast hunnit dit innan jag skulle hem igen.

Jeanette kom hem till mig och vi hade en trevlig stund där vi lagade lunch tillsammans åt både min familj och min gudsons. Loke och Jonas åt med god aptit av vår modifierade bondomelett medan Waldemar var betydligt mer svårövertalad.
Jim drog då en historia om att äggen vi gjort denna omelett på var transformersägg. Jeanette, jag och Jonas utvecklade historien ett par snäpp och Waldemar åt till sist – och kunde inte låta bli att utbrista att det var mycket godare än han hade trott.

Efter lunchen gick jag och Jeanette ut på en promenad med Kasper. Vi pratade om en hel del och som alltid fick jag lära mig någonting nytt av min goda vän. Denna gången berättade Jeanette om en så kallad kompetensstege och den är en typiskt skitbra grej att ha i bakhuvudet. Inte en fysisk stege alltså, men det fattar ni ju… hoppas jag.

Efter att Jeanette cyklat hemåt och Jim blivit färdig med allt som han och Tommy pysslat med gick vi hem till Sussie och Christian.

Där mötte vi upp Fanny och Robban och när vi alla var samlade höll vi en ljuvlig middag som Sussie kokat ihop, för att fira Christians begynnande semester. Det tyckte jag var ett mycket bra skäl att samlas och jag såg till att ha med lite livsviktig pilsner till Jim och Christian. Ungarna lekte fint tillsammans när kvinnfolket fixade disken och kaffet och Kasper såg ut att vara i paradiset när han fick röja runt bland Emmys och Oscars leksaker.
Christian som har en hel uppsjö tekniska prylar ligger självfallet inne med 3D-tv och den testades såklart av den manliga (vuxna)delen av sällskapet. Jim provade också att spela GuitarHero och något våldsspel medan Robban höll sig passiv och nöjd vid sidan om.

Fanny och Robban drog sig tillbaka med sina barn efter några timmar och jag försökte tjata mig till en kram av Melian men hon förklarade att tyvärr hade hon inga kramar kvar.
Efter en liten stund sa hon ändå att det fanns en kram kvar “till pojken”. Naiv som jag var trodde jag hon menade Kasper och gick för att hämta honom, men när jag kom tillbaka blev jag klok på att hon menade Jim. Någon gjorde sig visst populär hos tjejerna! Det blev jag även varse när vi stannade kvar och tittade på Rio och Emmy satt som fastnaglad i Jims knä när de krängde popcorn från en stor skål (jag och Sussie fick dela på en lite burk). Där hade man minsann inte mycket att hämta, fast lite senare kom Oscar och gav mig lite kärlek så jag var inte helt ensam ändå.

När vi avrundade en helt fantastisk kväll berättade Jim att han lovat svänga inom Magnus (brorsans lägenhetskamrat) så vi gick en liten omväg hem. Väl uppe i brorsans lägenhet (där min bror inte var) passade Kasper på att slicka lite på möblemanget efter att jag fått i honom lite käk.
Jag smsade Robin och frågade var han var när vi för en gångs skull asat oss de femtio metrarna mellan våra bostäder men det visade sig att han var hos en gemensam bekant i Malmö och hittade på bus.
Jag gav upp efter bara en kort stund för Kasper började bli aningen odräglig, och snacka om att jag höll sovmorgon i morse. Jeanette snackade om att sticka till Skrylle men när jag hörde av henne vid ett hade hon redan varit där. Det hade jag räknat ut eftersom hennes mat-och sovklocka ringer klockan tolv och då ville hon vara klar med promenaden, så jag hade börjat röja lite i helvetesträdgården istället.

(Det hände inte mycket i trädgården trots att jag fyllde en säck med ogräs och annat. Så illa är det.)

Robin ringde och tyckte att jag kunde köra ut till mormor eftersom han var där och när jag sa det till Jim nästan sjasade han ut mig tillsammans med Kasper för att han skulle ut och springa med Håkan.

Kasper gillade läget direkt när han kom ut och fick träffa sin morfar och sin gudfar.

Favoriten blev förstås Bamse som är så snäll att han är dum. Bamse är på grönbete hos mormor för i vanliga fall bor han hos Robin (men från början var hans min äldsta brorsas hund - han går lite i arv..)

Mormor blev glad att vi kom ut och lekte med Kasper medan jag fick för mig att tömma dammen på skitigt vatten och fylla på nytt och fräscht. Jag passade även på att släpa fram mormors Lille Havefrue som inte varit ute ur förrådet på ett par år – och som vi inte hittade pumpen till på det överfulla loftet, så för tillfället sitter hon bara lugnt på sin sten i dammen.

När klockan närmade halv sex dönade det inte så plötsligt in en bil full med släktingar som härstammar från Upplands Väsby.

Mammas kusin med familj och en tillhörande flickvän hälsade glatt på oss och Kasper som de inte träffat förut blev genast populär.
Som vanligt lyckas familjen Andersson/Anstrin tajma in min födelsedag så jag passade på att bjuda in dem på kaffe och tårta på måndag eftersom de ändå ska bo så nära under tiden de är här nere.
(Herregud vad killarna blivit stora. Jag vet vad de heter och jag ser skillnad på dem, men det tog ett tag innan jag fattade vem som var vem ändå. Jag minns dem som glyttar och när de började snacka motorcyklar med pappa och Robin kände jag att de nog kommit förbi småglinstadiet..)

När jag kom hem tog det ungefär en och en halv timme innan Jim skulle sticka och jaga och ännu har han inte kommit hem, men jag har hunnit blogga, mata, byta och klä om Kasper, läsa några sidor ur en bok och busa någon slags katt- och råttalek som min unge fann skitrolig.
När det var dags att somna honom hittade han sin samling nappar och det var skitsvårt att hålla sig för skratt när han satt och snackade med sig själv i sängen. Han brydde sig inte om varen mig eller vällingen utan skulle bara testa alla nappar samtidigt – tugga, gnugga och slicka på dem.

Imorgon börjar jag jobba igen och då blir det återigen lite stiltje i mitt livs tornado.

En underbar dag!

2011-07-13T22:39:00.001+02:00

Halv elva mötte jag upp Lotta idag för en “snabb fika”. Den slutade ungefär 17.35 idag.

Det började med att vi hade bestämt dejt på Burlöv Centers Espresso House (som jag inte besökt på länge!) och jag längtade mycket efter både Lotta och hennes ungar som skulle följa med.

Kasper valde att röja lite med kundvagnen som gåvagn medan vi väntade på trion och jag paxade förstås de mjuka fåtöljerna till oss allihop.
Jag lyckades muta till mig en bagel med kyckling som frukostbagel (jag vet, ännu mer slarv!) och det var härligt att sitta och ha det mysigt en stund.

Efter att vi fikat och Kasper fått smaka både bagel och kladdkaka gick vi in på Game för att kolla om det fanns något roligt spel till killarna. Efter det gick vi in på H&M efter mitt ödmjuka önskemål.
Till min stora lycka hittade jag två par byxor av den sorten som jag köpte för någon vecka sen och som var snuskigt sköna – dessutom var de hälften så billiga denna gången så självklart tog jag två par och dessutom tvingade jag på Lotta ett par också.

Jag fick även tillfälle att visa mitt nyinlärda tips om hur man snabbt kan se om byxor eller kjolar passar över höfterna – Ljiljana visade mig nämligen att om underarmen passar i linningen passar plagget även över höfterna!

Efter att Sander inte varit helt nöjd med byxorna på H&M gick vi alla in på KappAhl för att se om där fanns något som passade.

Det gjorde det… Såpass att även två vuxna kvinnor gjorde ett kap!

Jag vet inte om det är skrämmande eller smickrande att vi kunde handla på barnavdelningen men faktum är att det är ganska ekonomiskt (till på köpet tänkte vi oss noga för när vi skulle betala så att vi fick en av jackorna gratis efter som de var de dyraste plaggen…) och varken Lotta eller jag hade någon ordentlig sommarjacka…

Sådan mor, sådan son, eller?

Jo… Så är det nog!

När vi kände oss klara på Burlöv Center lyckades vi övertala Jim att vi skulle köra upp och mata vildsvinen. Han tyckte det var en usel idé eftersom det spöregnade och grisarna ändå inte visar sig men ungarna tyckte att vi skulle köra upp iallafall.

Sagt och gjort! Efter en stund fick de se mig kasta ut bröd och sedan tjära träd så det stod det härliga till och till på köpet fick pojkarna också varsin souvenir med sig hem. Lotta verkade först sådär nöjd men när hon såg minerna på sina söner och hörde deras uppspelta snack föll hon nog till föga och övergav tanken på ett likdelsfritt hem.

Jim lovade Lotta nykokt kaffe och så blev det. Liam och Sander frågade om Lotta skulle åka med Jim och när hon svarade jakande på frågan påpekade Liam bara att hon fick ta sina grejer från min bil.

Jim hjälpte Liam och Sander att diska hornen vi hittat och Flisan blev alldeles tokig när hon såg Liams horn men vi lyckades rädda det undan hennes överdrivna glädje.

När vi käkat lite varma mackor (inte heller så dietvänligt) och druckit en eller annan kopp kaffe samt gått igenom optimala skjutställningar med Jim som ledare tyckte grabbarna grus att lite skateboardåkning skulle vara toppen.

Sander visade på skills när han vant åkte brädan en bra bit ner på gatan.

Liam var något mer tveksam men dock ändå bra mycket bättre än mig. Jag fick den fina brädan av min väninna och jag fick även låna hennes skydd – jag har inte övat mycket och verkligen inte blivit bättre, men jag har åtminstone vågat mig upp på brädan.

Till och med Kasper fick prova på att åka bräda och det gjorde han med bravur.

Jim fick plötsligt för sig att han skulle åka och handla “en grej” och frågade om Sander ville följa med. Utan att tveka sa grabben ja och iväg stack de utan att så mycket som hinta om vart de skulle. Liam tyckte att Flisan skulle rastas och eftersom det bara var en liten stund till Lotta och barnen skulle gå hem till Maddi tog vi en runda runt kvarteret.
Jag försökte se till att vi snabbade oss hem för att Jim och Sander inte skulle känna sig övergivna, men när vi kom hem var de redan hemma och jag frågade varför de inte hade ringt. Det hade de ju, visade det sig, men Lotta hade ju mobilen på laddning.
Smaaaart..

Nåväl. Jag följde familjen bort till en väntande Maddi och på vägen såg vi till att göra oss av med det som vi inte trodde skulle gå att lösa längs vägen till Svedala och Sander påpekade att det inte var så smart att visa Maddi vad de hade med sig. Liam började att visa henne men så sa Sander till honom och då smög vi diskret ner påsarna i hennes bil, varpå hennes enda kommentar var “Om ni har något olagligt i min bil blir jag tokig” och då svarade Sander “Nej då.. Det är inte olagligt.. Det är det väl inte?” med det sista riktat mot mig.

Skulle jag kunna klassas som en tvivelaktig lekledare om det krävs såna frågor?

Jim åkte iväg för att se fotboll när jag kom tillbaka och jag blev ensam med en Kasper som somnade efter en minut. Därmed fick jag lite tid till att blogga och smaka Kilkenny-bröd som min kompis Knin bakat. Ypperligt gott bröd, alldeles nygräddat med bara smör på. Det är LIVET (om man inte följer LCHF-dieten).

Flyfire – R.I.P

2011-07-13T19:35:00.001+02:00

Så kom då dagen då mitt delägarskap tog slut.
Tillsammans med Ammi, brorsan och Magnus ägde jag Flyfire, den finaste galoppören jag skådat på nära håll.

Vår pingla hade så mycket go i sig och njöt av uppmärksamheten hon fick på banan.

Jag kommer aldrig glömma vår roadtrip till Oslo – nästan ett dygn i buss för ett lopp som var över på ett par minuter..

Pigg och glad – kolla vilken härlig tjej!

Från Klampenborg!

Några härliga segrar gav hon oss och fantastiska minnen.

Så kom det en dag när hon inte ville tävla längre och vi beslöt oss för att låta henne gå och mysa ett tag för att sedan ge oss ett föl.

Vi kom aldrig så långt, men vi var så nära!

Ammi, som företrädde oss, gav beskedet en dag – Flyfire står på tre ben i hagen.

Vi hoppades alla på det bästa men röntgen gav oss det värsta svaret vi kunde få. Skadan hade förvärrats den tid hon fått stå i boxvila och hon skulle inte bli bra.
Det enda vi kunde tänka på var hennes bästa och därför var det med sorg i hjärtat vi lät henne löpa vidare på de evigt gröna ängarna.

Flyfire är med i våra hjärtan.

* 2002-04-13
+ 2011-07-11

Intensivfirande – fullt ös!

2011-07-04T00:51:00.001+02:00

Inser ni att det tar en timme och tjugo minuter till Åhus härifrån? Jag har aldrig varit i Åhus förrän det nu var dags för min kusin att gifta sig.

Det var knappt jag trodde att min kusin kunde klä upp sig såhär – men man lär sig något nytt varje dag.

Själv skulle jag bära en lila klänning som jag hittade i Tyskland, men när jag tog på den som den skulle sitta förstod jag att den kunde chocka även min släkt så jag valde “den lilla svarta” istället.

Kasper var sådär engagerad när det var dags att sitta still och vara tyst..

Anders som är hängiven Harley Davidson-entusiast visade sina vänner i klubben att han inte släppte taget om dem i första taget – den tryggheten är värd mycket!

Världens bästa bröllopsfoto!

Andrea till vänster sjöng “You are always on my mind” - översatt till svenska - som en gudinna.

Jag är inte den som är den, det är väl klart jag hjälper till att blåsa bubblor.

Kasper gillar bubblor, det lärde jag mig redan på babycafét.

Vackra brudparet!

Bubblor och ris – jag minns bestämt detta tema även från förra årets bröllop!

Min lillebror fick ta över kameran och det gjorde han med nöje – här fick han till några höjdarbilder på Kasper!

Reseannons, någon?

Vi hann med mottagningen och jag förälskade mig i idylliska Åhus. Alltför tidigt lämnade jag och mina bröder (och Kasper) festen för att sluta oss till firande nummer två.

Mamma hjälpte oss tidigare under förmiddagen att lägga upp kalkon, skinka, rostbiff och serranoskinka på fat med kylklampar och pynt så det stod det härliga till. Jag fixade iordning tårtbottnar och ställde fram – Jim kollade till Kasper, gjorde potatissallad, småstädade och tillsammans utgjorde vi tre ett fantastiskt team.

Runt 30 personer firade Jim på festen och det var roligt att träffa allt folk. Loke, min gudson, och nästan hela hans familj var på plats tillsammans med en uppsjö av andra mysiga människor.

Lotta som hade fått löfte om att sova över stannade i Staffanstorp. Hon bedyrade att hon var Jims hela kvällen men nog kunde vi ana oss till lite otukt och gud nåde vad hon mådde risigt när hon visade sig för att få i sig det utlovade kaffet.
Det var så illa att Maddi fick leka sjuksyster och ta hem Lotta och ge henne lite ömsint moderskärlek (fast jag kan anta att det blev lite retsamma kommentarer också).

Lotta påpekade att det var meningen att jag skulle stoppa henne när hon började sväva ut sådär otillbörligt och då påpekade jag att jag inte hade någon aning om att det medföljde skötselråd för Lottor.

Maddi gav mig tre superviktiga råd:

1) Ingen tequila. Om Lottan envisas - enbart måttligt.
2) Mata Lottan.
3) Mata mer.

Jag antar att jag har lärt mig lite till nästa gång.
Till mitt försvar var det Jim som hällde i henne tequilan och då hade jag knappt hunnit hem.
(Maddi och jag är rörande överens om att Lotta behöver en tröja med texten “Tequila made me do it”.)

Jag har inte rört mig mycket under dagen utan hållit en jäkligt låg profil och nu är det dags för sängen innan morgondagens åtaganden gör sig påminda.

En försenad midsommarblogg.

2011-07-03T23:56:00.001+02:00

De senaste två, tre veckorna har varit stressiga. Jag har inte hunnit med hälften av det jag borde eller skulle, jag har varit ineffektiv och trött i största allmänhet. Mina relationer till vännerna har blivit lidande och jag försöker råda bot på det men jag känner knappt att jag hinner med.
Till och med denna blogg har legat som en liten pissemyra i nacken och stressat mig - men nu kommer alltså uppdateringen.

På midsommarafton började vi tidigt, redan runt lunch, hemma hos Bosse. Vi hade tolv olika sorters sill varav två var Tommys hemmagjorda. Till det serverades nypotatis, gräddfil och massor av annat smått och gott. Vår lilla skara hamnade samtliga i matsmältningskoma efter brakfesten och ändå var det inte över där.

I samlad tropp begav vi oss ner till Balders Hage där jag mötte upp min mor som sålde midsommarkransar. Pappa och hunden var också där och kollade läget!
Jag och Gabriella var de enda i sällskapet som dansade runt midsommarstången tillsammans med andra traditionsbundna staffanstorpsbor men det var trevligt att busa lite och inte bara sitta stilla i sommarvärmen.

Självklart dokumenterade vi Kasper och oss själva med midsommarkrans, fattas bara annat.

När vi kommit hem till Bosse igen gick vi ut för att spela lite boule och leka på lekplatsen innan det var dags för midsommargrillning.

Kasper tyckte självklart att det var jätteroligt att leka i makadamrabatten.

Marie och jag gjorde ett improviserat hemmagjort vitlöksbröd som tog slut i ett nafs. Bosse gjorde härliga älgfärsbiffar och vi hade en härlig kväll med fint kamratskap, vin och bus. Efter en hel dags firande gav vi upp strax innan midnatt och tog oss hem slitna men glada.

Dagen efter midsommar var vi bjudna på fest - men först fick vi hjälpt till att äta rester på brunch hos Bosse. lika mätta som vi blev dagen före blev vi nu - jag hade således inte lärt mig ett jota!

På kvällen var det partaj hos Henke som fyllde år och vi mötte upp Maddi och Lotta innan vi gick bort eftersom jag var för mesig för att gå själv.

Hos Henke var det fullt ös och flera i sällskapet föll för Kaspers charm. Vi avrundade kvällen förhållandevis tidigt men hann med att byta några ord både med Andreas och Therese och även Tessie, som vi allihop mötte på vägen hem.

På måndagen efter midsommar var det dags för resan till Tyskland, denna resa som föranledde familjens besök till passexpeditionen och som varit planerad ett tag eftersom Jim ville ha handlat till sin födelsedag.

Jag och mamma handlade en del kläder och saker i en butikskedja som heter Kik och vi fick löjligt mycket för pengarna. Självklart råkade det bli ett och annat plagg till Maddis ungar och även lite tjejigt till några andra födelsedagsbarn!

Kasper kontrollerade vikter och kvantiteter så vi inte missade något på listan och vi kan ju uttrycka oss som så att det var tur att det bara var mamma, jag och Kasper i bilen för den var packad till taket på vägen hem.
Tullen kollade in oss en aning när vi närmade oss svensk mark men lät oss passera.

Och för att skryta lite måste jag påpeka att min unge var rakt igenom änglalik under hela resan. Inga protester, inget kinkeri, ingen katastrof på något sätt. Precis innan vi skulle köra över bron började han tröttna på bilstolen vilket är förståeligt - jag kan bara hoppas att framtida resor blir lika underbara!

Späckat schema–you’re kidding me?

2011-06-30T16:22:00.001+02:00

Det känns som om jag får ett nervöst sammanbrott vilken dag som helst nu. De senaste två veckorna har jag skrivit lista efter lista med MÅSTE-saker och BORDE-saker.
Inte en enda lista har innehållit en eller två punkter som jag kunnat stryka från början – det har inte funnits plats.
Ovanpå allt jag borde ta tag i har jag haft så grymt dåligt samvete för att jag inte avsatt kvalitetstid till mina vänner. Så dåligt samvete att jag till och med skrivit en måste-träffa-vänner-lista.

Jag tror inte att det kunnat komma mer lägligt att vara mammaledig. Jim fyller år, min kusin ska gifta sig och skyttet ligger risigt till. Skojar ni att jag haft mycket för mig?

For starters har jag haft möte och mailkontakt in absurdum med mina skyttekolleger de senaste dagarna, med täta uppdateringar om vad kommunen och hyresvärden har för sig. Min plan var att jag skulle kolla upp det här med sponsring redan förra veckan men ärligt talat tänker jag skjuta på det till nästa vecka för jag hinner helt enkelt inte och jag vill verkligen vara där och då för att ge det en så bra chans som möjligt.

I måndags var jag och mamma i Tyskland med Kasper hela dagen, mamma kom och hämtade upp oss ungefär två minuter efter att jag vaknat men eftersom jag lyckats ha lite framförhållning och vara färdigpackad med skötväska, extrakläder och pengar var det bara att kicka igång vattenkokaren för att ha lite varmt vatten till Kaspers välling.
Kasper skötte sig som en ängel hela dagen – han blev lite tjurig när vi nådde Öresundsbron på vägen tillbaka, det var allt. När jag och mamma kollade på kläder på Kik röjde han runt med kundvagnen och charmade tyskar och under transportsträckorna sov han.
På BorderShop kvalitetskontrollerade han flaskornas tålighet och tyngden på BiB-vinerna. Jag är mycket stolt över min lille kille.

Jag har avsatt och klämt in tid för mina kamrater om än inte i den mån jag önskar men jag har kämpat för att få tid på tu man hand.
Till exempel föreslog Sussi att vi skulle ta en kvällspromenad häromdagen och jag hoppade på det även om tiden kanske inte räckte till riktigt (eftersom jag stod och klippte häcken och lät allting ligga för att komma iväg en stund). Det var härligt och så avslappnande att få gå på en liten långrunda i den ljumma kvällen och snacka skit!
Jag träffade Fanny en stund tidigare samma dag hemma i hennes föräldrars trädgård (och gissa om hennes pappa blev förvånad när han hittade oss i sitt kök när han kom hem). Vi drack kaffe, käkade jordgubbar och tittade på när Melian och Kasper lekte i poolen som Fanny köpt samma dag.

Igår släpade jag med mig Maddi till Eslöv för att träffa Karin, en bloggskribent som jag uppskattar mycket och såg fram emot att träffa när hon ändå var nere på semester.
Det var så härligt att gå en runda runt Trollsjön och mata änderna (andmaffian stod och väntade på oss när vi klev ur bilarna – det kändes lite oroväckande), titta på när Freja och Phini gick runt och försökte komma närmare och närmare. Jag lyckades få en eller två änder att ta mat ur händerna på mig, det var lite coolt.
Vi pratade på om allt och inget, vi hade ett mycket fint utbyte och jag slappnade av helt i sällskapet. Såna tillfällen är värda guld för en stressad själ!

Senare på eftermiddagen mötte jag upp Lotta och Liam på Segevångsbadet där jag också träffade på två kolleger i sommarhettan och ni kan tro att Kasper uppskattade badet! Dock var han inte ett dugg intresserad av simringen jag införskaffat för dyra pengar utan han badade hellre fritt och simmade mellan mig och Lotta. Vi satt på varsin filt och solade och drack kaffe och jag njöt av sällskap och fika.

Nå.. Nu när jag ser tillbaka på de senaste dagarna har jag nog faktiskt träffat mina vänner en del ändå – kanske inte så länge men för mig har det sannerligen varit guld värt med lite ensamtid!

Förutom dessa träffar har jag nämligen även hunnit med att träffa Jenny och Martin och lilla Felicia – tio dagar yngre än Kasper och bra mycket lättare både står och går hon medan Kasper fortfarande fegar ur (fast okej, lite står han väl på egen hand men man får lura honom).

Jag och Jim har tillsammans jobbat hårt på att städa huset, fixa i trädgården och slänga grejer för att det ska vara någorlunda i ordning. Ikväll är det nämligen dags att fira att Jim fyller en himla massa år (vilket han var tvungen att påminna mig om klockan 00.09) och innan våra familjer dyker upp är det läge att se till att det finns mat, sittplatser och bestick till alla.

(Jag har gjort ca… 25 grillspett, tror jag. Och till det får vi köra sallad och potatisklyftor och sås – det ska bli SÅ JEFLA GÖTT! Och sen blir det tårta också. Mums. Fast inte för den här diabetikern förstås…)

Jag handlade igårkväll för att ha saker och ting hemma, åtminstone “startkitet”, men jag hann inte få med mig ens hälften av det jag hade skrivit ner för 1) Kasper sov i bilstolen så jag fick prega ner den i vagnen också och 2) Coop stänger klockan 22.00 och låt oss säga att jag kanske inte var sist ut men bra nära…

Jag känner att bloggen har halkat efter en hel del och det är lite synd men samtidigt får jag väl erkänna att IRL är så mycket mer värt.. Det tycker säkert ni också.

Under morgondagen ska jag lyckas klämma in ett möte med skyttets hyresvärd, handla resterande på listan och dessutom ska jag baka bullar till på lördag. Kanske behöver jag pilla in ytterligare några måste och borden men wtf… sova kan man väl göra när man är död?!

Att göra, idag, tisdag.

2011-06-28T11:02:00.001+02:00

Jag vet, jag vet, jag borde skriva lite om midsommarhelgen och Tysklandsturen och sådär men jag pillar hellre med det när jag inte latskriver på telefonen för att jag inte orkar starta datorn...
Det kommer, I promise.

Idag måste jag tömma min bil med hjälp av återvinningscentralen för den är verkligen full av skräp. Mormor städade sin carport lite och ville kasta en hel del krukor (halleluja) och såklart ställer man upp - innan man kommer ihåg att centralen stänger klockan tre.

Jag borde också smita inom bygghandeln och se om de vill sponsra klubben (igen) så vi kan bygga om.

Efter att jag tömt pappas bil på alkohol och kläder måste jag också återlämna den så familjen inte får kort om bilar.

Sen vill jag försöka hinna med lite fikanys med Fanny, Melian och Neo i Fannys föräldrars trädgård.

Det låter väl som en plan?

En söndag, inte som alla andra..

2011-06-26T20:06:00.001+02:00

Dämmit, vad jag har hållit på i helgen. Det borde bestämt vara måndag idag.
(Men det är tur att det är söndag annars hade jag varit i Tyskland nu)

Jim fyller år i veckan och ska ha öppet hus = alla får komma och det är en fördel om här inte ser ut som en krigszon = Emma får städa en hel del.

Idag har jag därför organiserat i stökrummet och fyllt på med en jefla massa nytt, tömt ovanvåningen (och stoppat in allt i stökrummet) plockat undan i carporten och... Städat i mormors carport. Det sista hjälper inte mig ett dugg, men det behövdes ändå..

Efter att jag försökt städa lite här och var såg jag till att vara hemma när Erik och Britt-Marie kom för att hämta vår vackra skänk och byrån som stod i jakt/barnrummet.

Skänken är fantastiskt vacker och jag älskar den, men det blir svårt att hysa den. Paret fick lova att höra av sig om de tänkte göra av med möblerna - och vi hade 20 års ångerrätt på bortskänkningen.

När vi lyckats lasta allting kom så Jonas och Åse med Elliott på besök och de stannade på middag, vilket vi bestämde över telefon tidigare på dagen.

När vi förberedde middagen skulle jag fixa disken och självklart skulle Kasper hjälpa till.

Jag fick lite efterlängtat Elliott-mys och Kasper blev möjligen lite svartsjuk men mest av allt var han verkligen trött, så han fick somna till lite i vagnen. Nu är här väldigt lugnt och tyst när både jag och min sambo pillar på våra telefoner och Kasper sover.

Nu ska jag tvätta lite, köra och handla och försöka dammsuga på ovanvåningen medan Jim sticker på jakt med Jonas. Kasper är så lätt att ha med sig, underbara unge, så det gör inget om han vill leka marodör på Coop.

... Eller så håller jag kväll här.

.. Nej, det är jag för rastlös för. Jag får nog sätta fart lite så jag känner mig effektiv en stund!

Ineffektivitet in absurdum.

2011-06-19T14:41:00.001+02:00

Vad har jag gjort idag?

* Sovit.
* Klätt på mig.
* Satt på kaffe.
* Sagt hejdå till Jim som stack iväg.
* Varit på toa.
* Bloggat.
* Somnat Kasper.

Är det någon som tror att jag lär uträtta någonting av värde innan jag kör och jobbar igen?

Nej, jag tänkte väl det.

En bubblande vecka.

2011-06-17T21:39:00.003+02:00

Det har ju hänt litegrann i veckan.

Jag fick fixat ögonbrynen och fransarna på skolan i måndags, och dagen efter fick jag (äntligen!) vaxat benen. Inte för att det varit väder att visa upp det lena resultatet, förstås... Men det känns lyxigt!

Jag och Jim fick för oss att tvätta bilarna under veckan och det är både bra och dåligt. Bilen kommer ju mer till sin rätt i denna lyxiga grafitgrå färg - men fy fasen vad repor och skit där är på den!

Jims kompis Jens kom förbi strax innan jag körde till jobbet förra veckan och visade upp sin nya pärla. Snacka om att jag blev avundsjuk..
Kasper fick självklart provsitta, det ska ju börjas i tid!

När vi körde ut till skjutbanan i måndags var det upptaget, så Jim tog en annan väg hem och överraskade mig med ett stopp vid magiskt vackra Dalby Stenbrott. Det blev dock bara en kort sejour eftersom Kasper sov.

När Jim så stack och jagade en kväll var jag inte sen med att kolla vad fröken Maddi hade för sig. Minuterna senare var jag och Kasper hemma hos henne, i lugn och ro med lite kaffe och (ack, den synden!) glass.
Maddi ville se om Kasper föredrog bilar eller dockor.

I onsdags var det dags för lite uppmuntran av finaste väninnan Lotta. Vi hade smsat fram och tillbaka och slut bestämde vi en kvällsdejt.
Innan vi hunnit iväg på vårt bus till skjutbanan frågade Jim dock om inte Lotta ville hjälpa honom att flå ett vildsvin, och eftersom Lotta inte är någon kyckling tackade hon genast ja.
(Självklart försökte jag lägga upp en film på Facebook men det funkade inte. Skitforum!)

Efter allehanda munhuggande bar det alltså av mot Torreberga i den ljumma kvällen och det var underbart att få Lotta på tu (tre) man hand och verkligen prata. Tankar och åsikter, funderingar och "hemligheter" bytte ägare och vänskapen byggdes, formades och stärktes efterhand som kvällningen närmade sig.

Lotta avlossade ett par pricksäkra skott och flera inte så säkra, men jag tyckte det var roligt att få en av mina vänner att testa på en hobby som denna.

Tyvärr var det jobbdag för fröken Lotta dagen efter så vi avrundade kvällen strax efter nio - men med förhoppningen att det kan ske fler gånger och med komplementering av Maddi kände vi oss ändå nöjda med grillad korv och kaffe.

Livet, mina vänner - livet i en liten bubbla!

Igår var jag med Sussie och hennes barn på lekplatsen precis intill min gata. Kasper älskade att gunga och att leka med Oscar och Emmy.

Det som hände sedan var lite knepigt, men eftersom jag lider av Florence Nightingale-syndrom kom det naturligt för mig:

En hackspett flög rakt in i Kaspers vagn och blev liggande på marken. Jag tog hem den och satte den i Flisans bur med en filt och lite vatten för att se om den skulle piggna på sig.
Utsikterna var mörka men när jag tittade till den idag var den betydligt mer på alerten och stack så fort jag öppnat upp för den. Förvisso har den hållt till i vårt biggaråträd hela dagen men den tog sig en liten flygtur innan vi hämtade hem den igen - kanske skulle den väntat lite ändå för störtdykningen var inte så snygg.
Det senaste jag blivit upplyst av Jim om är att vår lilla gäst flyttat tillbaka till trädet, och att den faktiskt käkat lite mask som vi gav den. Kanske finns det hopp, ändå!

Vaxningsdags!

2011-06-14T14:46:00.001+02:00

Tiden har sprungit iväg idag. Jag var hos dietisten imorse, sen åkte jag hem och däckade i soffan en timme. Efter det körde jag ut och hämtade mormor så vi kunde shoppa grejer till henne och nu är jag alltså på plats för att få vaxat mig.
De stackars eleverna får att jobba med, det vill jag lova!

Tanken var ju att jag skulle hinna hem emellan mina åtaganden men se det sket sig, och inte fick jag tag på Jim heller. Typiskt!

I Am Number Four.

2011-06-13T09:01:00.001+02:00

Efter att jag och Jim varit hos Tommy igår och grillat samt sett en ruskigt dålig fotbollsmatch (okej, jag och Kasper sov i fåtöljen större delen av andra halvlek) körde vi hemåt och bestämde att vi skulle se på film.

Några av filmerna Jim lagt på USB fungerade inte till vårt stora förtret men så blev det att I Am Number Four fungerade och därmed kollade vi på den.
Eftersom jag vanligtvis somnar ganska tidigt är jag imponerad av att jag höll mig vaken till ett då filmen var slut - men det kan ha med att göra att jag tyckte den var bra. Jag vet med mig att jag inte var så intresserad av den när den kom upp på bio för jag förutsatte att det skulle vara någon slags kopia på X-men, men så var det inte... Och till på köpet var det riktigt bra effekter - säger jag som vanlig lekman.

Hemma hos Tommy såg vi förresten ett MotoGP-lopp också, på Silverstone i ösregn.
Det var verkligen bisarrt att se.
De la sig i svängarna, I ÖSREGN, i ca 130 km/h och på rakorna var de uppe i sådär 300. I ösregn.
I den bästa väderlek svänger jag, utan nerlägg, i typ... 45?

Kommer den här svenskan särskilt troligt tävlingsköra på bana? Eh - nej.

Äntligen fridagar...

2011-06-12T18:00:00.001+02:00

Detta passet har varit jävligt slitigt. Inte en enda dag har varit smärtfri och nu ska det vara en konstant vila i fem dagar. Jag ska inte ens tänka på gråbalkar eller pappersbanor.

Precis före passet var jag hos mormor när det forsade in vatten på hennes veranda och därför stack jag, min brorsa och min mamma ut till stugan idag för att mäta taket så vi kunde fixa till det.
Vi började också diskutera om man skulle göra om carporten till ett slags lusthus och om man skulle sätta upp spaljeer och grindar runt om på tomten.

Resultat? Jo, jag ska ta ut mormor på en runda så vi kan kika och införskaffa lite av varje.
Jag ska också fixa "frans och bryn" på skolan på måndag och på tisdag ska jag vaxa benen (äntligen!) på samma ställe. Det hade varit bra att sticka på en Tysklandstur i veckan också, men först av allt denna ljuva sommarkväll:

Ölkyckling!

Det blev en dag på stranden...

2011-06-09T01:23:00.001+02:00

I söndags var det som bekant mycket fint väder. Så fint att jag, Maddi och Lotta med bihang åkte till Bjärred för att sola och bada.

En härlig dag full med bus, gnäll, varma kroppar och badglada barn fick mig att älska livet mer än vanligt.
Jim och Robin mötte upp en stund efter att damerna hittat sina platser och vi fått upp de för dagen införskaffade parasollen.
Lotta påpekade att det var skönt att inte bara hon var skrämmande blek och Maddi uttryckte en mindre smickrande detalj:
"Vad skönt det är att sticka till stranden med riktiga kvinnor fulla av sladdrig hud och bristningar. Det är ju så här kvinnor ser ut!"

Jo, förvisso, men snälla, påminn mig inte...

Vi diskuterade också det här med var rakningen avslutas på benen och möjligen senare tar vid (jag var den mest oansade av oss, men jag har inte ork att bry mig och snart är det ändå dags för skolvaxning) och Grabbarna Grus kände kanske sig inte så delaktiga i ämnet.

Kasper fick bada i havet för första gången och det var med skräckblandad förtjusning han blev doppad i vattnet. Imponerande nog tycks han gilla sin sunblock/baddress och förutom havsvatten så höll han sig torr i den utan blöja.

Själv tyckte jag nog inte att havet var härligt varmt eller lagom svalkande, men till skillnad från Maddi krossade jag inte några fingrar på min ledsagare när jag gav mig ut på djupare vatten.

Bjärred utan mjukglass var alldeles underbart och jag hoppas min sommar fylls med härliga dagar vid vattnet.
Peaken var väl när vi kom tillbaka till bilarna som var parkerade en bit ifrån varandra - min i gassande sol och Maddis i skuggan. Hon påpekade att min AC gjorde att jag fick tåla solen - men på väg tillbaka hade ju solen vandrat och därmed placerat min bil i skuggan...

Tänka efter före?

2011-06-07T15:37:00.001+02:00

Jag har gnällt på mina linser en vecka nu, sedan jag bytte, och tycker att jag ser hemskt suddigt med dem.
Idag, när jag ändå hade hundra andra ärenden, stack jag in med linserna till min optiker och förklarade mina besvär. Hon frågade rakt ut om det kunde tänkas att jag hade förväxlat dem och jag tar ju alltid linserna i rätt ordning, så jag trodde inte det.

Så kikade hon i mitt paket och konstaterade att jag visst gjort fel, fast på grund av att linserna låg fel i lådan.

Nu ser jag MYCKET bättre - och inser att jag haft mycket besvär av ren lathet, jag kunde ju kollat i lådan först...

Vilken långhelg!

2011-06-07T00:40:00.001+02:00

Tiden har gått jättefort detta fripasset och det har hänt en hel del. Det störiga är att jag verkligen måste tänka efter för att minnas vad jag hittar på - faktiskt så att jag börjat föra anteckningar i min kalender. Lite tantvarning på den, kanske...

Efter en härlig, avslappnad onsdagskväll hos Maddi har jag känt mig fylld av energi och nog tycker jag att jag fått lite gjort.
Till exempel stack jag och Jim och handlade lister till köket i torsdags. Vi handlade även lite förnödenheter till morfar som var ensam hemma med Bamse och efter att ha lämnat bröd, smör och kaffegrädde käkade vi lunch på restaurang Valdemar i Jakriborg - där det varit Grand Prix och därför fullt av MG-entusiaster.

Kolla vad fint det blev med lister! Äntligen kanske jag lyckas låta bli att paja väggen när jag dammsuger så våldsamt!
Jag måste då lagom skrytigt påpeka att det är JAG som mätt, sågat och spikat och jag har fått beröm av min sambo för han tyckte det blev fint. Happy happy!

På torsdagskvällen blev det grillat med brorsan, Micke och Magnus i all enkelhet efter en arbetsam dag. Jim röjde i uterummet medan jag fixade listerna och det blev verkligen bra med nytvättat och oljat golv!

Det blev en mysig stund med Maddi och hennes barn ytterligare en kväll när vi fick för oss att gå till ankedammen. På väg hem stannade vi till på lekplatsen vid skolan och sen blev det återigen lite mys med film.
Två kvällar på tre dygn - det börjar nästan bli en mysig trend! Den måste jag jobba på!

Mysiga Maddi och Kaeli gungade, Kasper lekte i sanden och jag snurrade Phini så han nästan blev lite kräkig på en av snurrstolparna. Laaiti å andra sidan höll inte i sig så hårt så han trillade av innan vi nådde maxfart.

På lördagen var jag på hundutställning på Bosjökloster när Jessica skulle ställa ut fina Ceasar. Självklart gick vi en runda och tog kort på rhohodendronbuskarna och vår vackra lilla prins.

Efter utställningen ringde jag min kollega som har en stuga i närheten av Höör och till min lycka var han hemma och tyckte det kunde vara kul med besök. Nu får jag skryta igen - trots en invecklad vägbeskrivning hittade jag rätt och jag fick kaffe och macka efter att vi gått husesyn i en egenbyggd, otroligt vacker stuga.

På kvällen var det avskedsfest för Ya som ska åka hem om två veckor ungefär och det var ganska intressant blandning på folket som kom.
Tyvärr fick jag en jobbig känning och ställde enligt Jim till en scen (eftersom jag blir så envis) men jag minns inte så mycket av det. Bättre var det med Kaspers improviserade sovplats och den fantastiska maten som Ya och Håkan bjöd på.
Jag hoppas inte att det är sista gången jag får träffa Ya utan att våra vägar möts igen!

Och så måste jag visa våra vackra pioner, såklart!

Jag har fortfarande två dagar av denna långa, fina helg att berätta om, men jag tycker att jag kan ladda mobilen först och kanske använda mig av Windows Live Writer på datorn tillsammans med fotona från stranden i söndags!

Ännu en solig dag!

2011-06-06T10:21:00.001+02:00

Idag ska jag på möte, men efter det ska jag uppdatera lite om min finfina helg.

Strålande sol, badglad unge, underbara vänner bus och mys – kan det bli bättre?

Gissa vad vi har gjort?

2011-06-05T19:42:00.001+02:00

Kasper hjälpte mig att plocka kampanjkoder.

Jag känner mig smutsig..

2011-06-02T22:50:00.001+02:00

Sådär.

Jag har gett upp.

Nu har jag skaffat ett förbenat Facebook-konto.

Jag känner mig lite smutsig..

Vilken underbar kväll..

2011-06-02T09:59:00.001+02:00

De senaste dagarna på jobbet har varit odrägliga. Det har varit jobbigt, stressigt, långsamt, påfrestande – inte mycket positivt mer än arbetskamraterna och samarbetet.

Det var med stort nöje jag gick på fridagar igår morse. Jag var så råslut och har inte jobbat särskilt bra – mina tankar, mitt hjärta och mitt hem har varit i stor oordning.

När jag häromdagen smsade med Maddi frågade jag om hon hade lust att umgås på onsdagen (igår) eftersom jag hade en extra fridag och Jim skulle jaga.
Det blev bestämt att jag skulle komma bort till henne och snacka skit en stund efter middagen.

Och så härligt det var att komma till Maddi. Hennes hem var som en fristad för min själ och jag slappnade av helt. Vi pratade och busade med småttingarna och när de stora kidsen kom upp snackade vi lite med dem innan det blev dags för sängen.
Kasper somnade i soffan och det var så lugnt och stilla (och rent!) att hela mitt inre fylldes med lugn.

Sällan har jag funnit så mycket ro någon annanstans än hemma. Just nu känns det som att jag finner ro över allt utom just här. Här är rörigt, nästintill skitigt, stökigt och tvåtusen intryck per minut. Jag orkar inte riktigt men efter gårkvällen är jag full av ny energi.

Vi fick pratat mycket om olika saker och kunde såklart inte låta bli att förtjusas av Vilde som Maddi hade massor med foton på. Gulliga (förlåt, stenhårda) Björn och hans son kommer att rocka världen – såklart!

Jag och Maddi tittade på “Life as we know it”, en förutsägbar men ack så underhållande film om kärlek, sorg och barn. Det kändes härligt att sitta och mysa till en filmkväll sådär en onsdag och jag känner mig lättad och tacksam att jag stack hem till Maddi.

Tack, älskade söta Maddi, för en underbar kväll. Du är fantastisk och klok och ett enormt stöd. I love you.

En NAPP-tävling!

2011-05-31T00:33:00.003+02:00

Jag tävlar hos MansonDust! En rolig tävling där man kan vinna namnnappar eller motivnappar!

Var med du också!

Tävlingen och regler hittar du här!

2011-05-30T10:02:00.000+02:00

GRATTIS

Björn och Tessie

till

VILDE

2011-05-30

3570g

49 cm

Hoppsan...

2011-05-29T23:46:00.001+02:00

En ledig stund på jobbet inkluderade middag... Och impulsshopping på Adlibris.

Nåja... Det är ju några saker jag velat ha ändå, så det är inte hela världen...

Baka paj, paj, paj..

2011-05-29T23:17:00.002+02:00

Igår hade jag världens utrensning i kylen och det resulterade i en kall lax- och räkpaj samt en kyckling- och ruccolapaj som jag fått recept på av Josefina.
Bägge pajerna är så goda att jag dör lite.

Är det någon som skulle vilja ha recepten så bara säg till, jag lägger gärna ut dem här. Jag vet att det här med pajdeg inte är så LCHF-vänligt, men...
Det bästa med dem är faktiskt att det går att höfta ganska bra - skulle man fattas lite av det ena eller ha mer än det står i receptet, då är det bara att smaska på. Ja, man behöver kanske inte göra dubbel stas pajdeg, men ni fattar.

Jag och Jim hade en liten pratstund om det här med min "diet" och själva tanken med LCHF. Han tyckte inte att jag var särskilt extrem på något sätt och det håller jag ju med om. Jag hoppas dock att det jag gör fungerar och att jag tappar några kilon. Kanske borde jag också vara lite sjuk som Lotta och tappa aptiten - det kunde ju vara praktiskt!

Jag har kört ganska hårt med LCHF i tre veckor nu och överlag har det gått bra. Ett par blodsockerfall har orsakat avsteg från en annars ganska uteslutande diet och så får vi inte glömma den finfina lunchagen med Katarina och Jens. Det blev ett frosseri som hette duga, även om jag försökte spara mig på sconesen och käka mer pålägg istället.

Hur har jag då känt mig den senaste tiden?

* Jag har inte varit alls lika hungrig utan har hållit mig länge på det jag ätit.
* Jag har ätit lite mindre och försökt komma ihåg att man får slänga lite mat ibland. (Barnen i Afrika får det faktiskt inte bättre för att jag äter upp)
* Jag har inget vidare sötsug egentligen och det är något av det som förvånar mig mest, med tanke på vilken godisfrossare jag är i grund och botten.
* Jag har haft en del huvudvärk och dåsighet men har försökt dricka mer och vila till det.
* Jag har tagit väldigt mycket mindre insulin.

När det har serverats saker med bröd, pasta, ris, potatis eller något annat "förbjudet" har jag minimerat intaget av just detta och istället tagit mer kött och sås - och så lite grönsaker.

Det finns ingen bättre tid för LCHF än sommaren. Grillat är underbart!!
Jim har inte alls något emot att köra samma matvanor som jag försökt hålla mig till, men det beror ju mycket på att han inte är så förtjust i vare sig bröd eller potatis.

Vi får se om detta håller i sig - man tröttnar ju på samma mat efter ett tag och ännu har jag inte lärt mig att ta ut svängarna.

Grattis alla mammor!

2011-05-29T16:03:00.002+02:00

Idag är det MORS DAG - njut av din alldeles egen dag och glöm aldrig att ditt barn har världens bästa mamma!!

Bildbevis...

2011-05-27T17:10:00.001+02:00

Inte så motiverad...

Det här var desto roligare igår - när morbror körde vagnen!

Dagens hit!

2011-05-27T17:05:00.001+02:00

Familjs ska på bus tull Veberöd ikväll och värdparet har inte någon barnstol. Därför gick turen till Ikea idag och efter att jag drygat mig och knallat runt i diverse ombyggnationer kom jag till fyndhörnan.
Gissa vad jag hittade där? Jo, minsann, de hade plockat ner halva barnavdelningen och ställt så jag plockade på mig inte en utan TVÅ barnstolar till typ halva priset. Ja, nu vet jag inte riktigt hur Kasper ska sluta ut tre (fyra, faktiskt) stolar men omväxling förnöjer...

Annat jag hunnit med idag? Barnens Hus, Engelbrektsboden (OBS! Billiga saker i tält utanför hela helgen - skitbra!!), posten, Pressbyrån, visit hos Lotta och även en liten sväng till pappa.
Kasper är lagom trött och jag är stressad men nu är det fina fisken för snart är det grilltajm hos Tessie och Niklas!

Jag ska bara få tid att byta om lite också...

2011-05-27T17:01:00.001+02:00

Otippat va?

Fröken har numera blå, blå, blåa skor!

Förresten...

2011-05-26T10:45:00.001+02:00

Blodomloppet på fem kilometers promenad gick som en dans. Jag gick inte vilse, jag fick inte ont och det regnade inte förrän jag stannat på motorvägen på väg hem när motorlampan börjat lysa på bilen.

Enda smolket i bägaren var några sölkorvar som inte gjorde plats så man ens kunde få bli andfådd.

Och att jag en gång för alla tog reda på reglerna för blodgivning och diabetiker. Resultat? Insulinbehandlande diabetiker får inte bli blodgivare.
Så irriterande.

Det är bara att stå ut...

2011-05-26T10:41:00.001+02:00

Jag blev tillfrågad om jag kunde jobba över igår eftersom andra gänget var väldigt kort om folk. Jag tackade ja även om Jim hade jouren och tänkte att jag får utnyttja Kaspers sovstunder och vila samtidigt.
Igår funkade det ganska okej och jag kände mig förhållandevis pigg hela natten (jag vet inte om det berodde på de otaliga kopparna kaffe jag fick i mig under min förmiddag med Maddi och min bror) men sen kom ju morgonen...

Jag samåkte med brorsan med insikten att han måste stanna till fyra och jag tänkte att det fick gå. Det jag inte räknade med var att Robban fick jobba sena passet och att en i daglaget blev sjuk, så vi fick stanna till halv sex. Det är sådär spännande när jag sitter i morgonrock med svidiga ögon och försöker hålla Kasper på gott humör till han vill gå och sova igen...

Buzzadorkampanj!

2011-05-24T12:35:00.001+02:00

Jag har fått förmånen att gratis testa på en sajt som kombinerar fördelarna med både Blocket och Tradera!

loppi.se är en sajt där man kan lägga upp sina barnprylar och kläder till både auktioner och vanliga annonser. Att lägga upp en annons tar inte många minuter, betalningen för annonserna är enkelt och sidan har en mycket fördelaktig layout.

Jag personligen tycker inte att det är så enkelt att navigera bland alla annonser som finns eftersom man söker efter specifika ämnen, men samtidigt kanske det är en fördel att man inte så enkelt kan handla på impuls heller…

Jag slår ett slag för second hand och miljövänligt tänk – kolla in loppi.se och berätta för mig vad du tycker om sajten!

Vill du också bli Buzzador? Klicka här!

Övertid vs promenad.

2011-05-24T10:08:00.001+02:00

Ikväll är det dags för Blodomloppet. Klockan sex ska jag möta upp några kolleger vid Heleneholms IP och sedan ska jag promenera en fem kilometer lång sträcka för att hjälpa till att andra får upp ögonen för blodgivning.
Man hade kunnat hoppas på att Skåne skulle bli självförsörjande en dag. Själv får jag inte lämna blod eftersom jag är diabetiker – åtminstone sa de det när jag ville lämna blod för några år sedan.

Jag blev tillfrågad om jag kunde jobba övertid nu under tisdag och onsdag. Det är flera stycken borta från det jobbande gänget och efter att ha frågat Jim fick jag ett okej till att jobba onsdagen. Jag förstod inte då att han tolkade “övertid” som “jobba efter mina vanliga timmar” eftersom den gängse tolkningen på mitt jobb betyder “jobba utanför mitt vanliga schema”. Alltså betyder detta upplägget att jag jobbar extra för Jim, medan det för mig bara innebär – övertid.

Låt mig säga att han inte var så nöjd när jag frågade om kvällen eftersom vi då hade annat planerat men basen inte hittat någon annan som kunde komma in.

Och just nu, i dagens väder, känner jag ändå att övertid hade varit att föredra framför att promenera “för något bra” i ösregn.

Buzzadorkampanj!

2011-05-23T10:31:00.001+02:00

Häromdagen fick jag hem ett paket från Buzzador som innehöll yoghurt från Jogolino!

Yoghurten är osockrad men smakar ändå ljuvligt (ja, man måste ju kvalitetskontrollera!) och Kasper älskar den.

Jag buzzade några paket på babycafét i förra veckan, och några föräldrar med barn i rätt ålder borde jag kunna gräva upp här i byn, tror ni inte?

Detta var en klar hit!

Vill DU bli Buzzador och få möjlighet att prova pratisprodukter?
Klicka här!

Tävling!

2011-05-23T10:27:00.001+02:00

Jag surfade in på en av mina favoritbloggar och hittade en länk till en tatueringstävling!

Vill DU vinna din favorittatuering på Stockholm InkBash? Klicka här!

Försenad uppdatering!

2011-05-23T01:00:00.001+02:00

I tisdags var jag hos Lotta och fikade - utan fikabröd. Det var första gången och anledningen var att det spöregnets så hon vägrade gå och handla.
Oj, vad synd tyckte LCHF-jag... Inte!
Inled mig icke i frestelse, jag kan gå dit alldeles själv...

Mycket mys med Kasper till en övertrött densamme somnade i mammas armar. Jag och Lotta pratade en hel massa bland annat om "banan". Banan ligger precis intill Ericssons mctrafikskola och när jag hade lektioner där var jag på väg ut på rakan i full gas... Men det hade nog inte varit så populärt.
Jag måste sticka ut och kolla där en kväll. Det hade nog varit coolt.

Andra diskussioner vi hade var av allvarligare karaktär och ett ömsesidigt förtroende känns verkligen härligt.

Efter min fika med Lotta hämtade jag Jim och lite yoghurt som jag ville buzza på babycafet. Det fanns precis rätt antal ungar i rätt ålder så jag gav dem varsitt paket som föräldrarna skulle testa på sina barn. Jim var väl sådär engagerad i själva sjungandet och busandes men fikan och småpratet deltog han i med nöje.

När kvällningen kom fick jag besök av min väninna Tessie och tillsammans stack vi till Burlöv Center för att handla lite förnödenheter och när vi kom hem gjorde vi moussaka utan potatis. Jag tyckte vi skulle ta två auberginer för det skulle nog inte räcka med en men... Jag hade ganska fel!

Det blev lite grötigt men mycket gott och jag har haft med mig mat på jobbet i flera omgångar. I love moussaka!

Även jag och Tessie hade våra diskussioner och eftersom hon också har en iPhone har jag tagit för vana att kika igenom hennes telefon efter roliga appar. Jag antar att jag gått över till den mörka sidan.

Gissa om jag fått äta upp ordet "skittelefon" många gånger när jag nu sitter och pillar med den för hundrade gången.

En alldeles ny app!

2011-05-23T00:11:00.001+02:00

Jag har laddat ner Blogger+ efter tips från Mirijam. Den är bättre än blogwriter och jag har lärt mig lite om hur den fungerar.

Fortfarande har jag ingen Facebook-app för jag har inte skaffat något konto, men jag börjar väl bli mogen för att förnedra min envishet.

Jim förrådde mig för ett tag sedan. Mycket tveksamt om jag förlåter honom för att han skaffat Facebook.

Testar att byta blogg.

2011-05-22T18:30:00.001+02:00

Undrade om jag kunde byta mellan mina bloggar. Måste såklart testa!

Så himla härligt!!

2011-05-19T20:52:00.001+02:00

När nu vädret bättrat på sig tog jag chansen och körde motorcykel till jobbet. Min stackars pärla har stått i carporten alldeles ensam och oanvänd.
Så när jag så fått på mig allting och startat upp kom jag att tänka på att det verkligen syns att hojen stått still. Man kanske borde torkat av den först!

Det var en väldigt härlig tur till jobbet ikväll, smutsig båge eller ej. Något som var betydligt mindre härligt var när jag upptäckte att jag glömt nycklarna hemma...

Nu så...

2011-05-19T04:28:00.001+02:00

Efter min sex-nånting-dagars bloggförstoppning blev det alltså motsatsen när jag nu fick ur mig en hel hög med små uppdateringar om bland annat helgens händelser. Jag vill ju gärna utveckla allting ytterligare och dessutom berätta lite annat smått och gott av varierande karaktär också, men det kan vi vänta till jag fått sova så här efter första jobbnatten och jag inte sitter och drar allting via min (fortfarande inte älskade men dock inte lika avskydda) iPhone.

... Kanske borde man faktiskt sätta sig in i den här telefonen/handdatorn/kalendern/kameran lite mer. Det finns ju fördelar med den, trots allt. Alla appar jag nyligen plockat hem till exempel (MFF-appen!!!) eller som jag tidigare nämnt den ganska imponerande kameran.
Ja ja. Lite bra är den väl då.

Och så var det ju skyttepremiär!!

2011-05-19T04:17:00.001+02:00

Jag skyndade och hastade för att inte bli så försenad till premiären på Torreberga och självklart kunde jag inte låta bli att lossa några skott själv.
Det var roligt att sätta igång även om jag efteråt bannade min orutinerade miss att komma dit i gympaskor - att gå 100 meter i fuktigt, vadhögt gräs två gånger om är helt enkelt INTE KUL. Eller jo, lite, till fuktan kommit igenom skor och strumpor.

Resten av kvällen, efter att jag kommit hem och bytt till torra strumpor, spenderades i Mickes lada sittandes på en handtruck medan Jim skalade mandelmassa och Micke själv likt en något korpulent puma klättrade runt bland sina miljoner bra-att-hasaker.

Bland annat ett sjukt smidigt gristorn - i bästa IKEA-stil såklart. Eller varför inte en halv tunna råsocker, en full tunna puts eller en liten låg frys, en stor hög kyl eller en sprillans svart kombination av de två senare (dock i samma höjd men olika bredd) med inbyggd ismaskin?
Snacka om att jag är spekulant på den senare, om han skulle få för sig att inte använda den själv...

Hipp hipp hurra för ännu en födelsedag!

2011-05-19T04:06:00.001+02:00

När vi kom ut för att gratta mormor i måndags påpekade hon torrt att hon slutade fylla år vid 49. Det struntade vi i och hade med oss lite smått och gott som hon kunde pyssla med.

När vi fikat en stund pratade vi om att köra till grisarna och mormor hakade på med en gång för "hon väntade minsann inget besök".
Sagt och gjort, Jim tog oss på en ordentlig runda runt halva landskapet men inte fick vi se några grisar inte.

På väg tillbaka konstaterade vi att varken Jim eller jag ätit lunch så vi stannade till på Grappa i Eslöv där vi blev väl omhändertagna och när vi fick in maten vi beställt från barmenyn (eftersom det var för tidigt för ala carte) blev vi häpna.
Det var vackert upplagt, mycket av allt och fantastiskt gott - men priset var väldigt humant!

Jim, som gentlemannaaktigt stod för notan, lurade även i mormor ett glas vin så kanske var hon på osedvanligt bra humör när vi lämnade henne i stugan där Robin satt i carporten och väntade för att fira denna regniga icke-födelsedag lite till.
Jag antar att denna dag inte blev riktigt som min älskade mormor tänkt sig - men jag hoppas att hon njöt av dagen lika mycket som jag gjorde!

Det ska börjas i tid!

2011-05-19T03:56:00.001+02:00

Självklart var Kasper med på matchen MFF-Örebro i söndags. Det var ju familjefest, och när annars kunde han så stolt använda sina fina supporterprylar som då?

Strax efter 65:e minuten slocknade han dock, och inte ens jublet (vrålet) när Molins fick till 2-0 väckte honom. Om det berodde på hans snygga, neongula hörselskydd eller hans högst selektiva hörsel låter jag vara osagt.

Bus på Bengans!

2011-05-19T03:52:00.001+02:00

Jag och Jim var ute på promenad efter att ha lunchat på Destino och utanför Bengans mötte vi Robin som bjöd oss på kaffe. En härlig stund blev det då Kasper röjde med konditoriets gardiner - till personalen påpekade att gardinstången inte var särskilt stabil...

Hipp hipp hurra för en födelsedag!

2011-05-19T03:50:00.001+02:00

I lördags var det stort galej när min brorsa fyllde 30 år. Först var det släkten och sen var det vännerna. Självklart övertalade jag brorsan att blåsa ut ljus på tårtan!

På kvällen grillade vi vildsvin och Jim var förste köttmästare tillsammans med Robert som stod och grillade hela dagen. Det var en underbar kväll och det kändes verkligen som "old times" då många gamla vänner var på plats och jag njöt av varje stund med mina och brorsornas kompisar!!

Glasfiber!

2011-05-19T03:41:00.001+02:00

Jag fick vackra naglar i glasfiber - men min fula ovana att inte kunna låta bli dem sedan innebär ju att jag - precis som min käre sambo förutspådde - inte kunnat behålla dem ens till dags dato.

Men de var fina så länge de varade!

Fint välkomnande!

2011-05-19T03:39:00.001+02:00

Detta såg jag när jag var på väg till "naglar & sånt"-skolan häromveckan. Gulligt!

För att förvirra saken ytterligare:

2011-05-12T22:06:00.000+02:00

Igår, när jag fortfarande var redig, mätte jag upp värden på 2,8 och 3,9. Under förvirringen sedan mättes värden på 2,6 och 2,8 upp.

Idag mätte jag upp ett värde på 19,8!!! Hur fan är det möjligt?
Jag har ätit banan, filmjölk, müsli och lite psylliumfrön - samma sak som jag åt igår.

(För den mindre insatte kan jag berätta att mina målvärden är mellan 4,0 och 8,0)

Förvirringen är total.

Imorse förlorade jag en timme av mitt liv.

2011-05-12T21:45:00.000+02:00

Jag har ju berättat att jag har försökt skärpa mig med maten och chokladintaget. Allt för att tappa några kilon och på köpet få bättre kontroll på min diabetes (eller tvärtom).

I fyra dagar har jag hållit upp och dragit ner på kolhydrater till ett minimum och trots att jag haft tillgång till choklad har jag passat mig noga - och detta har såklart medfört att jag kunnat ta mycket mindre insulin.

Inatt hade jag lågt blodsocker men jag åt några kumquats och en banan och en stund senare hade sockret gått upp lite, så jag nöjde mig med det.
Bevisligen räckte det dessvärre inte, för en dryg halvtimme senare var jag okontaktbar och jag minns bara brottstycken av timmen som följde.

När mina kolleger tyckte att jag uppträdde underligt blev de oroliga och ringde på min bror som också har diabetes. Han testade mitt socker igen och jag fick i mig något sött för att sedan undan för undan komma till sams igen.

Jag vet inte vad jag gjorde för fel? Mycket mindre insulin tenderar ju att hålla blodsockret på en högre nivå, och jag har inte helt uteslutit kolhydrater. Jag har heller inte hållit upp med maten speciellt och de som känner mig vet ju att jag kan äta, tyvärr företrädesvis sötsaker.

Jag som varit så duktig. Varför skulle jag få en sån smocka med hallucinationer, fyllesymptom och oförmåga att ta hand om mig själv - och därtill skrämma mina annars sansade arbetskamrater?
Tack och lov var man klok nog att ringa Robin men jag får nog passa mig jäkligt noga.

Med det sagt - ingen alkohol på lördag när Robin fyller 30 år.

Snurrig i kolan.

2011-05-11T02:12:00.001+02:00

Jag vet inte riktigt vad det är med mig men jag känner mig inte riktigt kry. Jag blir fort trött i kroppen och har de senaste timmarna känt mig regelrätt yr. Jag har varit noga med att kolla sockret eftersom det nu blivit betydligt mindre socker men jag har hela tiden legat inom mina målvärden (perfekt!!) så det är nog inte det som är problemet.
Inte heller har jag det jobbigt med sömnen och så förbannat otränad är jag inte att jag inte skulle palla knalla upp och ner för trapporna.. I just don't get it.

Jag börjar bli förbannat sugen på kaffe med tillhörande chokladdoppning förstås. Jag har haft choklad i väskan i tre dagar och hittills inte ätit en bit. Lite duktig är jag!

Vi får väl se om det håller i sig. Kanske funkar detta precis som det gjorde med rökningen - den som lever får se och jag håller tummarna för att mina låga krav på mig själv ska få mig att lyckas tappa de kilon jag vill bli av med (och kanske blir det andra hälsoeffekter på köpet!)...